Triangulering (politik)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Triangulering är ett begrepp inom politiken som innebär att man i grundläggande politiska frågor söker finna en "tredje position" mellan den egna och den som motståndaren besitter för att på så sätt kunna locka den ofta avgörande gruppen väljare i det politiska mittfältet. Begreppet har beskrivits enligt följande av den svenske statsvetaren Tommy Möller:

"Trianguleringsstrategin handlar om att i centrala frågor - där den egna politiken är mindre uppskattad än motståndarens - närma sig motståndaren och inta en "tredje ståndpunkt" mellan den som motståndaren har och den man tidigare själv intagit. Triangulering är en modern variant på marginalväljarteoremet: partierna tenderar att utforma sin politik så att den framstår som attraktiv för den stora gruppen väljare som finns i det politiska kraftfältets mitt." [1]

Begreppet triangulering myntades ursprungligen av Bill Clintons tidigare chefsrådgivare Dick Morris, som ett sätt att beskriva dennes strategi för att få Clinton återvald som USA:s president i 1996 års val. Morris förordade en politik som var betydligt mer liberal/vänsterinriktad jämfört med det republikanska partiet, samtidigt som den i traditionella frågor skiljde sig från det egna demokratiska partiet.

Andra ledande politiker som framgångsrikt anses ha använt sig av triangulering är Tony Blair med "New Labour" i Storbritannien och Fredrik Reinfeldt med "de nya moderaterna" i Sverige.

Förutsättningarna för triangulering är generellt sett mindre i ett mångpartisystem (ex. Sverige) än i ett majoritetssystem med två dominerande partier (ex. Storbritannien, USA), eftersom utrymmet för positionsförändringar då brukar vara mindre. Att använda triangulering kan också vara svårt inom partier med en stark intern demokratisk process som kräver att partiets medlemmar står bakom förändringarna.

Den främsta nackdelen/risken med triangulering är att det gör den som använder sig av metoden öppen för attacker för att vara principlös, en så kallad "flip-flopper" som ständigt byter åsikt. Detta var bland annat vad som drabbade demokraternas presidentkandidat John Kerry i presidentvalet i USA 2004.

Personliga verktyg
På andra språk