NS Savannah
Från Rilpedia
NS Savannah |
|
| Savannah Mall:Landsdata USA | |
|---|---|
| Klass | |
| Typ | Lastfartyg, Styckegods |
| Fartygsnummer | NB 529 |
| Historia | |
| Beställd | - |
| Byggnadsvarv | NY Shipbuilders, Camden NJ |
| Planerad | - |
| Kölsträckt | 16 november 1957 |
| Sjösatt | 21 juli 1959 |
| Tagen i bruk | 1 maj 1962 |
| Öde | K-märkt, museifartyg |
| Tekniska data | |
| Deplacement | 21 840 ton |
| Tonnage | 9 500 nrt |
| Längd | 181,5 m |
| Bredd | 23,8 m |
| Djupgående | 9m |
| Maskin | Ångturbin De Laval 20 000 ahk vid 107 rpm drivande en 5-bladig propeller över en dubbel reduktionsväxel. |
| Kraftkälla | Tryckvattenkärnreaktor på nominellt 74 MW |
| Fart | 21 kn |
| Räckvidd | teor. 300 000 NM |
| Besättning | 25 befäl, 85 sjömän |
| Passagerare | 60 |
| Hytter | 30 |
NS Savannah är ett av världens första atomdrivna fartyg i kommersiellt bruk. (Det första var den ryska Isbrytaren Lenin, som togs i drift bara några månader tidigare.) NS står för Nuclear Ship och namnet fick hon för att hedra det första ångfartyget, SS Savannah, som korsade Atlanten 1819.
Innehåll |
Bakgrund
Som följd av ett linjetal 1955 av USA:s president Dwight Eisenhower, som han kallade Atoms for Peace (Atomer i fredens tjänst), kanske närmast för att skapa en lugnande atmosfär efter Hiroshima, fick konstruktionsbyrån George G. Sharp Inc uppdraget att konstruera ett atomdrivet fraktfartyg för fredligt bruk. Kölen sträcktes på varvet New York Shipbuilders 1957 i närvaro av Patricia Nixon, hustru till dåvarande vicepresident Richard Nixon, och hon sjösattes i juli 1959. Dopet förrättade rikets första dam, Mamie Eisenhower. Kärnreaktorn levererades av Babcock and Wilcox. På grund av de rigorösa säkerhetskraven, då allting måste kollas och dubbelkollas, skedde leveransen först i maj 1962. Som beställare stod Atomenergikommissionen samt USA:s Sjöfartsverk och Handelsministerium i samarbete.
Fartygets vidare öden
NS Savannah förväntades aldrig vara lönsamt, utan fungerade som experimentprojekt. I början var också PR och goodwill ett av hennes främsta uppdrag. Därför var fartygets linjer närmast designade för att se snitsiga och futuristiska ut, snarare än ändamålsenliga. Det uppdraget förrättade hon med den äran; hon rörde sig gracefullt i sjön, inga missöden att tala om finns noterade, överallt där hon lade till samlades stora skaror för att beundra henne. passagerarutrymmena företedde en diskret lyx; de hade en altan, en simbassäng och ett bibliotek till förfogande och den rymliga matsalen fungerade också som biosalong.
Smekmånaden måste dock ha ett slut. 1965 leasades NS Savannah till American Export-Isbrandtsen Lines och sattes in på traden mellan USA:s ostkust och diverse medelhavshamnar. Till en början förde hon både styckelast och passagerare, men skepticismen mot kärnkraft började vid de tiderna alltmer göra sig påmint och passagerartrafiken upphörde. Trots påtagliga subventioner fick rederiet inte trafiken att bli lönsam, och leasingkontraktet upphörde 1971. I ett längre perspektiv kan man se orsakerna; i förhållande till deplacementet hade hon ett väldigt blygsamt tilltaget lastrum, Lastrummets form var svårlastat och krävde mycket stuveripersonal, (i en tid då lasthanteringstekniken genomgick något av en revolution, med de första RoRo-fartygen och början av Containertekniken), besättningen var en tredjedel större än på motsvarande oljedrivna fartyg och behövde vara specialutbildad för reaktordrift, etc. Ironiskt är att oljepriset bara två år senare hade stigit med 30%, och lönsamheten hade kunnat vara en annan.
1972 beslöt man lägga upp fartyget, och man avlägsnade kärnbränslet. 1981 gjordes det upp ett charteravtal med Patriots Point Naval and Maritime Museum i Sydkarolina, och NS Savannah öppnades som museum för allmänheten. Under hela tiden som hon var tillgänglig för allmänheten kontollerades hennes kondition grundligt och regelbundet, även radiologiskt. Då en inspektion 1993 indikerade att det skulle vara dags med ett besök i docka, beslöt museet att säga upp kontraktet. Intresset för NS Savannah hade varit överraskande svalt, jämfört med övriga fartyg på museet, och de var inte längre intresserade att upprätthålla det ganska kostsamma underhållet. Hon har nu några år legat tillsammans med övriga upplagda fartyg på en flodarm i närheten av Newport News, men eftersom hon har tilldelats status som Nationellt Historiskt Landmärke ("National Historic landmark") har Sjöfartsverket reserverat medel att under 2006 påbörja en grundlig reparation för att preparera fartyget för konservering. Samtidigt skall hela kärndriftsanläggningen avlägsnas och utrymmet saneras till att bli strålningsfritt.
Referenser
Externa länkar
- Pressrelease från femtiotalet
- Varvets hemsida
- Informationssida för USA:s sjöfartsverk
- K-märkningsdeklarationen
Litteratur
- Björn Landström Skeppet 1961, saknar ISBN-nummer
- Robert Jackson Liners, Tankers & Merchant ships 2002, ISBN 1-84013-477-1
