Från Rilpedia

Med skriftspråksuttal avses förändringar i ords uttal, så att uttalet styrs mera av hur orden stavas än av hur de har brukat sägas. Skriftspråksuttal kan betraktas som ett led i uppkomsten av ett talat standardspråk, och är tämligen vanligt i dagens svenska.

Exempel:

• erfarenhet uttalas som det stavas (med e) istället för som "ärfarenhet" (enligt regeln att e före r uttalas som ett öppet ä)
• ord som koncern och konkurrens uttalas som de stavas (med e) istället för som "koncörn" och "konkurrans"
• ändelsen i sockor och strumpor uttalas som de stavas (med o) istället för som "sockörr" och "strumpörr"

Som riksspråksuttal kan också dialektförändringar avses, där dialektens genuina fonologi ersätts:

• matsäck uttalas med långt a-ljud och hörbart t, istället för med assimilering av t-s massäck
• Malmö uttalas med avslutande ö istället för e
• Man uttalar slutkonsonanten i ord som huset, bordet och mycket.
• ä-ljudet i ord som väder och träd förändras från ett e-liknande till ett ä-liknande

En särskild form av språkfel, där det felaktiga uttalet antyder att ordets ursprung missförstås, kan också betecknas som skriftsspråksuttal:

• länspump (som man pumpar läns med) uttalat med långt ä som i län
• anrika (till exempel uran) med långt a som i anor

En mellanställning intar ett "riksspråkligt" uttal av ortnamn som för ortens invånare ter sig felaktigt:

• Vadstena uttalat med långt a-ljud och hörbart d, istället för med assimilering av d-s (vasstena) respektive massäck

En åsikt är att skriftspråksuttalets utbredning är orsakat av den läsundervisningsmetod som kallas ljudning.^{[källa behövs]}