Från Rilpedia

Wilhelm Schott, född 1807 i Mainz, död 1889, var en tysk orientalist.

Han blev 1838 professor i östasiatiska språk vid universitetet i Berlin och kallades 1841 till medlem av vetenskapsakademien i samma stad. Schott gjorde sig berömd huvudsakligen genom forskningar rörande språket och kulturen i norra och östra delarna av Asien. I Altaische Studien (5 häften, 1860-72) lämnade han sålunda högst viktiga bidrag till kännedomen om de tatariska, finsk-tatariska och tjudiska språkklasserna, liksom han i Chinesische Sprachlehre (1857) gjorde epok i de enstaviga språkens grammatiska behandling.

Övriga arbeten (urval)

• Über den Buddhaismus in Hochasien und in China (1844)
• Älteste Nachrichten von Mongolen und Tataren (1846)
• Über die chinesische Verskunst (1857)
• Über die echten Kirgisen (1864).

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Schott, Wilhelm, 1904–1926 ^(Not).