Från Rilpedia

Ninon Dubois Le Clerc, f. i Frankrike 1750, d. i Stockholm 1779, var en fransk ballerina, verksam i Sverige. Hon ansågs som en av de mest betydande balettdansaren i Sverige både i den franska balettkåren under frihetstiden och i den gustavianska baletten.

Hon var medlem i det franska Sällskapet Du Londel som uppträdde vid hovet och offentligt i Stora Bollhuset. I programmen kallades hon ofta Le Clerc. 1768 uppträdde hon med Louis Gallodier i en balett tonsatt av Francesco Uttini. Hon nämns som den främsta dansösen tillsammans med Elisabeth Soligny och Mme Frossard. Då det franska sällskapet avskedades 1771, stannade flera dansare kvar, och utgjorde stommen i den första svenska baletten 1773; fem franska dansare, tre manliga och två kvinnliga ingick först, varefter man sedan kallade tillbaka ytterligare flera från utlandet, och Dubois var anställd vid Kungliga Baletten 1773-1779. Bland de mer betydande franska dansare som uppmärksammades var just Dubois, vid sidan av Gallodier, Mme. och Louis Frossard och Soligny. Det sades att hon var "lika lätt på foten i privatlivet som på scenen". Vid sin död apostroferades hon i ett poem av Johan Henric Kellgren: "Erato och kärleksgudar gråten:Dubois lemnat er!"

Referenser

• Anna Ivarsdotter Johnsson och Leif Jonsson, "Musiken i Sverige, Frihetstiden och Gustaviansk tid 1720-1810."
• Klas Ralf, Prisma, "Operan 200 år. Jubelboken"