Noor-Eesti

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Kvinnoporträtt, oljemålning av Konrad Mägi

Noor-Eesti (unga Estland)[1] var en estnisk modernistisk litterär grupp som grundades 1905 och hade sin mest framträdande roll under 1910-talet. Noor-Eesti är främst känd som en författargrupp men flera bildkonstnärer var också knutna till gruppen.

Noor-Eesti ska inte förväxlas med Noor Eesti, ett progressivt estniskt rockband från 1970-talet.

Innehåll

Noor-Eesti och litteraturen

Noor Eesti leddes av poeten Gustav Suits (1883-1956) och novellförfattaren Friedebert Tuglas (1886-1971). Aino Kallas (1878-1956), Jaan Oks (1884–1918), August Alle (1890-1952), Villem Grünthal-Ridala (1885-1942), Anton Hansen Tammsaare (1878-1940), Ernst Enno (1875-1943), Johannes Aavik (1880-1973) och kritikern Bernhard Linde (1886-1954) var andra medlemmar. Noor-Eesti var pionjärer för modernistisk litteratur i Estland. Gruppen vände sig bland annat mot den i deras tycke konventionella realism som äldre estniska författare som Eduard Vilde stod för och de har kallats neoromantiker. Gustav Suits formulerade Noor-Eestis ideologi så här:

”Vårt slagord är: Mer kultur! Mer europeisk kultur! Låt oss förbli estländare, men låt oss bli européer med. Å ena sidan vill vi upptäcka de tankar och och former som faller sig naturliga för vårt folks anda, karaktär och behov, å andra sidan vill vi upptäcka den europeiska kulturen.”[2]

Den estniska gruppen följde trenderna i finsk, fransk, tysk, skandinavisk och italiensk litteratur och tog intryck av av impressionism, symbolism och expressionism. Av samtiden kritiserades gruppen som för utländskt orienterad och för sitt von oben-perspektiv på den estniska kulturen. Man har också i efterhand påpekat att det europeiska inflytandet i estnisk litteratur var betydande redan innan Noor-Eesti. Dock torde gruppen haft betydelse genom att de introducerade europeisk litteratur från andra språkområden än det tyska som dittills varit den helt dominerande influensen i estnisk litteratur[3]. Ryska revolutionen 1905 skingrade medlemmarna, och flera gick i exil. Tuglas flydde till Helsingfors och Aavik och Suits kom till Sverige.

Noor-Eesti fungerade också som förlag och publicerade fem Unga Estland-antologier mellan 1905 och 1915.

Noor-Eesti och konsten

Kristjan Raud på den estniska enkronorssedeln

En del bildkonstnärer var förknippade med rörelsen, som Anton Starkopf (1889-1966), Nikolai Triik (1884-1940), Konrad Mägi (1878-1925), Kristjan Raud (1865-1943) och konstnären och författaren Aleksander Tassa (1882-1955). Starkopf, Mägi, Triik och Tassa och ett par av författarna, som Friedebert Tuglas, vistades av och till sommartid i ÖnningebyÅland under perioden 1906-1913, en period som delvis sammanfaller med den tid Önningebykolonin, en finsk-svensk konstnärskoloni ledd av Victor Westerholm existerade i samma by, dvs 1886-1914. Noor-Eesti konstnärernas och Önningebykolonisternas verk har därför ställts ut tillsammans på senare år.[4].

Medlemmar

Referenser

  1. Encyclopaedia Brittanica om Noor-Esti
  2. W. K. Matthews, The Background and Poetry of Gustav Suits. A Study in Estonian Symbolism, American Slavic and East European Review, Vol. 9, Nr. 2. (Apr., 1950), sid. 118.
  3. www.elm.einst.ee. Estonian Literary Magazine våren 2003; Gustav Suits av Ele Süvalep. Hämtat 20090131
  4. Artikel ur tidningen Nya Åland 29/12/2005


Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Personliga verktyg