PLO
Från Rilpedia
Palestinian Liberation Organization, PLO, (arabiska: منظمة التحرير الفلسطينية, Munaẓẓamat al-Taḥrīr al-Filasṭīniyyat) är en paraplyorganisation för palestinska nationalistgrupper, och erkänns som en slags inofficiell regering för palestinier över hela världen.
Innehåll |
Historia
PLO bildades den 2 juni 1964 efter ett av Arabförbundets möten i Kairo, med uppmuntran från Arabförbundet. Palestinierna organiserade sig som en befrielserörelse med målet att återta det land som 1948 blev staten Israel.
Fram till 1969 dominerades rörelsen av palestinier med stöd från olika arabstater, i synnerhet Egypten, som t.ex. ordföranden Ahmed Shukairi, men en starkt växande opinion menade -- i synnerhet efter sexdagarskriget 1967 -- att det var lönlöst att försöka låta andra, d.v.s. de arabiska grannländerna, lösa konflikten om Palestina åt dem. 1969 tog självständiga palestinska grupper (fedayin) över kommandot i PLO och Yassir Arafat blev ny ordförande. Hans grupp, nationalistiska al-Fatah, blev tongivande och dominerande inom PLO-rörelsen, men även vissa vänsterfraktioner (PFLP, DFLP m.fl) fick viktigt inflytande.
Efter Svarta september tvingades PLO fly från Jordanien till Libanon. Under inbördeskriget i Libanon tvingades de senare även lämna Libanon och flytta till Tunisien.
1988 erkände PLO Israel, vilket ledde till konflikter inom rörelsen, men förbättrade gruppens ställning i många europeiska länder och USA. PLO har stadigt förlorat i betydelse sedan det följande Osloavtalet 1993, då det palestinska självstyret upprättades på Västbanken och i Gaza, men fortsätter att vara palestiniernas officiella och lagliga representant utåt och deras "regering" i exilen. Gruppen har sedan i1980-talet sina formella högkvarter i Tunisien, men i praktiken fattas de tyngsta besluten på Västbanken.
Politiska mål
PLO ville ursprungligen ersätta Israel med en arabisk stat, Palestina, dit alla palestinska flyktingar skulle kunna återvända från exilen. Från och med det tidiga 1970-talet blev PLO:s position något mer sofistikerad, och man krävde att det sionistiska Israel skulle upphöra att existera, och att ett Palestina för judar och araber gemensamt skulle upprättas istället ("enstatslösningen"). Sedan 1988 erkänner emellertid PLO staten Israel och kräver istället en palestinsk stat bredvid, som skulle omfatta Västbanken och Gazaremsan och dela Jerusalem med Israel som gemensam huvudstad ("tvåstatslösningen"). Organisationen svor samtidigt att upphöra med väpnad kamp till förmån för fredliga förhandlingar.
PLO menar att Israels bosättningar och mur på Västbanken hindrar en en sådan tvåstatslösning på konflikten i Mellanöstern, genom att göra det omöjligt att skilja de ockuperade områdena från Israel. Gruppen har en stark rival i den islamistiska rörelsen Hamas. De flesta PLO-grupper har, till skillnad från Hamas, varit vänsterbetonade och sekulära nationalister.
Laglig status
PLO har ett medlemskap för Palestina i Arabförbundet. Organisationen erkänns av FN och världens länder som palestiniernas lagliga representant, och har en observatörsplats i FN. PLO:s 1988 utropade palestinska exilstat har ambassader i många arabiska och muslimska länder, men erkänns inte officiellt av FN. PLO har representationskontor i många västländer, bland annat i Sverige, vilka i praktiken fungerar som inofficiella palestinska ambassader.
Medlemsorganisationer
- Al-Fatah - centristisk nationalistgrupp, står som konsultativ medlem i Socialistinternationalen.
- Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) - radikal marxist-leninistisk organisation.
- Demokratiska fronten för Palestinas befrielse (DFLP) - marxistisk utbrytning från PFLP 1969.
- Palestinian People's Party (PPP) - ex-kommunistiskt parti utan väpnad gren.
- Palestine Liberation Front (PLF) - nationalistisk grupp splittrad i flera fraktioner.
- al-Saiqa - palestinskt Baathparti under syrisk kontroll.
- Arab Liberation Front (ALF) - palestinskt Baathparti, till 2003 under irakisk kontroll.
- Palestinian Popular Struggle Front (PPSF, Samir Ghawsha-fraktionen) - vänsternationalister..
- Palestinian Arab Front (PAF)
Några viktiga eller omtalade palestinska grupper som inte är medlemmar i PLO är Hamas, Islamiska Jihad, PFLP-GC, Abu Nidal-organisationen och Fatah-Uppror.
Ordförande
- 1964-1969: Ahmad Shukairi
- 1969-2004: Yassir Arafat
- 2004-idag: Mahmoud Abbas
Referenser
- Schulz Helena Lindholm, Det palestinska självstyret,
- Världspolitikens Dagsfrågor nr. 9, 2000, Utrikespolitiska Institutet, Stockholm.
