Polski owczarek nizinny

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Polski Owczarek Nizinny
Storalvens Dione.JPG
Andra namn
Polish Lowland Sheepdog
Ursprungsland
Polen
Ursprunglig användning
Vallhund
Mankhöjd
Hane: 45 - 50 cm
Tik: 42 - 47 cm
Grupptillhörighet
SKK: Grupp 1 Vall-, boskaps- och herdehundar
Rasstandard (extern länk)
Rasstandard


Polski Owczarek Nizinny, är en polsk vallhund. I Polen finns två fårhundsraser som i typ och storlek liknar varandra. Polski Owczarek Nizinny härefter förkortat till PON, är den minsta men mest kända av raserna. Owczarek är en gemensam beteckning för fårhund och brukas i flera europeiska länder bl.a. Polen och Ryssland. Ordet nizinny betyder lågland, vid vissa tillfällen dalgång, och Polski Owczarek Nizinny kan översättas till Polsk låglandsvallhund. 1976 var antalet registrerade PON i Polen cirka 250 st. Sommaren 1997 fanns det 990 registrerade PON i Polen.

Innehåll

Historia

Polski Owczarek Nizinny anses härstamma från Asien. Den var en utmärkt vakthund och en utomordentligt duktig vallhund. I forna tider förekom folkvandringar och vissa av dessa folkgrupper bosatte sig i centrala Europa. Då nomaderna sedan blev jordbrukare resulterade detta i flera, lokala typer av vallhundar. Exempelvis Polski Owczarek Nizinny, den ungerska pulin, schapendoes, lilla pyreneiska vallhunden, bergamasco och den katalanska vallhunden. Vi har engelsmännen att tacka för den första anteckningen om vår ras. Fru Willison som anses vara skaparen av rasen bearded collie, skriver i en bok från 1971 följande: ”År 1514, när Polen utvecklade sina handelsförbindelser med andra länder berättas det att en köpman från Gdansk, Kazimierz Grabski, hade anlänt till Skottland med en last av spannmål som byttes mot skotska får. Med sig på skeppet fanns det sex stycken polska vallhundar. Deras uppgift var att avskilja tjugo stycken får från hjorden och driva dem till skeppet. De skötte sitt jobb utmärkt och fårägaren blev mycket imponerad och ville omedelbart köpa några av dessa duktiga hundar. Först bytte han till sig ett par hundar mot en bagge och senare fick han ytterligare en hane och två tikar mot ett par får”. Polska källor är betydligt senare. Hertiginnan Jablonowska, ägarinna av stora ägor i Podlasie (numera Ukraina) nämner vallhundar i en skriftlig instruktion och dokument om polska vallhundar

Rasens utveckling

Födelsedagsfirande

På 1800-talet samt början av 1900-talet var det inte särskilt gynnsamt i Polen när det gällde kynologisk verksamhet. En etablering av rastypen påbörjades dock av Grevinnan Maria Grocholska. I oktober 1924 anordnade den nyetablerade Polska Föreningen för Uppfödare av Rashundar en ”Utställning för Fjäderfä, Duvor och Hundar” i Warszawa. Fru Maria Czetwertynska-Grocholska visade då ett par vallhundar från hennes egendom i Planta nära Radzymin Podlaski.. Så småningom började systrarna Wanda och Roza Zolkiewska från Milanow (också Podlasie) sin egen uppfödning baserad på hundar från Planta. Alla försök till återuppbyggnad av rasen fick dock avbrytas med anledning av att andra världskriget utbröt. Hundarna från Planta och Milanow rekvirerades av tyska trupper. Återuppbyggnaden av rasen påbörjades runt 1950. Man påbörjade registreringen av de mest typriktiga exemplaren (tack vare framförallt Maria Dubrowinowa) och snart bildades den första kenneln av fru Kusionowicz med namnet ”Z Babiej Wsi”. Det finns inte många hundraser i världen som är så kraftigt förknippade med ett namn av en enda uppfödare, vilket är fallet med polski owzcarek nizinny och Danuta Hryniewicz. Nästan alla nizinnys över hela världen har ”z Kordegardy” bland sina förfäder. 1948 föddes hos Danuta Hryniewicz en valp efter två inlånade vallhundar, Kurta och Laska som döptes till SMOK z Kordegardy och 1955 köptes två valpar från fru Kusionowicz; DIUNA och DUKAT z Babiej Wsi till kenneln. Med hjälp av professor Dyakowska fick kenneln även en vit, svanslös tik från Krakow; WIGA född 1954. År 1956 föddes tre kullar av rasen på kenneln, två efter SMOK och DIUNA och en efter SMOK och WIGA. Kordegardy’s ägarinna bestämde sig för att utgå ifrån att SMOK var ”rasens levande standard” både fysisk och psykisk och fortsatte sin avel genom att använda närbesläktade hundar. SMOK har till och med parats med sina egna döttrar och dotterdöttrar. Den här metoden möjliggör (och så visade sig vara fallet) att snabbt etablera en enhetlig rastyp på avlade hundar. Metoden är också mycket riskfylld eftersom den leder till att eventuella genetiska fel når sin kulmen i avkomman. SMOK lämnade efter sig mycket fin avkomma, men för vidare avel var hans två söner Lider och Inkluz viktigast. LIDER z Kordegardy var efter WIGA WARA, alltså också SMOK’s sonson samt INKLUZ z Kordegardy efter KUMA, också hon SMOK’s dotter. Den tredje viktiga hunden från Kordegarda som började en hel avelslinje var ARAK GREPS, son till DUKAT z Babiej Wsi och NIWA från Kordegarda, även han SMOK’s sonson.

Rasens intåg i Sverige

1976 var antalet registrerade hundar i Polen cirka 250 st. Utanför Polen är rasen spridd till de flesta mellan Europeiska länder. De första hundarna kom till Sverige i mitten av 70-talet, några i södra Sverige och ett par i Östergötland. Våren 1975 i Linköping fick Gazda, ägd av fru Gustavsson, cert på SSD:s utställning, troligen rasens första i Sverige. Tyvärr finns inte några ättlingar kvar i Sverige från dessa första PON. Till Norge kom den första PON i maj månad 1984. Det var tiken Dworka Z Kordegardy som var importerad från Polen och härstammade från den ledande Kenneln Kordegardy. Detta blev startskottet för rasens utveckling och utbredning i såväl Norge som Sverige. 1997 fanns ca 50 PON i Norge Rasen registrerades på nytt i Sverige 1986, då importerades tre valpar från Kåre Halvorssen, Kennel Hovahall Norge. Sveriges första PON-kull föddes i september 1988. Uppfödare till dessa var Kennel Lindblommans, Gunvor Lindblom. Sedan starten har 825 st Polski Owczarek Nizinny blivit registrerade i Sverige (dec 2004). Det finns i Sverige cirka 400 PON.

Utseende

Storälvens Cumulonimbus

PON är en mellanstor, bred och något satt hund med kraftig muskulatur. Rörelserna är fria och vägvinnande.Höjden. En PON skall ge ett kompakt intryck med proportionerna höjd/längd 9:10. Huvudet är medelstort, tämligen brett men inte för tungt. Den täta pälsen i ansiktet ger intryck av att huvudet är större än vad det är. De rörliga öronen är medelstora och hjärtformade. Ögonen är ovala och nötbruna med ett levande och uppmärksamt uttryck. Nosryggen är rak och käken stark. Nosen är stor och trubbig med stora näsborrar. Tänderna är kraftiga med sax- eller tångbett. Svansen är från födelsen antingen kort eller lång. Den kuperas i de länder där det fortfarande är tillåtet. Pälsen är lång och tät med sträva täckhår samt underull som är mjuk. Alla färger och nyanser är tillåtna. Den skall regelbundet kammas, borstas och hållas fri från tovor. Man bör inte bada hunden för ofta då det minskar pälsens naturliga motståndskraft mot smuts. Däremot kan man vid behov skölja igenom pälsen med vanligt vatten.

Karaktär

PON är en social och vänlig familjehund med ett starkt och stabilt psyke som trivs bäst när det är liv och rörelse omkring den. Den är aktiv, nyfiken och självständig med ett utomordentligt gott minne. PON har visat prov på stort tålamod och anpassar sig snabbt till nya miljöer och den visar sällan någon nervositet eller rastlöshet. Det välutvecklade luktsinnet gör att den har intresse för att spåra och trivs bäst om den ges möjligheter att springa fritt. Den kräver inte mer än ordinär motion även om den naturligtvis uppskattar all form av utevistelse i alla väder. PON är mycket road av lekar och gör gärna konster den blivit lärd. Även om det är en robust och tålig hund bör man med en fast hand använda kärlek och omtanke framför hårdhet i uppfostran om goda resultat ska uppnås.

Referenser

Externa länkar

Personliga verktyg