Yorkshireterrier

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Yorkshireterrier

Yorkshireterrier är en brittisk hundras.

Rashistoria

Yorkshiterriern kom till i mitten av 1800-talet, och avlades fram enligt ett hemligt recept, i syfte att skapa en sällskaps- och dvärghundsras. Det var vävare och ullfabriksarbetare, som flyttat från Skottland till bland annat Yorkshire i England, som påbörjade uppfödningen av yorkshiren, som en hobby, vars mål var att få fram mycket små mjukhåriga terriers. Det hundmaterial som de medförde smälte de snart samman med Nord-Englands terrierstammar – och grunden för dagens yorkshireterrier var lagd.

De raser som gett upphov till yorkshire är dock troligen skyeterrier, malteser, dandie dinmont och black-and-tanterrier. Yorkshiterriern ställdes ut första gången 1861, och ingick då i den omfattande gruppen skotsk terrier. Yorkshiren var då ingen liten hund, men uppfödarna gick medvetet in för att skapa en dvärghund. Den erkändes som ras av engelska kennelklubben 1886. De första exemplaren kom till Sverige 1911. Numera registreras cirka 500 hundar årligen.

Temperament

Yorkshiren är en stor hund i litet format! Trots att den numera är en av världens minsta hundraser, så har den kvar en stor hunds egenskaper, och den verkar ringa medveten om sin storlek – och den drar sig inte för att utmana en schäfer. Temperamentsmässigt är den en mycket typisk terrier – livlig, pigg och lekfull. Yorkshiren är härdig och sportig och älskar långa promenader utan att för den skull kräva det. Den är också fortfarande en suverän råttfångare. Yorkshiterriern har en otrolig charm, dess litenhet och stora personlighet gör det svårt att inte dra på smile-banden ibland. Den är mycket tillgiven och dess vitalitet behåller den långt upp i ålderdomen och den är långlivad och sund. Den blir dessutom en utmärkt vakthund.

Utseende

Mycket liten, vacker och busig. Det första som slår en är den långa, svallande vackra stålblå pälsen och det lilla söta ansiktet med den busiga och självmedvetna uppsynen. Den skall ha en kvadratisk, kompakt kropp med elegant hals och stolt buret huvud.

Helhetsintrycket skall förmedla känslan av en spästig och välproportionerad kropp. Huvudet är tämligen litet med flat hjässa och relativt kort nosparti, rak nosrygg och svart nosspegel. Öronen är små, v-formade och burna upprättstående. Ögonen är mörka, medelstora och svagt mandelformade. Svansen skall vara högt ansatt och buren något högre än rygglinjen.

Färg: Varmt guldrött med mörkt stålblått på ryggen. Den stålblå färgen skall vara ren, ej uppblandad med gula el svarta hår. Öronen skall ha en mörk, guldröd färg. Pigmentet på ögonlocksränder, läppar, trampdynor och nostryffel skall vara svart. Pälsen är silkeslen, rak och tät och är sidenglänsande som inger en sval känsla vid beröring. Rätt pälsstruktur reflekterar ljuset till en metallisk glans. Pälsvården är mycket omfattande med regelbunden kamning och borstning. Mankhöjden är cirka 20 till 23 cm och vikten högst 3,2 kg.

Personliga verktyg