Vagnretur
Från Rilpedia
Med vagnretur avsågs ursprungligen den mekanism på en skrivmaskin som återställer skrivläget till textradens början. På en mekanisk skrivmaskin hördes ett "pling" från en liten klocka, när raden närmade sig sitt slut, och man hade några teckens utrymme för att skriva ett påbörjat ord färdigt, eller eventuellt infoga ett bindestreck. Därefter verkställdes vagnreturen med en vid maskinens vänstra sida placerad spak som i de flesta fall även såg till att flytta skrivläget till nästa rad.
Med en liten inställningsspak kan man reglera hur stort radmellanrummet blir. Förflyttningen styrs av ett litet kugghjul vid valsens ände. Normalavståndet är 2 kuggar, som i dagligt tal oegentligt kallas "två halvkuggar". Den lilla inställningsspaken har vanligen tre inställningslägen märkta 1, 1 1/2 och 2 motvarande normalt radavstånd, något ökat radavstånd och dubbelt radavstånd. Det med den lilla spaken förinställda värdet – radsprånget – utförs var gång vagnreturspaken aktiveras. Genom manuell vridning av valsen en "halvkugg" (egentligen en hel kugg, rent mekaniskt) uppåt eller nedåt åstadkommes exponenter och index.
Om man försöker skriva något utöver den frist som ges efter radslutklockans signal, blockeras ytterligare tangentnedtryckningar. Situationen kan då räddas genom tryck på marginalutlösaren, som därvid upphäver blockeringen av tangenterna, varefter man kan avsluta ordet med ytterligare ett eller annat tecken (vid behov ett bindestreck) i det utrymme på papperet, som egentligen skulle utgöra högermarginalen. Därefter aktiveras vagnreturspaken och skrivningen kan fortsätta.
Elektrisk skrivmaskin
Så kallade elektriska skrivmaskiner (som egentligen var elektromekaniska – själva skrivmekanismen var fortfarande helt mekanisk, men en liten elektrisk motor hjälpte skribenten att med liten ansträngning styra det tunga maskineriet) införde en tryckknapp (tangent) för vagnretur, märkt med symbolen ↵ (en pil som visar skrivlägets förflyttning, U+23CE) eller texten RETURN (efter engelska carriage return). Tryck på den tangenten medför vagnretur och ny rad.
På denna sorts maskiner finns det behov att även göra vagnretur utan' radbyte, exempelvis vid understrykning av hela eller del av raden. Därför finns det på dessa maskiner dessutom en tangent märkt med symbolen ← som ger vagnretur utan radbyte.
Vagnretur på datorer
Fram tills terminaler med videoskärmar blev vanliga fungerade de flesta terminaler som elektriska eller elektroniska skrivmaskiner kombinerade med någon typ av anslutning till datorn. För dessa hade ASCII-tecknen för vagnretur (CR) och nyrad (LF) samma betydelse som på en skrivmaskin. Förutom att funktionerna kunde användas separat var det nyttigt att använda en kombination på två tecken för att ge maskinen tillräcklig tid att utföra operationen.
När klassisk maskinskrivning ersattes av ordbehandling på dator följde funktionen med och returtangenten, som den numera kallas, fick fler funktioner i andra sammanhang i datorgränssnittet. Exempelvis används RETUR för att bekräfta (verkställa) en inmatning eller acceptera ett av datorn framlagt förslag. I detta utökade användningsområde (som förekom redan på tidiga terminaler) dök den engelska benämningen enter upp.
På tidiga hemdatorer av typ ABC 80 och liknande kunde tangentbordets returtangent vara märkt READY eller RDY.
I många sammanhang har retur- och entertangenten samma funktion, men inte alltid. De flesta tangentbord ger olika signaler till operativsystemet för entertangenten vid det numeriska tangentbordet och returtangenten till höger om bokstäverna.
Inom datakommunikation uppträder vagnretur som ett styrtecken, ofta betecknat CR, Carriage Return (position 13dec = 0Dhex i ASCII, ISO 8859, Unicode med flera). Detta styrtecken var ursprungligen avsett för att påverka skrivare, och kombinerades med det radframmatande styrtecknet LF, Line Feed (ASCII 10dec), för att erhålla avsedd effekt (återgång av skrivhuvudet till utgångsläge plus ny rad). I lagrade textdokument är det inte lika naturligt att det ska behövas två styrtecken för att avsluta en rad, eftersom en återgång till början på raden utan radframmatning innebär överlagring. Radslutets representation i textdokument varierar mellan operativsystem och tillämpningsprogram; Windows använder CR+LF, unixliknande system använder LF och Mac OS (före OS X) använde CR. I internetprotokoll används vanligen CR+LF.
Denna avsaknad av standard ger ibland upphov till oönskade resultat när datorskrivaren, dess drivrutin och själva datorprogrammet tolkar signalen vagnretur olika. Därav den något förvirrande grundinställning man måste välja rätt
innan utskriften får önskat utseende:
- CR = CR
- CR = CR + LF
Detta är ofta ett problem för den som är mindre datorvan.
