Från Rilpedia

Social tango är inom argentinsk tango den danskultur som kretsar kring sociala sammankomster, såsom milongor. Inom social tango får estetiken vanligen en underordnad betydelse, medan det blir viktigare med aspekter som att undvika kollisioner, upprätthålla ett dansflöde, följa sociala koder vid uppbjudningar samt anpassa dansens nivå så att bägge partnerna får en njutbar dansupplevelse.

Begreppet står i motsättning till showtango och tävlingstango, där estetiken i stället kontrollers noga genom koreografier och reglementen. Det finns en uttalad attityd hos en stor del av tangodansarna att den sociala tangon är en mer genuin och äkta form av tango, eftersom man i uppvisningsvarianterna inte uttrycker de känslor man har för stunden utan i stället sådant som någon har bestämt på förhand. Vidare så innehåller showtangon många yviga steg och figurer, exempelvis höga boleor, som inte lämpar sig på trånga dansgolv i sociala sammanhang.

Dansflöde

Alla paren förflyttar sig moturs runt salen. och vanligen håller sig ett par till en av de filer som bildas innanför varandra på golvet. Yttersta filen avancerar traditionellt sett snabbast, medan de inre filerna medger längre pauser i dansen. För att undvika kollisioner ser förarna till att inte ta för stora steg i de riktningar de inte ser: främst bakåt, men också åt höger vid nära omfamning.

Uppbjudningar

Traditionellt bjuder man i Buenos Aires upp med blicken, inte med ord. Mellan varje tanda (set av cirka fyra tangolåtar) spelas det en cortina (ett kort stycke musik, gärna av en annan genre än tango eller milonga) som är en signal att det är dags att gå lämna dansgolvet och bjuda upp någon ny. Varje person som vill dansa söker då blicken hos den person som den vill dansa med, och om blickarna möts går bägge dansarna upp och bildar ett par på dansgolvet inför nästa tanda.