Tennisarmbåge

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Wiiarmbåge)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Tennisarmbåge (lateral epikondylit), i bland kallad enbart "tennisarm", är en inflammation i muskelfästen på armbågens utsida. Musklerna är de som sträcker fingrar och böjer handleden bakåt, så kallade extensorer. Inflammationen orsakas av mindre bristningar i bindväven som fäster musklerna vid överarmsbenet (humerus). Tennisarmbåge är inte samma tillstånd som det mer omfattande syndromet musarm. Finalen i Wimbledonmästerskapen 1887 kunde inte spelas eftersom titelförsvararen William Renshaw drabbats av tennisarmbåge. Titeln gick därför över till Herbert Lawford utan spel.

Innehåll

Orsaker

Tennisarmbåge kan uppstå till följd av ensidiga upprepade rörelser i handled och fingar. Exempel på arbeten som förknippas med tillståndet är, förutom tennisspel, fritidssnickerier, målningsarbeten eller andra repetitiva arbeten inkluderande omfattande datorarbete. Vid tennisspel anser man att överförda vibrationer från tennisracketen vid bollträffen till armen utgör en huvudfaktor för uppkomst av tennisarmbåge. Moderna tennisracketar är långt mindre vibrationsbenägna än äldre metall- och träracketar, och anses därför ha mindre benägenhet att framkalla tillståndet.

Tennisarmbåge drabbar oftare kvinnor än män. Tillståndet är vanligast från 40-årsåldern.

Symtom

Tennisarmbåge ger typiskt symtom i form av smärta längs underarmens ovansida vid bakåtböjning av handleden med upplevelse av att smärtan strålar från armbågens utsida. Smärtan kan vara lokal och relativt beskedlig, eller svårare med utbredning i hela underarmen och även uppåt överarmen. Tillståndet kan uppstå akut i direkt samband med överansträngningen, eller debutera mer smygande. Stelhet i armbågen är vanligt, liksom upplevelse av greppsvaghet. Många gånger förekommer vilosmärta. Tillståndet kan vara snabbt övergående (inom någon eller några veckor) eller vara mer utdraget.

Diagnos

Typiskt för tennisarmbåge är distinkt tryckömhet över "benknölen" (epicondylus lateralis) på armbågens utsida. Smärtan accentueras vid "fingerkroksdragning" med långfingret. Uttalad smärta vid försök att lyfta exempelvis en mjölkkartong. Om symptomen är uttalade eller långvariga bör man söka läkare. Denne kan då vid behov ordinera en röntgenundersökning av armbågen för att utesluta annan orsak till besvären. Exempel på alternativ orsak är nervinklämning.

Behandling

  • Lindriga fall: Armvila, arbete är dock inte skadligt även om det sker "mot" smärtan. Antiinflammatoriska medel, så kallade NSAID (non steroid antiinflammatory drugs), som t ex ibuprofen, ketoprofen eller diklofenak kan prövas. Alternativa beredningsformer som tabletter eller lokalt applicerad gel kan prövas. Akupunktur kan ordineras. Epikondylitbandage kan prövas som avlastning av armbågen. Vid mer långvariga besvär kan det vara nödvändigt att utreda möjligheten till förändringar i den omedelbara arbetsmiljön. Sjukgymnast kan kopplas in.
  • Svåra fall: Vid uttalade besvär kan kortisoninjektioner ges direkt i det engagerade området. Maximalt tre injektioner ges i dessa fall. Vid mycket uttalade symptom kan som en yttersta åtgärd operation företas, med delning av senskidor och avlägsnande av inflammatoriskt material.

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg