Stora Bollhuset

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Stora Bollhuset vid Slottsbacken i Stockholm kring 1780-talet. Byggnader från höger till vänster: Stockholms slott, Storkyrkan, Stora Bollhuset (med röd tegeltak) och Tessinska palatset. Teckning av Martin Rudolf Heland.

Stora Bollhuset var namnet på en byggnad vid Slottsbacken i Stockholm, byggd 1627, riven 1793. Den kallades också Nya Bollhuset, Gamla Bollhuset, och Bollhusteatern, men det vanliga och mest allmänt kända namnet var helt enkelt Stora Bollhuset. Byggnaden inrymde mellan 1667 och 1793 Sveriges första teater.

Byggnaden representerar en rad viktiga händelser i Sveriges teaterhistoria, och flera viktiga institutioner har inrymts inom dess väggar under historiens lopp. Här öppnades Sveriges kanske första teater 1667, här fanns landets första nationalscen 1737-1754 och här gavs den första operaföreställningen i Sverige den 18 januari 1773. Både Operan (1773), Dramaten (1788) och Kungliga Baletten, (1773) hade ursprungligen sina lokaler här. Även Stockholms franska teater fanns här 1783-1792. Det beskrivs som en vitmenad tegelbyggnad med valmtak, stor men enkel. Idag har Finska församlingen i Stockholm sin kyrka i Lilla Bollhuset, en sidobyggnad till den gamla teaterbyggnaden.

Innehåll

Utländsk hovteater

Bollhuset byggdes 1627 som en idrottslokal för bollspel (därav namnet), och användes tidigt som tillfälligt som teaterlokal. Under 1600-talet kallades huset vid södra slottsgaveln för Lejonkulan för att två lejon hölls där under drottning Kristinas tid mellan 1648 till 1663; Lejonkulan började användas som teater år 1667 under beskydd av riksänkedrottning Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, vars sorgeperiod efter maken hade avslutats 1663. Redan tidigare hade man spelat teater i Sverige; sommaren 1592 uppträdde ett engelskt teatersällskap vid hertig Karls bröllop i Nyköpingshus, och studenttrupper spelade teater för offentligt för allmänheten på marknader sedan 1571; bla uppfördes den första svenska historiska pjäsen Disa på Disamarknaden i Uppsala 1611, som också släppte in teaterpublik att titta på obduktionerna på Gustavianum av Olof Rudbeckius vid universitetet i underhållningssyfte, och från 1620 fanns en (helmanlig) dramabalett vid hovet, som 1646 fick en praktfull scensal inrättad åt sig där, och 1652 kom en italiensk operatrupp under Vincenzo Albrici; någon reell teaterbyggnad fanns dock inte för detta, som också var en ren hovangelägenhet.

Lejonkulan var mest en hovteater där utländska teatersällskap från Frankrike, Tyskland och Nederländerna spelade för det kungliga hovet, och det brukar därmed inte räknas som en riktig, offentlig teater, det vill säga en teater som spelar för allmänheten. Trupperna uppträdde dock ibland för allmänheten; den kanske första gången var 1684. Både Lejonkulan och Stora och Lilla Bollhuset användes omväxlande under denna tid som lokal för teatern. En lång rad trupper uppträdde i Lejonkulan och i Stora och Lilla Bollhusen: Johann Christoffer Loner, (som också uppträdde i Estland) 1662-64 och 1668-69, David Müllstreich 1686-87, Sebastiano di Scio, (aktiv vid hovet i Hannover) 1688-89 och 1695-96, Johann Augustus Ullich 1696-97. År 1689 slutade Lejonkulan användas som teaterlokal och teatern flyttade permanent över till Stora Bollhuset, som 1699 inreddes helt till teater.

Språkproblemen gjorde dock att de främst gynnades av dem som hade lärt sig främmande språk. Ett talande exempel är, att den utländska trupp som tycks ha varit mest populär bland allmänheten, den tyska truppen på 1730-talet, som var mycket flitig med många föreställningar under sin tid där, beskrivs mer som en cirkustrupp med pantomim, akrobatik och visuella effekter snarare än tal.

Den första nationalteatern; Kungliga Svenska Skådeplatsen

Under 1720-och 1730-talen var teaterintresset stort i Stockholm och tillfälliga amatörtrupper uppträdde, bland annat "Greve De la Gardies komedianter", en grupp adliga ungdomar som uppträdde för adeln. År 1737 hölls den första offentliga föreställningen på svenska, då Tobiaspjäsen uppfördes på kungens fördelsedag av en grupp unga studenter, vars namn är okända. Föreställningen gjordes succé och väckte en debatt om att starta en teater med svenska skådespelare; en nationalscen, som också skulle lösa problemet med de dyra utländska teatertrupperna. Ständerna godkände förslaget och samma år öppnades "Kungliga Svenska skådeplatsen" av den första svenska skådespelartruppen "Svenska Komedien"; de uppförde "Den Svenska Sprätthöken" av Carl Gyllenborg, som brukar räknas som den första svenskspråkiga komedin.

De följande sexton åren utvecklades den första svenska teatern; för första gången uppfördes nu teater, opera och balett-föreställingar av de första svenska artisterna i dessa yrken. 1738 sjöngs pausvisor av en "ung gosse" med vacker röst och Pierrot dansade "en wig dans" mellan akterna, vid Drottning Disa 1740 uppfördes musik av en orkester på 25 personer och balettkomedin Le bourgeois gentillhomme av Moliére med tolv stora baletter av 12 och 8 personer, efter Dårhuset 1741 skulle "vår lilla sångerska" sjunga aria och en sexåriga balettdansös skulle dansa solo. Tyvärr är uppgifterna ofta dåliga om artister och verksamhet; många av skådespelarna-sångarna och fram för allt dansarna är okända.

Det var ingen liten teater, i det fortfarande lilla Stockholm hade den 800 platser. En renovering gjordes av byggnaden 1723 och 1732. Huset var en rektangel av tegel och ett valmat sadeltak med ena långsidan mot Slottsbacken. Salongen var halvelliptiskt formad med parterr, två rader och ett galleri ovanför. Parterren hade amfiteatraliskt ordnade sittplaster längst bak som kallades balkong, men de flesta var ståplatser; raderna var indelade i loger med åtta platser, som sträckte sig ända in bakom rampen, vilket var vanligt på den tiden, och kungliga logen (med egen ingång sedan 1723), lång vid norra sidans första rad. Scenen hade ett orkesterdike och låg vid den gavel som vette åt Storkyrkan. Det fanns annex längs utsidan av både norra och södra långväggen; omklädningsrum och trapphus i det norra, magasinet i det södra, och en vind för maskineriet.

Teatern var först statlig, men från 1740 drevs den av skådespelarna själva. Den var stängd åren 1738-1739 och under landssorgen efter Ulrika Eleonora 1741-1743.

1753 avskedades de svenska skådespelarna av drottning Lovisa Ulrika av Preussen och ett franskt teatersällskap, Sällskapet Du Londel hyrdes in igen, som nästan enbart spelade i hovteatern. Den svenska truppen delades sig då; halva, Stenborgs Sällskap, spelade i olika små lokaler i Stockholm under Petter Stenborg, andra på landet under Johan Bergholtz och Peter Lindahl. Den franska truppen spelade i staden två gånger i veckan under vintrarna, och uppförde pjäser i fem akter med efterpjäser av Corneille, Racine och Moliére, Diderot och Beaumarchais; de höll en hög klass och uppdaterade med de senaste pjäserna från Paris. Byggnaden var också platsen för offentliga maskerabaler so anordnades för truppernas ekonomi; den första hade hållits av den första franska truppen redan under Karl XII:s tid, år 1701, och en karneval år 1763 lockade 600 gäster och gav en vinst på 6000 plåtar.

Den andra nationalteatern; Operan och Dramaten

Först 1771 avskedades den franska truppen av Gustav III och en inhemsk teaterkultur kunde på allvar börja utvecklas i Sverige, med svenska skådespelare som uppträdde i Bollhuset. Gustav ville grunda inhemska yrkesgrupper inom de tre yrken, opera, teater och dans, som hittills varit reserverat för utlänningar, och som ett led i detta kulturprojekt grundade han Operan (1773), Kungliga Baletten (1773), Dramatens elevskola(1787) och Dramaten (1788), för opera, dans och drama. Alla dessa institutioner hade ursprungligen sina lokaler i Stora Bollhuset.

Den 19 januari 1772 annonserade några kvarvarande medlemmar av den franska truppen sina sista pjäser, opera comiquerna Le Devin du Village och Le Fete de l'Amour i Allehanda, sedan stod byggnaden tom. Petter Stenborg bad då om att få uppföra en föreställning med sin trupp för den svenskspråkiga teaterns skull; pjäsen ansågs dålig men blev ändå en succé, och Gustav bestämde sig då för att grunda en svenskspråkig scen. Redan 1772 författades också ett reglemente för Operan av Gustav själv, och 1773 grundades operan, dock inte med Stenborgs trupp. Inför invigningen 1773 målades väggarna i grågult, kungliga logen i blått och guld och övriga i rött, läktarbrösten i olika "ornamenter och collueurer" och taket till en himmel i vitt och guld.

Gustav III hyrde 1781 in en fransk teatertrupp, men inte för att ersätta den svenska, utan för att undervisa dem i den moderna kontinentala scenkonsten genom att uppträda tillsammans med dem, och dess ledare, Jacques Marie Boutet de Monvel blev teaterns direktör till 1786. Dessa aktörer undervisade många av de första svenska aktörerna, och blev också lärare i Dramatens elevskola. Den franska truppen agerade instruktörer för de svenska eleverna och utgjorde ett gott exempel för sin organisation och sammanhållning, där de delade lokal med den svenska teatern, men de två trupperna uppträdde var för sig på scenen, och kallades "Svenska teatern" och "Franska teatern" även om de delade lokal. Den "Franska teatern" berömdes mycket men var mest populär bland den franskspråkiga överklassen och utlänningar. Spelåret 1780-81 uppförde Nicolosis italienska trupp operabuffor av Oicciani och Galuppi och 1783 uppträdde de Små Fransyska Comedianterna här och på Eriksbergsteatern.

Bollhusteatern firade triumfer under 1770- och 1780-talet. Verksamheten växte snabbt; 1779 syselsatte den arton skådespelare, två körmästare, tio kör- och aktörmedlemmar, trettinio körmedlemmar, fyrtiotre dansare; sju år senare, 1786, hade personalen utökats, och sysselsatte nu sextioen kapellister, nittioen körmedlemmar, tjugoåtta fast anställda skådespelare, fyra dekorationsmålare, två maskinister, sjuttiotvå dansare, tretton instruktörer, fyrtio elevskådespelare och ett antal scenarbetare.

I april 1787 erhöll Adolf Fredrik Ristell privilegium på att under sex år uppföra svenska skådespel på Bollhusteatern. Därigenom uppstod "Svenska dramatiska teatern". Han fick skrivna bidrag från bland andra konungen, E Schröderheim, Bellman och A N Clewberg (Edelcrantz), men han skrev även själv flera verk. Teatern öppnades den 2 juni 1787 med ett av honom bearbetat teaterstycke, Visittimman; sedan uppfördes Den bedragne advokaten, Marcus Wimmerberg, efter Moliére, Mor Brita och spöket, alla bearbetade, Krediten och Skolmästaren, författade av Ristell.

I april 1788 flydde direktör Ristell utomlands från 13 000 rdr i skuld, efter att teatern gått i konkurs. Skådespelarna styrde då teatern som kooperativ under kungliga konstakademins beskydd och överinseende med kungen som formell chef; kooperativet avskaffades 1803. Bollhuset användes som teater fram till 1792-1793, då det revs.

Skådespelare och teatertrupper verksamma i Bollhusteatern

Den Holländska Truppen 1667-1674

  • Salomon Fino
  • Jan Baptista van Fornenberg, 1624-1697.
  • Helena Heusen, 1622-1680.
  • Daniel Loodewicx
  • Anna Parkar-Boonefaes
  • Gertruyt Rijndorp-Boonefaes

Den Holländska Truppen 1680-1684

  • Jillis Nozeman
  • Trial Parkar
  • Jacob Sammers, 1632-1689.

Den Svenska Studenttruppen från Uppsala 1686-1691

Denna trupp, som kallades Dän Swänska Theatren, bestod av en grupp idealistiska studenter från förmögna familjer; då truppen avvecklades 1691 tillträdde de högre ämbeten, så som de blivit lovade från början.

  • O. Rudbeck
  • Isak Börk, truppens direktör.
  • Carl Johan Ollieqvisth
  • Andreas Strömbergh
  • Georg Törnqvist-Adlercreutz, aktör, författare och översättare.
  • Johan Widman

Den Tyska Truppen 1691-1697

  • Ferdinand Egidius Paulusen
  • Johann Velthen, ledare för Det Velthenska sällskapet
  • Anna Cathrina Velthen
  • Fraulein Denner
  • Denner dä.
  • Denner d.y.
  • Dorseus
  • Store Müller
  • Lille Müller
  • Johann Speigelberg

Den Franska Truppen 1699-1706

Denna trupp höll hög kvalitet med både drama, opera och balett, men på grund av språket fick de aldrig någon högre popularitet bland allmänheten.

  • Marie Anne Aubert, sångerska.
  • Jean Francois Bénard, dansare.
  • J.B. de Crous, musiker.
  • Gillette Boutelvier-Duchemin, d. 1765.
  • Jean Pierre Duchemin, 1674-1754.
  • Antoine Dupré, dansare.
  • Francoise Fabe-Picard, dansare.
  • Claude Guilmois de Rosidor, född före 1660, död efter 1718, direktör.
  • Marianne Guillemay du Chesnay Bérge de Rosidor
  • Robert Lemoine de la France, musiker.
  • Henri de la Motte, musiker.
  • Louis Picard, dansare.
  • Jacques Rénot, musiker.
  • Marie Trouche-du Chesnay-de Rosidor, d. 1705.

Den Tyska Truppen 1721

  • Gabriel Müller

Den Franska Truppen 1723-1727

Detta beskrivs ofta som en operatrupp; de spelade opera till 1724, därefter talpjäser.

Den Tyska Truppen 1731-1737

Denna trupp är ofullständigt känd men var den utländska trupp som var kanske mest populär bland allmänheten; från mitten av 1731 till våren 1734 gavs 200 föreställningar, 1735-1737 98 st.

  • Martin Müller
  • J.C. Kreutzer

Den Första Svenska Truppen 1737-1754

Detta var Sveriges första inhemska trupp av infödda skådespelare, sångare och dansare.

Den Franska Truppen 1753-1771

Denna trupp spelade för allmänheten, men var pga språket mest en angelägenhet för de som kunde franska; de beskrivs ofta som en hovtrupp som spelade i slottsteatrarna på Drottningholm och Ulriksdal

  • Marie Baptiste, sångerska, tragedienne, truppens primadonna, mor till Marie Louise Marcadet.
  • Anguelique Madeleine Cénas, barnskådespelare (född 1757), dotter till Barbe Margueite Henry.
  • Gaspard Cénas
  • Therese Antoinette Cénas, dotter till Barbe Marguerite Henry.
  • Francois Antoine Joseph Rousseau-Chatillon, 1729-1802.
  • Monsieur Compani-Despierviére
  • Madame Desroches
  • Ninon Dubois Le Clerc, dansös; fortsatt anställd fram till 1779.
  • Jeanne Du Londel, 1706-1772, direktör 1753-56.
  • Louis Gallodier, (1733-1803).
  • Barbe Marguerite Henry-Coudurier, [[1]] född 1735, komiker.
  • Louise Du Londel, 1740-77, etikettlärare åt Sofia Albertina.
  • Louis Du Londel, 1728-93, direktör 1756.
  • Marie Marguerite Morel, dansare, fru till Louis Du Londel.
  • Pierre-Claude Senisseler-Soligny
  • Elisabeth Soligny, premiärdansös, balett-mästare.

Den Italienska Truppen 1754-1757

Detta var en operatrupp som hade hyrts in för att komplettera den franska teatetruppen. De togs ur Pietro Mingottis trupp i Köpenhamn och avskedades av ekonomiska skäl.

  • Gaspera Beccaroni, sopran,
  • Giovanni Coci/Croce, tenor, 1723-64
  • Elena Fabrice, alt
  • Mariana Galeotti, sopran
  • Rosa Scarlatti, 1727-1775.
  • Domenico Scogli, kastrat
  • Francesco Uttini, 1723-1795, kapellmästare.

Den Andra Svenska Truppen 1773-1782

Detta brukar räknas som pionjärtruppen för den svenska opera- och skådespelarkåren; de hämtades ofta från barn till musiker och hovpersonal. Många var dock utlänningar; nästan hela baletten bestod av dansare från den förra, ovanstående franska truppen.

Den Franska Truppen 1783-1792

Den franska truppen inkallades 1781 och uppträdde till 1783 på Drottingholms slottsteater. I Bollhuset agerade de franska aktörerna som lärare till de svenska skådespelarna, men de var autonoma och uppträdde enskilt och kallades "Den Franska Teatern". De avskedades vid Gustav III:s död.

Den Tredje Svenska Truppen 1787-1793

Detta var den första svenska truppen för taldramatik i Bollhusteatern på femtio år då den inrättades under ledning av Adolf Fredrik Ristell; då den gick bankrutt år 1788, blev den Dramatens pionjärtrupp.

Se även

Externa länkar och källor

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Stora_Bollhuset"
Personliga verktyg
På andra språk