Sveasalen
Från Rilpedia
Sveasalen var en varieté och restaurang belägen i Sparreska palatset, Hamngatan i Stockholm. Sveasalen inreddes 1888, och senare gjordes tillbyggnader för Sveateatern.
På NK:s nuvarande plats på Hamngatan låg Sparreska platset fram till 1880-talet. Det ritades av Nicodemus Tessin d y åt Carl Larsson Sparre (1627-1702) och uppfördes åren 1680-86. 1742 uppläts delar av detta palats åt Borgerskapets änkehus. Därför hette den här delen av Hamngatan på denna tid Enkehusgränden.
På 1880-talet såldes emellertid palatset till byggmästare C O Lundberg, som hade låtit inspirera sig av ett besök i Berns salonger. Han lät inreda en kabarélokal i sin nyinköpta byggnad och kallade den Sveasalen. Den blev snabbt en av Europas mest mondäna varietélokaler. Danssalongen utformades i morisk stil och beskrevs som "ett Aladdins tjusande sagoslott". Salen rymde 1140 personer och bjöd på förstklassiga föreställningar.
Varietéförbudet 1896 innebar ett avbräck för landets kabarélokaler. Från och med då (och in på 1950-talet) var spritservering förbjuden i samband med artistframträdanden.
År 1899 förstördes allt i en eldsvåda, men byggnaden öppnades igen 1901. Sveasalen fick nu också elektrisk belysning.
I januari 1912 invigde Svenska Biografteatern ledd av Charles Magnusson som VD, sin första egna premiärbiograf i Stockholm, Röda Kvarn i Sveasalen, på sin tid den mest eleganta biografen i Stockholm, där Charles Magnusson visade sina egna filmer. Biografen hade 867 platser och en 14 manna orkester. I september 1913 lades biografen ner och huset revs för att göra plats för nya NK-huset. Byggföretaget var Kreuger & Toll, ägt av Ivar Kreuger och Paul Toll. Svenska Bio hyrde då istället Regina-Teatern vid Drottninggatan 71A, och gav den återigen namnet Röda Kvarn. Regina-Teatern rymde 385 besökare. I samband med den tillfälliga lokalen för Magnussons biografverksamhet sökte han en tomt för att uppföra en egen fastighet för sin filmvisning vilket resulterade i biografen Röda Kvarn som öppnade 1915 på Biblioteksgatan.
