Från Rilpedia

Sprängpansargranat är en typ av explosiv ammunition som är designad för att penetrera pansar på till exempel en stridsvagn. Ammunitionstypen togs fram huvudsakligen av den Brittiska armén under Kalla kriget och var huvudammunition för brittiska stridsvagnar under den perioden. Den användes även av andra militärmakter, speciellt de som hade införskaffat den brittiska 105 mm Centurionvagnen, vilket bland annat Sverige, Indien och Israel hade gjort.

Granaten har ett bottenmonterat tändrör. Vid träff plattas sprängämnet ut på pansarets yta. När sprängämnet detonerar skapas en stötvåg i pansaret som stöter ut splitter från pansarets insida. Om pansaret består av flera lager, till exempel (kompositpansar, uteblir verkan eftersom stötvågen reflekteras från det yttersta lagrets baksida. Granaten kan inte användas vid anslagshastigheter över ca 700 m/s eftersom sprängämnet då självantänder innan det hinner plattas ut.^[1]

Se även

• Pansarspränggranat

Noter

1. ↑ Grenander, Gunnar: Vapenlära för armén, Liber, Stockholm 1987, sid. 160-161. ISBN 91-38-09025-2.