Turandot (opera av Puccini)
Från Rilpedia
| Operor av Giacomo Puccini |
|---|
Le Villi (1884) |
Operan Turandot var Giacomo Puccinis sista verk. Puccini hann inte fullborda tredje akten före sin död 29 november 1924. Franco Alfano (1875–1954) valdes därefter av Puccinis arvingar – hans förläggare och Arturo Toscanini – att kompletterade operan. Alfano skrev färdigt slutduetten och det avslutande körstycket.
Operan hade premiär på La Scala i Milano 1926; varvid Toscanini valde att avbryta operan efter rollkaraktären Lius död. Den svenska premiären ägde rum på Kungliga teatern året därpå. Senaste gången Turandot sattes upp i Sverige var 2006 på Göteborgsoperan.
Innehåll |
Handling
Librettot är baserat på en gammal saga, ursprungligen från Främre Orienten, som handlar om den grymma prinsessan Turandot. Puccini förlade dock handlingen i Peking. Från fjärran länder kommer friare som ämnar gifta sig med prinsessan. För att få hennes hand säger lagen att de måste svara rätt på Turandots tre gåtor. Besvaras de fel ska de halshuggas av bödeln Pu-Tin-Pao.
Prins Calaf befinner sig i Peking och under avrättningen av prinsen av Persien får han se den gudomligt vackra prinsessan Turandot och blir förälskad i henne. Trots varningar från hans fader Timur och dennes slavinna Liu samt av de tre hovmarskalkerna Ping, Pang och Pong så antar han utmaningen gällande de tre gåtorna.
Turandot förklarar varför hon har infört en sådan lag som den om gåtorna: hon vill hämnas sin föregångare prinsessan Lao-Ling som blivit bortförd av en främling under ett pågående krig. Calaf lyckas svara rätt på de tre gåtorna varefter Turandot förtvivlat ber sin fader kejsar Altoum om att få slippa gifta sig med den okände prinsen. Calaf vill inte äkta prinsessan mot hennes vilja och ger henne därför en motgåta. Om Turandot kan säga hans namn vid gryningen skall hon bli befriad från sin ed och han skall självmant gå i döden.
Under den natten får ingen i Peking sova. Alla skall söka namnet på den okände prinsen. De får till slut tag i Timur och Liu. De är de enda som känner till Calafs namn. Liu vägrar att tala. Inte ens under fruktansvärd tortyr vill hon avslöja prinsens namn. Hon förklarar för Turandot att det är kärleken till Calaf som driver henne till tystnad. För att bevisa detta tar hon sitt eget liv med en dolk från en av vakterna. Turandot skriker av vrede. Kan verkligen kärleken vara så stor? Hon inser till slut att kärleken stor, men att den tyvärr aldrig kommer att träffa henne.
Under slutscenen avslöjar till slut Calaf sitt namn för Turandot efter det att han har kysst henne. Nu vilar hans öde i hennes händer. Skall hon avslöja hans namn och låta honom dö eller kommer hennes kärlek till honom att vinna? Turandot väljer kärleken och kysser Calaf och det stela hovet skriker ut sin glädje. Turandot inser att hon är förlorad i kärlek och lägger sig ner med blottad strupe för att låta sig besegras. Turandot har fått symbolisera den från början kompromisslösa kvinnan som alltid i slutändan böjer ner sig för kärleken.
Roller
- Prinsessan Turandot (sopran)
- Prins Calaf (tenor)
- Timur (bas)
- Liu (sopran)
- Kejsar Altoum (tenor)
- Ping (baryton)
- Pong (tenor)
- Pang (tenor)
Berömda arior
- Signore, ascolta – Liu
- Non piangere, Liu – Calaf
- In questa reggia – Turandot
- Nessun dorma – Calaf
Andra Wikimedia-projekt
- Wikimedia Commons har media som rör Turandot (opera av Puccini)
