Tord Magnuson (politiker)
Från Rilpedia
Tord Alarik Magnuson, född 25 november 1851 i Grythyttan, Örebro län, död 3 mars 1929 i Sandviken, var en svensk disponent (vid Sandvikens Jernverk) och politiker.
Tord Magnuson köpte 1913 det gamla bruket i Högbo förmodligen för att rädda det från skövling (enligt hans hustru Elisabet Göransson). Familjen flyttade dit 1920 och han bodde där fram till sin död 1929.
Innehåll |
Biografi
Studier
Mediko-filos. Kandidat i Uppsala 1873, utexaminerad från Teknologiska institutets avdelning för bergvetenskap 1875.
Yrkesbana
Sedan Magnuson avslutat sina studier blev han 1875 hyttingenjör vid Åby masugn. Efter två år kom han till Sandvikens Jernverk och var sedan verksam där.
Åren 1878-1884 tjänstgjorde Magnuson som chefsingenjör för tråddrageriet, de närmast efterföljande åren var han chefsingenjör för hyttor och stålverk och 1894 blev han disponentassistent.
Vid Anders Henrik Göranssons död 1910 tog Magnuson över som disponent och verkställande direktör i Sandvikens Jernverk (nuvarande Sandvik AB), och 1917 efterträdde han Wilhelm Sebart som styrelseordförande. Han avgick 1920 som disponent och koncernchef. Efter Magnusons död 1929 övertog Karl Fredrik Göransson posten som styrelseordförande.
Andra uppdrag
- 1907-1910 representerade han Gävleborgs län i riksdagens första kammare[1]
- Under åren 1887-1918 tillhörde Tord, Gävleborgs läns landsting och under, 1916-18, var han ordförande.
- Fullmäktig i Järnkontoret och för sina utmärkta förtjänster om den svenska järnhanteringen mottog han 1921 Järnkontorets stora guldmedalj.
- Ledamot av patentlagstiftningskommitén 1908-22
- Ordförande i skolstyrelsen för sjätte dövstumsundervisningsdistriktet, 1908-23.
- Ordförande i handelskammaren i Gävle, 1911-
- Inspektör för Falu bergskola, 1913-
Bibliografi
- Iaktagelser vid världsutställningen i Chicago (1893).
- Brikettering och rostning av pulverformiga järnmalmer (i Jernkontorets annaler, 1902)
Källor
- Dödsannons och minnesartikel ur Arbetarbladet 4 mars 1929.
- Nordisk familjebok, Uggleupplagan (1925).
Referenser
Noter
- ↑ Hugo Hamiltons dagböcker 1917-1919, personregister, sid. 530.
