Vandring (anordning)

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

En vandring vid en gård i Björbo, Dalarna. Dragbomen är här borttagen, och markeras med en kortare träplugg. Det mindre kugghjulet som sitter på axeln som går in genom logväggen skymtar bakom det stora hjulet.

Vandring, en mekanisk anordning med vars hjälp man kan använda hästar eller oxar för att förse olika slags maskiner med energi. Dragdjuren spändes för minst 3 meter långa dragbommar som är fästa i en lodrät axel, från vilken kraften överfördes till den maskin, som skulle drivas. Överföringen skedde oftast genom en kuggväxel. Hos stående vandringar sitter hjulet högre än dragdjurens huvud. Det förekom också andra typer, där det liggande hjulet var beläget invid marken.^[1] Inte sällan finns vandringar bevarade vid äldre gårdar och hembygdsgårdar. Dessa har vanligen använts för att driva tröskverk.

En annan typ av vandringar användes i skurverk, i vilka man drog en sten (löpare), fäst vid en i centrum av ringen fäst dragbom, över en utlagd ring av kalkstensflisor som skulle skuras (göras släta) och sedan användas för byggnadsändamål. Sådana verk användes bland annat på norra Öland.

Samma princip, fast med människor som dragare, utnyttjades på spelflottar.

Källor och referenser

1. ↑ Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. band 17. spalt 241