Från Rilpedia

Tjacket (originaltitel Junky) är den amerikanske författaren William S. Burroughs självbiografiska debutroman. Den publicerades först 1953 under pseudonymen William Lee, och senare 1959 under författarens riktiga namn. Den översattes till svenska av Einar Heckscher och gavs ut 1998 på Norstedts förlag.

Handling

Huvudpersonen William Lee är helgjuten och självständig, i motsats till den hopplösa tomheten och kontaktsökandet i Svängd. Språket är uppriktigt, lättläst och enkelt. Berättelserna är baserade på författarens egna upplevelser under 1940-talet, då han testade tjack av en slump. Det handlar om jakten på tjack, om narkomaners dagliga kamp mot abstinens och att få tag i dagens dos, om att tillbtinga dygn i häktesceller, om ruskiga langarhistorier m.m.

Citat

• "Denna individ klagade över sina nerver och tillbringade till största delen dagen med att gå fram och tillbaka i korridorerna, hela tiden mumlande: Gud, Gud, jag känner mig inte ens mänsklig."
• "De unga hipsters tycks sakna energi och förmåga att spontant njuta av livet. Nämner man gräs eller heroin elektrifieras de som av en spruta kokain. De hoppar omkring och säger: Världsrekord! Underbart! Vi sticker och bunkrar, man! Vi tänder på riktigt ordentligt! Men efter en sil trillar de ner i en stol som en resignerad baby som väntar på att livet ska komma med flaskan igen."
• "Kicks, det är att se saker ur en speciell vinkel. Kicks, det är en tillfällig befrielse från de anspråk som det åldrande, räddhågade, gnaganade, skrämda köttet ställer."
• "Vad jag söker i varje förhållande till något är kontakt på intuitionens och känslans ordlösa plan, det vill säga, telepatisk kontakt."
• "Jag minns ett hembiträde som talade om opium och sa att man fick sköna drömmar av det, och jag sa: Jag ska röka opium när jag blir stor."
• "När man slutar utvecklas börjar man dö. En narkoman slutar aldrig att utvecklas."