Från Rilpedia

Per Lorens Laurell, född 8 november 1837 i Västra Ämtervik, Värmland, död 6 mars 1906 i Stockholm, väg- och vattenbyggnadsingenjör.

Laurell blev student i Uppsala 1858, utexaminerades från Högre artilleriläroverket på Marieberg 1861, blev 1864 löjtnant i Väg- och vattenbyggnadskåren, där han avancerade till överstelöjtnant 1902. Under sina första ingenjörsår var han anställd vid järnvägsbyggnader och utförde som arbetschef en kanal mellan Silarna m.m. Åren 1870-77 ägnade han sig åt trämasseindustrin, byggde fabrikerna vid Dals Långed och Munkedal samt skötte den senare som disponent fem år, under vilken tid han emellertid även som överingenjör ledde utförandet av Dalslands Järnväg. Åren 1877-88 hade han ledningen av det betydande arbetet för sänkning av Hjälmaren och Kvismaren och ägnade sig 1886-92 åt byggandet av Mora-Vänerns Järnväg, samtidigt med att han som entreprenör utförde betydande arbeten för upprensning av farleder vid Luleå, Piteå, Sundsvall m.fl. ställen. Efter 1888 arbetade han som konsulterande ingenjör huvudsakligen för vattenbyggnadsarbeten. Åren 1896-1902 utarbetade han på Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förordnande förslag till djup farled mellan Vänern och havet, till fördjupning av Vänerns hamnar samt till reglering av Vänerns avlopp.

Åtskilliga förslag till broar, hamnar, farleder och andra vattenbyggnader härstamma från Laurell; särskilt kan nämnas vattenkraftanläggningar vid Alby i Ljungan, Finsjö i Emån, Voikka, Läskilä, Siitola och Nokia i Finland. Han utarbetade ett förslag till kraftanläggningar i Dalälven för Stockholms stad samt var ledamot av en expertkommission för bedömande av förslag till kraftöverföring från Vuoksen till Petersburg.

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Laurell, Per Lorens, 1904–1926 ^(Not).