Skänkel

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Skänkel kallas ryttarens ben när denne rider. Från höft till knä heter det överskänkel, vilket ger sitsen stadga, och från knä ner till tåspets heter det underskänkel, vilken huvudsakligen talar om för hästen vad den ska göra.

Skänkel fungerar bland annat som sidförande och framåtdrivande samt är en viktig del i ryttarens balans. Skänkeln omsluter hästens sidor när man sitter i lodrät sits, dvs. när en rak linje kan dras från örat via axeln, genom höften och ner till hälen. Därför krävs en mjuk böjning i höfter, i knäna och i vristerna. Genom att ha skänklarna korrekt får man som ryttare bättre kontakt med hästen varav du kan påverka den mera och också få en bättre balans i sadeln. Viktigt att tänka på med skänkeln är att hälen ska trampas neråt och tårna peka rakt framåt, ifall foten kommer i fel vinkel påfrestas ryttarens ben hårt under ridning och man kommer i obalans varav skänkelns inverkan förloras. Skänkeln ska placeras över eller strax bakom hästens sadelgjord och vara precis ’under’ ryttaren så att det blir en naturlig ställning där man kan slappna av i kroppen.

Ryttaren använder sin skänkel i sex moment

  • Framåtdrivande – skänklarna trycks försiktigt mot hästens sidor med jämnt tryck på båda sidorna för att hästen ska röra sig framåt
  • Sidförande – Ena skänkeln ger mera tryck och genom nederskänkelns placering kan man påverka olika delar av hästens kropp i den sidförande rörelsen
  • Vändande – är när man utför en vändning under rörelse och man påverkar då hästen genom ett tryck från ytterskänkeln (dvs. skänkeln närmast ut från ridbanan – i högervarv, vänster skänkel). Kombineras ofta med vikthjälp samt ledande tygeltag
  • Reglerande – reglerar den sidförande skänkeln samt hastigheten under momentet
  • Böjande – ska ligga mitt på hästen i sin vanliga position och tillsammans med den något tillbakadragna ytterskänkeln driver framdelen framåt och inte åt sidan. Kombineras med en jämn balans av vikt, tyglar och ytterskänkel
  • Mothållande – används när ryttaren vill att hästen ska avsluta en rörelse samt rätta till eller förhindra en felaktig rörelse som hästen utför.
Personliga verktyg