Mike Stern
Från Rilpedia
| Mike Stern | ||
|---|---|---|
 Mike Stern live i München 2001
|
||
| Information | ||
| Född | 10 januari 1953 | |
| Bakgrund | Mall:Landsdata USA Boston, Massachusetts | |
| Genre(r) | Jazz fusion Jazz |
|
| Instrument | Gitarr | |
| Aktiva år | 1976 – | |
| Artistsamarbeten | The Brecker Brothers Steps Ahead Miles Davis Blood, Sweat & Tears |
|
| Webbplats | mikestern.org | |
Mike Stern, född 10 januari 1953, är en amerikansk jazzgitarrist. En stor musiker runtom i världen sedan sina genombrottsdagar med Miles Davis comeback-grupp, runt 1981.
Sterns meritlista som studiomusiker inkluderar arbeten med jazzikoner som saxofonisterna Stan Getz och Joe Henderson, basisten Jaco Pastorius, gitarristerna Jim Hall och Pat Martino, trumpetarna Tom Harrell, Arturo Sandoval och Tiger Okoshi och saxofonisterna Michael Brecker, Bob Berg och David Sanborn och även musikgrupperna Steps Ahead och The Brecker Brothers.
Han är gift med gitarristen och sångerskan Leni Stern. Han är även halvbror till skådespelerskan Kyra Sedgwick.[1]
Biografi
Vid Berklee College of Music i Boston ändrades Sterns fokus till jazz. Stern fick vara med på en spelning tillsammans med Blood, Sweat & Tears, 1976 och förblev kvar i bandet i två år. Han förekom på bandets album More Than Ever och Brand New Day.
1979 gick Stern med i Billy Cobhams powerhouse fusion-band. Två år senare ingick han i Miles Davis' musikgrupp och gjorde sin scendebut den 27 juni 1981 på Kix nightclub Boston. Han förblev kvar med Davis tills 1983. Från 1983 till 1984 turnerade han med Jaco Pastorius' band och år 1985 återgick han tillbaka till Davis för en turné till som skulle hålla nästan ett helt år.
Hans första soloalbum Upside Downside, blev utgivet 1986 av Atlantic Records. På skivan medverkar Pastorius, David Sanborn och Bob Berg. Från 1986 till 1988 var Mike en medlem i Michael Breckers kvintett, där han förekom på Don't Try This at Home.
På Sterns andra album för Atlantic, Time in Place (1988), förekom Peter Erskine på trummor, Jim Beard på keyboards, Jeff Andrews på bas, Don Alias på percussion och Don Grolnick på orgel. Uppföljaren till albumet Jigsaw kom 1989 som producerades av gitarr-kollegan Steve Khan och innehöll "Chief", Mikes tribut till Miles Davis. 1989 skapade Stern en samverkande grupp tillsammans med Bob Berg där även trummisen Dennis Chambers och basisten Lincoln Goines ingick. Bandet återstod till 1992 och förekommer på Sterns Atlantic-utågva, Odds or Evens.
1992 Stern gick med i det återförenade Brecker Brothers Band och blev en faktor i den succé som gruppen hade i två år framåt. Hans jazziga album Standards and Other Songs från 1993 ledde till att Stern blev utnämnd till Best Jazz Guitarist Of The Year av läsarna och kritikerna i tidningen Guitar Player. 1994 kom uppföljaren Is What It Is och 1996 kom Between the Lines. Båda blev Grammy-nominerade.
1997 återvände Stern till en jazzigare estetisk album med Give and Take, en friare och spontanare inspelning där basisten John Patitucci, trummisen Jack DeJohnette och percussionisten Don Alias förekom. Som gäster på skivan var Michael Brecker och David Sanborn. Han vann Orville W. Gibson Award for Best Jazz Guitarist för albumet.
En Mike Stern signatur-modell blev tillverkad av Yamaha som en del av deras Pacifica-modeller. Gitarren är baserad på Mikes Fender Telecaster.
Diskografi
- 1983 - Neesh
- 1986 - Upside Downside
- 1988 - Time in Place
- 1989 - Jigsaw
- 1991 - Odds or Evens
- 1992 - Standards and Other Songs
- 1994 - Is What It Is
- 1996 - Between the Lines
- 1997 - Give and Take
- 1999 - Play
- 2001 - Voices
- 2004 - These Times
- 2006 - Who Let the Cats Out?
