Från Rilpedia

?Prutgås Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Prutgås B. b. bernicla
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Andfåglar Anseriformes
Familj:	Egentliga andfåglar Anatidae
Underfamilj:	Anserinae
Tribus:	Gäss Anserini
Släkte:	Branta
Art:	Prutgås B. bernicla
Vetenskapligt namn
§Branta bernicla Auktor: Linné, 1758
Prutgås B. b. nigricans
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Prutgås (Branta bernicla) är en fågel av släktet Branta i underfamiljen Anserinae.

Innehåll 1 Taxonomi och utbredning 1.1 Prutgåsen i Sverige 2 Utseende 3 Häckning, beteende, föda och status 4 Namn 5 Referenser 5.1 Noter 5.2 Källor 6 Externa länkar

Taxonomi och utbredning

Prutgåsen häckar cirkumpolärt på öar och nära havskuster på arktisk tundra i Europa, Asien och Nordamerika. Den är en flyttfågel som sträcker främst i slutet av september till oktober samt slutet av maj och övervintrar vid kusterna av Atlanten, Nordsjön och Stilla havet.

Den brukar delas in i tre taxa:

• Branta bernicla bernicla, nominatformen, häckar från ön Kolgujev i nordvästra Ryssland till Tajmyrhalvön i Sibirien. Flyttar genom Östersjön till sina vinterkvarter i kustområden i Danmark, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och på Frankrikes västkust.
• Branta bernicla hrota, kallad ljusbukig prutgås, häckar i arktiska Kanada från ön Melville och österut till Grönland, Svalbard och Franz Josefs Land. Den har två skilda övervintringsområden. Den ena är utefter Amerikas atlantkust från Massachusetts till South Carolina, där merparten övervintrar utmed New Jerseys kuster. Det andra övervintringsområdet är Danmark och Storbritannien och dessa fåglar passerar Island och Norge på sin flytt från och till sina häckningsområden.
• Branta bernicla nigricans, ibland kallad svartbukig prutgås eller svart prutgås, häckar i de allra nordligaste delarna av östra Sibirien, Alaska och nordvästra och norra Kanada. De övervintrar utefter Amerikas stillahavskust så långt söderut som till Kalifornien och Mexico.

Vissa delar i sin tur upp nigricans i två taxa, nämligen den nordamerikanska populationer och populationen som häckar från nordöstra Sibirien och österut till Tajmyrhalvön och som har det vetenskapliga suffixet orientalis.

Det finns även en mindre population som främst häckar på ön Melville i Kanada och som övervintrar vid Pugetsundet på den amerikanska västkusten, nära gränsen mellan USA och Kanada. Denna population ser ut som en mellanform av hrota och nigricans och skulle kunna vara en underart, men det skulle också kunna vara resultatet av hybridisering mellan dessa båda taxa.

Det finns olika uppfattningar huruvida artens många taxa är underarter eller ska ses som goda arter. Det finns som sagt indikationer på att hrota och nigricans hybridiserar på öar i arktiska Kanada där dessa båda taxa häckar. Men studier av mitokondriellt DNA pekar mot att bernicla, hrota och nigricans är olika arter och kategoriseras på detta vis av bland andra CSNA (Dutch Committee for Avian Systematics). Beroende på hur man kategoriserar arten så kan orintalis antingen ses som en underart till B. bernicla och då kallas B. b. orientalis eller om man kategoriserar nigricans som en god art B. nigricans, så blir orientalis en underart till denne och kallas då B. n. orientalis.

Prutgåsen i Sverige

Prutgås följer vissa traditionella rutter under sina flyttningar och populationer av taxonet bernicla som häckar i Ryssland har bland annat rutter som går förbi Öland, Gotland och Skåne och även förbi västkusten. Även den ljusbukiga hrota observeras årligen på västkusten och nigricans har observerats vid några fåtal tillfällen.

Utseende

Till formen är den lik vitkindad gås (branta leucopis) men den är lite mindre och slankare med en längd på 55-62 cm, proportioneligt smalare och kortare vingar med ett spann på 105 - 117 cm, en något längre hals och en vikt på mellan 1 000 och 1 500 gram. Den har ett runt huvud, svart liten näbb och svarta ben. Hos alla taxa är fågelns huvud, hals och vingpennor svarta eller svartgrå. Den har vit övergump med en svart v-formad kil som sträcker sig ned från ryggen mot stjärten. Stjärten som är den kortaste hos någon gåsart, är vit med svarta sidokanter. Hos alla taxa har juvenila fåglar mörkare kroppsidor, i samma nyans som buken, vilket resulterar i att det nästan är omöjligt att bestämma vilket taxon de tillhör.

• Hrota, eller ljusbukig prutgås, är den ljusaste av dessa tre taxa där den adulta fågeln har en ljusgrå buk i skarp kontrast till det svarta bröstet. Buken och kroppsidorna blir än ljusare närmre stjärten. Undergumpen är vit utan något svart, den har en liten vit halsfläck och dess övre vingtäckare är grå med en fin vit randning vilket ger den stående fågeln en fint vertikalt randad ovansida.

• Bernicla, nominatformen, är de taxa som i nyans är mitt emellan de båda andra. Den har enfärgat grå övre vingtäckare med en buk i samma färg och bara en tillstymmelse till ljusare randade kroppsidor. Den har en mörk kil som sträcker sig ut på den vita undergumpen, något som främst syns då den tippar framåt för att söka föda när den simmar. Den har också bara en liten vit halsfläck.

• Nigricans, är den mörkaste av dessa tre taxa och den har gråsvarta övre vingtäckare och bröst vilket gör att kontrasten gentemot bröst, hals och vingpennor är mycket liten. Den har däremot kraftigt vita streckade kroppssidor och en stor vit halsfläck som hos vissa sträcker sig runt hela halsen. Dess hals och huvud är också grövre än hos bernicla. Den svarta kilen som sträcker sig ut på den vita undergumpen är tydligare och större än hos bernicla.

Häckning, beteende, föda och status

Häckningen börjar i juni och tar ungefär 25 dagar. Honan lägger i snitt mellan 3 och 5 ägg och precis som hos andra gäss håller hanen vakt medan honan ruvar. ungarna blir flygga efter cirka 40 till 50 dygn. Efter häckningstiden lever de i stora flockar och på flytten ses de ofta i stora täta flockar när de provianterar på grunda vatten ute på havet. Födan består av vattenväxter, främst bandtång (Zostera marina) men även andra alger och gräs. De betar på botten och tippar då framåt likt många mindre änder. Tidigare följde oftast sträcken kusterna men sedan 1970-talet har man märkt förändrade flyttningsrutter och numera observeras prutgäss även när de födosöker på åkrar längre inåt land. Detta kan vara en följd av artens kraftiga ökning i antal. Vid mitten av 1980-talet hade världspopulationen tiofaldigats till 400- 500.000 individer.

Namn

Namnet prutgås omnämns första gången 1761 av Linné som uppger att det skulle röra sig om ett dialektalt namn från Småland. I Sverige har den även kallats för taflacka och rotgans, där det senare är synomnymt med det holländska namnet för prutgås. Släktnamnet Branta är latin och betyder bränd medan Bernicla kommer av det engelska ordet barnacle som är en grupp kräftdjur som sitter fast på stenar och dylikt i vattnet, exempelvis havstulpan. En gammal sägen förtäljde om hur prutgässen uppstått ur dessa havsdjur, som kan liknas vid ett gåshuvud med näbb och lång hals, och detta förklarade varifrån alla dessa gäss kom från om vintern.

Referenser

Noter

1. ↑ BirdLife International 2006. Branta bernicla. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061010

Källor

• Lars Larsson, Birds of the World, 2001, CD-rom
• Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999) Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. Stockholm: Albert Bonniers förlag
• http://www.utm.edu/ True Geese of the World: The Branta Species
• www.sofnet.org
• Delar av artikeln är översatt från engelska Wikipedia artikel Brent Goose i oktober 2006 där bland annat följande källor nämns:
  • Wildfowl by Madge and Burn, ISBN 0-7470-2201-1
  • Shields, G. F. (1990). Analysis of mitochondrial DNA of Pacific Black Brant. The Auk 107: 620-623.
  • Syroechkovski, E. E., Zöckler, C. & Lappo, E. (1998). Status of Brent Goose in northwestern Yakutia, East Siberia. Brit. Birds 91: 565-572.

Externa länkar

• Dansk ornitologisk forening