Arnor

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Konungariket Arnor
Värld Midgård(Arda)
Plats Norra Midgård i Eriador
Statsskick Monarki
Regent Eldarion1
Huvudstad Annúminas
Största sjö Evendimsjön
Befolkning dunedain, hobbitar
1Eldarion är den siste konungen som det finns något berättat om.

Arnor, konungens land, är numenorernas exilrike i norra Midgård. Det kallades även Norra konungadömet. Riket grundades av Elendil efter att Númenor sjunkit i havet. Arnors huvudstad Annúminas låg vid Evendimsjöns strand. Den förföll dock under Tredje Åldern men byggdes upp av Aragorn i början av Fjärde Åldern då han blivit kung över det enade Arnor och Gondor.

Innehåll

Geografi

Arnor sträckte sig från Ered Luin i väster till Dimmiga bergen i öster. Väster om Arnor ligger Forlindon, norröver ligger Forodwaith och häxmästaren i Angmars rike, i väster återfinns Trollbergen och söderöver ligger Fylke. I Arnor finns Mickelsklyft. I Arnor går det även att finna många åsar och små berg varav den mest kända är Väderklint där vakttornet Amon Sûl var beläget. När riket var som störst omfattade det hela Eriador med undantag från Lindon och länderna öster om Porla älv, där bland annat Vattnadal och Hollin låg.

Platser

Städer

  • Annúminas, som var belägen vid Evendimsjön och även var landets huvudstad.
  • Fornost, som låg på Norra åsarna. Blev efter Annúminas fall ny huvudstad.
  • Bri, en liten stad när Kummelåsarna.

Floder

  • Vinfloden, löper från Evendimsjön genom Arnor och ut i havet söder om Harlond.
  • Grå floden, har sina källor i Dimmiga bergen och har sitt utlopp vid Lond Daer. Floden utgör också landets gräns.

Övriga

Historia

Arnor grundades år 3320 i Andra Åldern efter Númenors fall av Elendil som var storkonung över det enade Arnor och Gondor. Hans folk fick namnet dunedain, de kallades även Västerness män. Elendil ledde dessa i Sista alliansen mot Sauron och han stupade under belägringen av Barad-dûr år 3341 i Andra Åldern. Efter sin faders död blev Isildur konung då hans bror Anárion också stupat under belägringen. Isildur kom dock inte att bli konung under någon längre tid då han stupade på Glitterfälten i strid mot ett band orcher år 2 i Tredje Åldern. Efter det blev hans fjärde son, Valandil (ty de andra hade stupat tillsammans med honom) konung. Efter Valandil kom ytterligare sju konungar härska över Arnor. När den sista kungen Eärendur dött delades riket i tre delar på grund av oenigheter mellan hans söner. Det första var Arthedain, beläget i nordväst och det innefattade länderna från Lindon till Väderklintarna. Det andra var Rhudaur som låg i nordost och sträckte sig mellan Väderklintarna och Dimmiga bergen. Det tredje och sista var Cardolan som låg i söder och sträckte sig från Grå floden till Vinfloden och Väderklintarna. I Arthedain kom Isildurs ätt att leva vidare medan den i de andra två rikena snart dog ut helt. Vid denna tid ödelades Annúminas, Arnors forna huvudstad, ty dunedain flyttade ur den och lät den förfalla helt. I nästan 2 000 år låg den i ruiner innan konung Aragorn av Arnor-Gondor åter byggde upp den i början av Fjärde ålern.

Det kom ofta till strider mellan de tre konungarikena vilket var en bidragande orsak till Arnors fall. Det som orsakade krigen mellan dem var främst vem som skulle få besittning över Väderklintarna och landet västerut till Bri, ty både Rhudaur och Cardolan ville själva ha fästningen Amon Sûl som utgjorde gränsen mellan de tre rikena. Anledningen var att i Amon Sûl fanns den främsta palantiren i nordrikena och Arthedain hade redan de båda andra stenarna i sin ägo. När Argeleb I blev konung av Arthedain proklamerade han sin rätt till herravälde över hela Arnor, ty vi denna tid hade Isildurs ätt helt dött ut i de andra rikena. Rhudaur sade dock nej, ty makten hade tagits av en ond härskare över bergfolket som ingick i en hemlig allians med Angmar. Som följd av detta lät Argeleb befästa Amon Sûl. Han kom till slut att stupa i krig mot Rhudaur och Angmar. Med hjälp av Cardolan och Lindon lyckades Argelebs son Arveleg driva tillbaka fienden. År 1409 marscherade en stor här ut från Angmar och omringade Amon Sûl. Dunedain besegrades och Arveleg stupade. Amon Sûl brändes och raserades men dunedain hade lyckats rädda undan palantiren och återförde den till Fornost. Under denna tid plundrades och härjades Cardolan svårt. Under Argeleb II tid kom pesten till Arnor från sydost och stora mängder dukade under, allra främst i Minhiriath.

År 1974 växte Angmars makt än mer och Häxmästaren och hans styrkor anföll Arthedain innan vinterns slut. Han erövrade Fornost och drev de kvarvarande dunedain över lunafloden. Konung Arvedui skulle dock lyckas hålla ut ett tag till på Norra åsarna men till slut tvingades han fly norrut med sin livvakt. De lyckades trots allt undkomma och de höll sig gömda i de gamla dvärggruvorna. På grund av hunger kom han till att söka hjälp hos Lossoth, snömännen i Forochel. Dessa gav dem mat och byggde några hyddor åt dem där Arvedui och hans män sedan fick ligga och vänta på att hjälp skulle anlända söderifrån. När Cirdan, skeppsbyggaren fick höra om konungens flykt mot norr sände han skepp till Forochel för att leta efter honom. Så kom det sig efter ett tag att sjömännen fann konungen och han steg ombord på deras skepp men innan skeppet åter nått öppet vatten föll de offer för en storm och det gick under med alla ombord. Med Arvedui, Nordkonungadömets sista konung gick två av Arnors palantirer förlorade. Styrkor från Gondor,Vattnadal och Lindon kom till Arnors hjälp i kriget mot Angmar och lyckades driva ut dess armé ur riket. Det visade sig dock vara för sent för att rädda kungariket.

Dunedains antal hade minskat något enormt och de blev ett krinvandrande folk. Deras hövding kom att bli Arveduis äldste son Aranarth. Efter honom skulle ytterligare tretton hövdingar följa innan den siste föddes som kom att bli Aragorn II. Efter Ringens krig och Saurons absoluta nederlag kröntes Aragorn till storkonung av Arnor och Gondor.

Arnors konungar

  • Elendil 3320 - död 3341 AÅ (Andra Åldern)
  • Isildur 3341 AÅ - död 2 TÅ (Tredje Åldern)

Arthedains konungar

Arnors hövdingar

Fjärde Ålderns konungar

  • Elessar (Aragorn) 3019 TÅ (Tredje Åldern) - 120 FÅ (Fjärde Åldern)

Den Fjärde Ålderns konungar härskade över det återförenade Arnor och Gondor. Det finns inte mycket som berättar om Eldarions liv och när denne dog är inte på några vis bekräftat men den tros vara runt år 220, inte heller finns det något berättat om vilka konungar som följde efter honom.

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Arnor"
Personliga verktyg