PT-91

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif


300px

PT-91 Twardy

PT-91 Twardy
Generella egenskaper
Typ Stridsvagn
Besättning 3 (tankchef, förare och skytt)
Längd 6,67 m
Bredd 3,4 m
Höjd 2,19 m
Vikt 45,9 ton (standard band) 47,3 ton (gummiförsedd band)
Tillverkare Bumar Łabędy
Skydd och beväpning
Skydd kompositpansar plus Erawa-1/Erawa-2 reaktivt pansar
Primär beväpning 125 mm 2A46 (D-81 TM) slätborrad kanon
Sekundär beväpning 7,62 mm PKT koaxial ksp - 12,7 mm NSWT lv-ksp
Mobilitet
Motor S-12U dieselmotor
630 kW (850 hk)
Upphängning krängningshämmare
Hastighet på väg 60 km/h
Hastighet i terräng 45 km/h
Hastighet i vatten -
Kraft/vikt 13,6 kW/ton
Räckvidd 650 km

PT-91 Twardy (översatt PT-91 Hardy, som betyder hård) är en polsk stridsvagn och en modifierad kopia av den sovjetiska T-72. Den sattes i tjänst 1995 i Polen och samma år gjordes de första uppgraderingarna på den. Några uppgraderingar från T-72:an är bland annat en starkare 850 hk S-12U motor, ett dubbelaxlat stabiliserat eldledningssystem och en hydraulisk växel.


Innehåll

Historia

I slutet av 1980-talet började den polska armén uppgradera alla sina omoderna T-55 stridsvagnar till T-55AM standard. De framgångsrika samtalen mellan Polen och Sovjet övertygade den polska generalstaben att man kunde modernisera andra sovjetbyggda stridsvagnar i polsk tjänst. I slutet av 1988 beslutade man att ett projekt om att uppgradera T-72M1 stridsvagnar skulle förberedas. Den Gliwicebaserade Forsknings- och Utvecklingscentret för Mekaniserade System OBRUM (polska: Ośrodek Badawczo-Rozwojowy Urządzeń Mechanicznych) valdes till huvuddesignbyrå. Under den första tiden gick programmet väldigt sakta, till huvudsak då den polska generalstaben också funderade på att bygga en nyare version av T-72 (kallad T-72S) eller T-80.

Efter den politiska vändningen i Polen 1989 och upplösningen av Sovjetunionen avstannade de polsk-sovjetiska samtalen om en modern polsk stridsvagn, och den polska stridsvagnens utveckling förlorade slagkraft. Den första designen som byrån lade fram fick kodnamnet Wilk (polska för varg), men projektet avstannade. I stället lades prioriteten på ett annat projekt som hette Twardy (polska för elastisk). Syftet med samtalen om T-72:an var att få den anpassad för modern krigföring och förbättra vissa nackdelar på T-72M1-modellerna, till exempel låg mobilitet, otillräckligt pansar, brist på bra eldledningssystem och outvecklad kanonstabiliserare. Ett annat problem var att den också hade brist på passivt mörkerseendesikte. Dessa brister hade påvisats under Gulfkriget 1990-1991, vilket gav Polen anledning att satsa på att uppgradera T-72:orna.

I juli 1991 startade moderniseringsprogrammet med T-72, som genomfördes av "Bumar Łabędy", som har massproducerat T-72:or med sovjetisk licens sedan 1980. Den moderniserade stridsvagnen fick benämningen PT-91 Twardy. Modifieringar är sådana som förbättrat skydd, eldledningssystem och motor. 1993, då produktionen startade, beställde det polska försvarsministeriet 20 stycken PT-91:or för att användas i månghörniga tester.


Skydd

PT-91M

PT-91M (Malaysia)
Generella egenskaper
Typ Stridsvagn
Besättning 3 (tankchef, förare och skytt)
Längd 6,67 m
Bredd 3,4 m
Höjd 2,19 m
Vikt 46,5 ton
Tillverkare Bumar Łabędy
Skydd och beväpning
Skydd Kompositpansar; front och sidor - laminerat pansar; front, sidor och toppansar bakom Erawa-2 ERA, antikumulativa skärmar av stål på vagnens sidor.
Primär beväpning 125 mm 2A46MS slätborrad kanon
Sekundär beväpning 7,62 mm FN MAG koaxial ksp - 12,7 mm FN Browning M2 HB lv-ksp
Mobilitet
Motor S-1000 dieselmotor
735 kW (1000 hk)
Upphängning krängningshämmare
Hastighet på väg 70 km/h
Hastighet i terräng 45 km/h
Hastighet i vatten -
Kraft/vikt 16 kW/ton
Räckvidd 500 km


PT-91 har som extra skydd mot högexplosiva granater och missiler det nya Erawa dynamiskt reaktivt pansar (ERA), som har utvecklats av Polens militärtekniska institut. Det reaktiva pansar PT-91 har är av en annan modell än de ryska T-72:orna med reaktivt pansar. Det polska reaktiva pansaret består av 394 plattor som har sprängmedel och detonerar vid en direktträff. Blocken täcker en yta av 9 m2. 108 plattor är på tornet, 118 plattor på vagnen och 84 plattor på varsin sida på de antikumulativa skärmarna. PT-91 Twardy använder antikumulativa skärmar av stål istället för gummi som på T-72. Den huvudsakliga skillnaden mellan Erawas reaktiva pansar och de som är standard på de sovjetiska stridsvagnarna är att Erawa sitter utan något mellanrum, medan mellanrummen på T-72:orna är på 10-15 mm, vilket minskar effektiviteten på det reaktiva pansaret. Erawa reaktivt pansar finns i två modeller, Erawa-1 och Erawa-2, som skiljer sig i mängden sprängmedel.

Experiment visar att Erawa dynamiska reaktiva pansar minskar de högexplosiva granaternas effektivitet med 50-70 % och de underkalibrerade projektilernas med 30-40 %. Det reaktiva pansaret detonerar inte av kulor (upp till 30 mm), granat- eller minfragment och inte heller om stridsvagnen är täckt av brinnande napalm eller bensin.

Beväpning

Precis som på T-72 behöll den polska PT-91 Twardy en 125 mm 2A46 slätborrad kanon. Det ryska automatiska laddningssystemet gör att stridsvagnen inte behöver någon laddare och minskar besättningen på stridsvagnen till 3 personer (tankchef, skytt och förare). Den automatiska laddningen tillåter kanonen att skjuta 8-10 skott i minuten. 39 projektiler kan förvaras i PT-91. På den nyare varianten PT-91M är huvudbeväpningen en 125 mm 2A46M slätborrad kanon.

Den sekundära beväpningen består av en 7,62 mm PKT koxial kulspruta med 2 000 skott och en 12,7 mm NSVT luftvärnskulspruta med 300 skott. På PT-91M byttes den sekundära beväpningen ut mot en 7,62 mm FN MAG koxial ksp och en 12,7 mm FN M2 Browning HB lv-ksp. PT-91 kan generera rök från sitt bränsle, men har också 24 stycken 81 mm granatkastare som kan skjuta rökgranater och splittergranater mot fotsoldater.

Eldledningssystemet är också moderniserat genom att man bytt ut den ursprungliga sovjetiska tvåplan 2Je28M stabiliseraren på T-72:an mot en ny dubbelaxlad stabiliserare utvecklad i Slovakien. Den har en elektronisk informationsskärm som visar stridsvagnens tekniska status. Andra elektriska komponenter visar tankchefen när ett siktat mål inte kan ställas in på kanon på grund av till exempel för hög hastighet i terräng.

Det dubbelaxlade stabiliserade eldledningssystemet Drawa som har utvecklats av polska ingenjörer innehåller skyttens PCD-dagsikte, TNPA-65 och TNPA-65A observationsutrustning och TES termiska mörkerseendesikte som har utvecklats av det israeliska företaget ELOP. Tankchefen har ett kombinerat POD-72 dag-natt-sikte för observationer och sikte mot mål, TNPO-160 och TNPA-65 observationsutrustning, en ballistisk dator, laservarningssystem, laseravståndsmätare och ett datasystem som bearbetar informationen från den ballistiska datorn. Den ballistiska datorns sikte analyserar målets hastighet, omgivningens väderförhållande, projektiltemperaturen och projektiltypen.

Tankchefen använder US-DK-1-kontrollen och diagnoskomplexet för att kontrollera stridsvagnens huvudsystem och visa informationen på en monitor. Föraren har en TNPO-168W observeringsanordning för dagen och en PNK-72 eller den passiva "Radomka" för mörkerseende.


Motor

På grund av PT-91 Twardys utökade vikt var man tvungen att installera en kraftfullare motor. Den ingenjörerna valde är en 12-cylindrig S-12U dieselmotor. S-12U är en uppgraderad version av den sovjetiska V-46-6-motorn, som tillverkades i Warszawa av PZL-Wola. Till skillnad från T-72:ans 780 hk har PT-91 850 hk. Huvudförbättringen är i bränsle- och lufttillförseln. Detta gör att stridsvagnens väguthållighet ökat markant. PT-91 har hydrauliska växlar, där 7 för fram och 1 för bakåt. I de nyaste PT-91 Twardy-varianterna är den ursprungliga motorn utbytt mot en 1 000 hk S-1000 motor med en avgaskompressor.


Varianter

  • PT-91: Ny polsk stridsvagn som är baserad på T-72M1. Uppgraderad med Drawa dubbelaxlat stabiliserat eldledningssystem, Erawa reaktivt pansar, 850 hk S-12U dieselmotor, m.m. De första 20 producerade stridsvagnarna levererades till de polska landstyrkorna mellan åren 1993 och 1994. De sattes i tjänst 1995. 78 till levererades 1995-1997.
  • PT-91A: Uppgraderad variant från 1995, med en ny automatisk laddare, förbättrat eldledningssystem och en kraftigare 1 000 hk S-1000 dieselmotor.
  • T-72M1Z: T-72M1 uppgraderade till PT-91 standard, 135 T-72M1:or som tillverkades under 1980-talet gjordes om till PT-91 standard. Levererades mellan åren 1998 och 2002.
  • PT-91Z: (Z för Zmodernizowany - moderniserad) Exportvariant för uppvisning, demonstreras på militäruppvisningar. Denna variant är bestyckad med SAGEM savan-20 eldledningssystem och en 1 000 hk S-1000 dieselmotor. PT-91M är baserad på PT-91Z. PT-91Z vann ett flertal "stresstester" i Malaysia mot T-90, T-84 och K1 och vann tävlingen om vilken stridsvagn som skulle bli Malaysias nya standardstridsvagn. Endast en prototyp av denna variant byggdes.
  • PT-91M: (M för Malaysia) Exportvariant för produktion till Malaysia. Utrustad med SAGEM savan-20 eldledningssystem, 1 000 hk S-1000 dieselmotor - powerpack SESM ESM-350M - som ger en maxfart på 70 km/h och ny kommunikationsutrustning. Beväpningen är utbytt mot en 125 mm 2A46M slätborrad kanon, 7,62 mm FN MAG koxial ksp och en 12,7 mm FN Browning M2 HB lv-ksp. 1 prototyp byggdes och 48 produktionsvagnar håller på att byggas.
  • PT-91E: (E för export) exportvariant för uppvisning, som PT-91M men med ett nytt namn för export till andra länder än till Malaysia. Visades upp på MSPO 2006 militäruppvisning i Polen.
  • PT-94 "Goryl": Projekt för en ny polsk stridsvagn designad på basen av erfarenheterna från PT-91. Designen skulle likna den israeliska Merkava. Skydd: kompositpansar + reaktivt pansar, Beväpning: 120/125 mm slätborrad kanon + 60 mm granatkastare, sekundärbeväpning: en 7,62 mm PKT koxial ksp och en 12,7 mm NSVT lv-ksp, Besättning: 3 man, Vikt: cirka 50 ton. Detta program hade också namnet Anders. Projektet avslutades på grund av brist på finanser.

Fordon baserade på PT-91

  • WZT-3: (WZT för Wóz Zabezpieczenia Technicznego) Polsk bepansrat bärgningsfordon, baserad på PT-91:s chassi. Beväpningen är en 12,7 mm NVST lv-ksp som sitter vid tankchefens lucka. Standardutrustningen är en kran med en teleskopisk kranbjälke som kan lyfta en maximal vikt på 15 ton, ett stabiliserat schaktblad på vagnens front, en huvud- och en sekundärvinsch. WZT-4 är en variant baserad på PT-91M och utrustad enligt Malaysias krav.
  • MID: (MID för Maszyna Inżynieryjno-Drogowa) Polsk ingenjörstridsvagn, baserad på PT-91:s chassi, gjord för ingenjörstrupper. MID-M är en variant baserad på PT-91M och är utrustad enligt Malaysias krav.
  • PMC-90: (PMC för Pomocniczy Most Czołgowy) Polsk bepansrad broläggare för supportenheter. PMC-90, som är utvecklad från PT-91:s grund, är kapabel att utföra uppdrag i stridsmiljö. PCM-Leguan är en variant för Malaysia, baserad på PT-91M och är utrustad med ett 26 m lång MLC-70 Leguan broläggande system.
  • PZA Loara: (PZA för Przeciwlotniczy Zestaw Artyleryjski - luftvärnsartillerisystem) Är ett polsk mobilt radarförsett luftvärnssystem, som utvecklades i slutet av 1990-talet. Baserad på PT-91 Twardys chassi, sitter systemet i ett bepansrat torn som har två Oerlikon KDA 35 mm kanoner, som är kopplade till ett radarbaserat eldledningssystem. Det var meningen att den skulle tjänstgöra tillsammans med PZR Loara (missilluftvärn)-fordon som är byggt på PZA Loaras grund, men det projektet har för närvarande stoppats. Loara är ett effektivt luftförsvarsfordon som kan utföra självständiga uppdrag eller delta som en komponent i ett mycket större luftförsvarssystem. Den har två radarsystem, 3D sökningsradar och verkställande stridsradar. Sökningsradarn har en räckvidd på 26 km och kan följa och identifiera upp till 64 mål samtidigt. Radarsystemet funkar även om det rör sig och matar in information varje sekund. Hela systemet har också laseravståndsmätare, tv-skärmar och FLIR kameror som ger systemet både all-vädertålig mörkerseendeförmåga och förmågan att vara helt funktionsdugligt och resistent under stark elektromagnetisk störning (ECM). Systemet reagerar automatiskt på runt 10 sekunder. PZA Loaras system kan ställa in sig automatiskt på och eliminera mål som flyger på extremt låg höjd till 5 000 m och flyger upp till 500 m/s. Den fungerar också mot lätt bepansrade mål på marken och på vatten.


Användare

  • Polen: 233 st PT-91:or levererades mellan 1995 och 2002 (äldre T-72M1 uppgraderades till PT-91 standard) och 39 st supportfordon baserade på T-72/PT-91:s chassi (29 st WZT-3 bepansrade bärningsfordon, 8 st MID ingenjörsvagnar och 2 st PZA Loara mobilt luftförsvarssystem).
  • Malaysia: I mars 2002 meddelade landets premiärminister Mahathir bin Mohamad att de ska beställa 48 st PT-91M Twardys och 14 st supportfordon (6 st WZT-4 bepansrade bärgningsfordon, 3 st MID-M ingenjörsvagnar och 5 st PCM-Leguan bepansrad mobil broläggare) för 275 miljoner dollar. De första leveranserna började 2005. Före beställningen hade premiärministern sett PT-91:or på träningsbanor i Wesola nära Warszawa under ett statsbesök där.
  • Indien: I april 1999 beställde Indien 44 st WZT-3 bepansrade bärgningsfordon, detta följdes av ytterligare två beställningar i april 2002 (80 st fordon) och i juli 2005 (228 st fordon) - totalt blir det 352 st WZT-3:or till Indien. Dessa fordon som Indien har beställt är till för att användas med deras T-72:or och T-90:or de har köpt från Ryssland. Indien planerar också att uppgradera sina Ajeya MK1 stridsvagnar (lokala namnet för T-72M1) till Ajeya MK2 standard med vissa element från PT-91, som SKO-1T DRAWA-T eldledningssystemet och PZL-Wola V46-6 dieselmotorn.



Se även

Personliga verktyg