Från Rilpedia

Shah Jahan, född 5 januari 1592, död 22 januari 1666, var härskare i mogulriket från 1627 till 1658.

Vid faderns, Djahangirs, död (1627), befann sig Deccan i öppet uppror. Jahan erkändes som kejsare 1628 och lät döda flera med honom om tronen tävlande släktingar. Han förlorade 1653 till perserna provinsen Kandahar, men erövrade 1636 riket Ahmednagar i Deccan och tilltvang sig tribut av Bijapur och Golconda. Från 1637 oroades hans välde genom våldsamma marathuppror. Jahan förde ett prunkande hovliv, skildrat bl.a. av den franske juveleraren Jean-Baptiste Tavernier, och lät uppföra en mängd härliga praktbyggnader, såsom mausoléet Taj Mahal och moskén Moti Masjid i Agra samt "stora moskén" (Jama Masjid) i Delhi. Han avsattes 1658 av sin son Aurangzeb och tillbragte sina sista år som statsfånge i Agra Fort.

Se även

• Shah Jahans trädgård

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).