Från Rilpedia

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort.

Den här artikeln behandlar värnplikt i Sverige.

Sverige har en värnpliktsarmé. Värnplikten i Sverige omfattar enbart män. Denna åtskillnad har stöd i regeringsformen som specifikt undantag från förbud om könsdiskriminering. Endast en liten del av de värnpliktiga uttas till militärtjänst. Värnplikt tillsammans med civilplikt utgör totalförsvarsplikt.

Innehåll 1 Historia 1.1 800- och 900-talet 1.2 1600-talet 1.3 1700-talet 1.4 1800-talet 1.5 1900-talet 1.6 2000-talet 2 Sociala frågor 3 Se även 4 Källor

Historia

800- och 900-talet

Redan på vikingatiden eller tidig medeltid hade delar av dåvarande Sverige (Sverige i dagens bemärkelse exsisterade inte vid denna tid) en värnplikt. Det anses att Svealand på 800- eller 900-talet blev mer eller mindre enat under en sveakonung. Man kan säga att Sverige på 1100-talet fanns som ett någorlunda enat rike. Det låg i respektive kungs intresse att utländska handelsskepp kunde färdas och lotsas längs kusten utan att förlisa eller drabbas av rövare. En organisation skapades som kallades ledungen.

1600-talet

Gustav II Adolfs krigiska politik krävde en stark krigsmakt. Armén fick därför en ny taktisk och organisatorisk struktur som delvis finns kvar än i dag. För rekrytering till infanteriet delades Sverige först in i sex landsregementsområden. Dessa skulle sätta upp tre fältregementen vardera. Men snart fick fältregementena själva sköta rekryteringen och fick då ett landskap eller län som distrikt. Infanteriet bemannades genom utskrivning, medan kavalleriet bemannades på frivillig väg.

Fram till 1660 hade principen varit att krigen skulle föda sig själva. När en fredsperiod inleddes 1660 blev förbanden sysslolösa och avvecklades. Flottan förföll. Under Skånska kriget 1676–1679 blev Karl XI uppmärksam på förhållandena. Han skapade då indelningsverket utifrån tidigare metoder för rekrytering och övning. Genom indelningsverket blev krigsmaktens personal i stort sett självförsörjande, och kronan slapp utgifter för löner. Grunden för indelningsverket var reduktionen. Manskapet rekryterades genom rotering (infanteriet) och rustning (kavalleriet). I lönen ingick ett torp.

Indelningsverket innebar också att varje län eller landskap skulle sätta upp och underhålla ett regemente på 1200 man. Detta gällde både i fred och i krig. För att övervaka indelningsverket gjorde kungen regelbundna inspektioner av regementena.

1700-talet

Det stora nordiska kriget 1700–1721 satte indelningsverket på hårda prov. Tre hela arméer sattes efter hand upp under kriget. Armén förlorade folk i strid, och många togs som krigsfångar. Vid Poltava år 1709 kämpade 20000 svenskar. 4000 man stupade och 16000 togs som krigsfångar.

1800-talet

Under hela 1800-talet hade armén kvar det indelta systemet. Det kompletterades 1812 med den allmänna beväringsinrättningen som var den tidens värnplikt och gällde män mellan 20 och 25 år. Övningstiden var då 30 dagar, men den ökades successivt och var 90 dagar 1892.

Under Napoleonkrigen vid början av 1800-talet framstod det indelta systemet som otidsenligt. Olika förslag till nyordning diskuterades inom riksdagen. Men finansieringen kunde inte lösas och därför gjordes inga större förändringar.

1900-talet

År 1901 verkställdes sista steget i det av riksdagen 1873 fattade beslutet (den så kallade "kompromissen") om ersättandet av indelningsverket med ett nytt system. Det nya systemet byggde på en fast anställd stam av officerare samt allmän värnplikt. Övningstiden för de värnpliktiga förlängdes till 240 dagar vid infanteriet och 365 för specialtruppslagen. I krig skulle hären bestå av sex arméfördelningar och en kavallerifördelning.

Landstormsorganisationen bestående av äldre värnpliktiga etablerades.

Vid marinen och det senare etablerade flygvapnet gällde liknande, men ej samma, bestämmelser som vid armén.

Varje vapenför man mellan 18 och 47 års ålder var obligatoriskt värnpliktig, och blev efter rekrytutbildning enligt ovan krigsplacerad i något förberett, men i fred sovande krigsförband. Normalt vart sjätte eller tolfte år inkallades den värnpliktige till repetitionsutbildning under ca 1 månad för att i ofred och i beredskapslägen då krig hotar, vara stridbar och kunna mobiliseras.

1925 års försvarsbeslut i Riksdagen innebar att en nedrustning av det svenska försvaret inleddes.

Från mitten av 1930-talet ökade spänningen i Europa med Hitlertysklands och Sovjetunionens makttillväxt. 1936 fattade riksdagen ett försvarsbeslut med en tioårig upprustningsplan. Våren 1939 enades riksdagen om att införa ”beredskapsövningar” i värnpliktslagen och från den 3 september 1939 rådde förstärkt försvarsberedskap. Tusentals värnpliktiga inkallades under kriget till beredsskapstjänsgöring längs alla Sveriges gränser och kuster. Rekvisitionslagen sattes i kraft.

I slutet av 1940-talet, efter andra världskrigets slut stod Sverige välrustat sett till resten av världen, bland annat med ett av Europas starkaste flygvapen. 1975 tillsatte Sveriges regering en utredning om möjligheten att ha kvinnor i försvaret. Denna utredning kom fram till att kvinnor kunde anställas som officerare i flygvapnet. 1980 mönstrade de första kvinnorna, men de var fortfarande inte värnpliktiga. Mot slutet av 1900-talet inleddes en ny avrustning av Försvarsmakten, som ännu pågår. Detta har medfört att inkallelse till rekrytutbildning inte längre omfattar hela den grupp som tidigare var värnpliktig. Tidigare kändes den obligatoriska värnpliktjänstgöringen tung för många speciellt ekonomiskt då ersättningen var låg, dessutom var kraven för att göra värnplikt var lågt satta, vilket gjorde att personer med missbruks- och/eller psykiska problem och kriminellt belastade gjorde värnplikt. Nu har en vändning inträffat, och många som vill göra rekryttjänst inte får, dels beroende på att färre behöver göra värnplikt och kvalitén på utbildningen har ökat. 1989 fick svenska kvinnor tillträde till alla yrkesområden inom försvarsmakten. 1995 blev det möjligt för en kvinna att att göra lumpen utan att ha ambitionen att utbilda sig till officer.

2000-talet

Värnpliktssystemet är numera utbyggt och utgör en del i den svenska Totalförsvarsplikten^[1], där även civilplikt ingår. Pliktsystemet bygger vidare på 1901 års system, övningstiden är mellan 80 och 450 dagar beroende på befattning. 2007 genomför alla mönstringsskyldiga män ett lämplighetstest via Internet, baserat på detta kallas vissa av dem till mönstring. Kvinnor kan begära att få genomföra en antagningsprövning som motsvarar mönstringen. ^[2]

Sociala frågor

Allt sedan 1968 har en politisk värnpliktsrörelse varit aktiv inom den svenska Försvarsmakten. Som en reaktion på sociala missförhållanden inom värnpliktsutbildningen hölls 1969 den första Värnpliktsriksdagen i Stockholm. Värnpliktiga med olika erfarenheter delade med sig av dessa till varandra. Försvarsmakten anammade idén, och 1970 genomfördes den första värnpliktskonferensen i deras regi. Då tillsattes också den första Värnpliktiga arbetsgruppen, nuvarande Värnpliktsrådet.

I dag finns även en Europeisk organisation, European Council of Conscripts Organisations, som fungerar som en Europeisk paraplyorganisation för Värnpliktsorganisationer.

Se även

• Inger-Lena Hultberg, Sveriges första kvinnliga värnpliktiga

Källor

1. ↑ Se Lag om Totalförsvarsplikt som infördes 1994
2. ↑ Pliktverket om mönstring