Från Rilpedia

Nazgûl, ringvålnader (Quenya:Úlairi), är litterära figurer som förekommer i J. R. R. Tolkiens böcker om Härskarringen.

Nio dödliga av människornas släkte gavs varsin ring av Sauron. Man är inte riktigt säker på var de nio ringvålnaderna härstammar ifrån, men det sägs att tre utav dem en gång var stora män av Númenor och en, Khamûl, kom öster ifrån.

De blev under sin livstid mäktiga män, kungar, trollkarlar och krigare, och sändes var och en en av de nio ringarna som med tiden förvandlade och korrumperade dem allt mer, och till sist var de alla förstörda och förslavade under Saurons och Härskarringens makt. Odödliga och osynliga tjänade de Sauron på jakt efter härskarringen.

Ringarnas makt hade medfört att de hade genomgått vittgående fysiska förändringar. Deras liv hade förlängts tusentals år. Trots att de fanns kvar i sina ursprungliga kroppar hade de bleknat bort och tunnats ut tills de inte längre kunde existera i det verkliga livets dimensioner. Deras kött var varken dött eller levande, det var odött. De hade övergått till en halvvärld av skuggor som varken var upplyst av solen eller lämnats i totalt mörker. Deras sinnen hade förändrats så till den grad att deras normala iakttagelseförmåga har avtrubbats eller försvunnit, medan andra sinnen utan namn eller definition skärpts.

De hade många vapen; långsvärd av stål och eld, knivar med gift och annan svartkonst och svarta stridsklubbor av stor styrka. De red på hästar eller vidunder. De var ständigt omgivna av en aura av terror som påverkade alla utom de allra starkaste. Deras andedräkt var giftig och deras skrin orsakade skräck och förtvivlan. Deras farligaste vapen var skräcken de åstadkom. Skräcken stegrades om de samlades i grupp, eller om de tog av sig de mantlar de använder för att synas bland de dödliga.

Nazgûlerna är odödliga och det enda sättet de kan oskadliggöras på är med hjälp av klingor smidda med trolldom (såna som tillverkades i Arnor). Alla utom Häxmästaren är rädda för vatten och hamnar lätt på villovägar. Detta gäller i synnerhet Khamûl, vars kraft också är mest förvirrad under dagtid. Samtliga Nazgûler är rädda för eld och dem som bemästrar den.

De residerade i Minas Morgul och i Dol Guldur, deras ledare var Häxmästaren av Angmar.

Namn

Den ende nazgûl som namngivits av Tolkien själv är Khamûl, men när Iron Crown Enterprises skapade ett rollspel baserat på Tolkiens värld namngav de de övriga: Er-Murazor (häxmästaren), Dwar of Waw, Ji Indur Dawndeath, Akhorahil, Hoarmurath, Adûnaphel the Quiet, Ren the Unclean och Uvatha the Horseman. Av dessa sades Adûnaphel vara kvinna, vilket dock motsägs av Tolkiens verk där alla ringvålnaderna sägs vara "kungar". Dessa namn anses inte vara kanon.