Från Rilpedia

Terazzo består av en gjuten cementpasta och något färgat material av sten. Ballasten är oftast marmor eller någon annan färgad stenart med en kornstorlek från cirka 5 mm och uppåt. Cementen kan vara grå eller vitcement som gjuts till skivor eller prefabricerade byggelement såsom trappor, väggar eller andra detaljer. Golv eller trappor gjuts även på byggarbetsplatsen samt vattenslipas efter härdning.

Ett terrazzogolv behöver härda upp till 6 månader innan de slipas. Dagens pressade byggtider gör därför att terrazzogolv i dag oftast handlas upp som industrifärdiga produkter i form av plattor 15 till 25 mm tjocka med olika bredd som läggs på plats i sättbruk. Terazzo ses ofta i livsmedelsbutiker och i trapphus.

Terazzo har en tusenårig tradition. Terazzo har i efterkrigstiden fått en billig stämpel på sig, men ett välgjort och bra underhållet golv har lång livslängd.

Utförande

Innan cementpastan hårdnat strös grovt marmorgrus över, som stampas eller valsas in i massan. Sedan denna stadgat sig och något torkat, slipas ytan av först grovt och sedan finare, varvid golvet fuktas och tvättas ofta.

För att få golv, som läggs i stora ytor, så sprickfria som möjligt vid torkningen kan man dela upp ytan i mindre rutor om 2–3 meters sida genom att lägga in metallister eller ränder av små kubiska marmorbitar, åtgärder som dock inte alltid lyckas.

Vid golvläggning med granito strös inte marmorgruset ut över massan, utan blandas in i denna före utläggningen. Mosaikterrazzo utförs så, att valda marmorbitar läggs i massan för hand och efter ett givet mönster.

Skötsel av terazzogolv

Ett golv eller en byggnadsdetalj av terazzo är känslig för syror och kemikalier som kan missfärga ytan. Till den dagliga vården används såpa och något vax för att få en smutsavvisande yta.

Se även

• Klinker

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Terrazzogolv, 1904–1926 ^(Not).