Sten Stenqvist
Från Rilpedia
Sten Stenqvist, sinolog, var lärjunge till Bernhard Karlgren (den svenska sinologins "fader") och under 1970- och 80-talen lektor i kinesiska språket vid institutionen för orientaliska språk på Stockholms universitet. Innan kom till Stockholms universitet hade han arbetat på den svenska ambassaden i Peking som kulturattaché, och under en tid varit verksam i Hong Kong där han bland annat lärde sig tala kantonesiska flytande, en kinesisk "dialekt" (i realiteten eget språk) han på den tiden förmodligen var ensam om att behärska i Sverige. Som språkman ägnade sig Stenqvist annars åt att studera - och bland sina studenter väcka ett intresse för - den slang som talades i Peking. Nummer 100 av tidskriften Orientaliska Studier, som utkom 1999, är en festskrift tillägnad Stenqvist.[1]
