Från Rilpedia

Melchior Neumayr, född 24 oktober 1845 i München, död 29 januari 1890 i Wien, var en tysk-österrikisk geolog och paleontolog.

Neumayr blev privatdocent i Heidelberg 1872 och kallades 1873 till den nyinrättade professuren i paleontologi vid universitetet i Wien. Hans arbeten behandlade väsentligen de mesozoiska formationerna i mellersta och södra Europa, deras fossil och utbredning. Klimatische Zonen während der Jura- und Kreideperiode (1883) och Die geographische Verbreitung der Juraformation (1885) var banbrytande för den paleogeografiska behandlingen av de sedimentära bildningarnas förekomst och utbredning, i det att de påvisade befintligheten av klimatiska zoner inom de två nämnda formationerna. Hans Erdgeschichte (två band, 1886-87; ny upplaga av Viktor Uhlig 1895 och av Franz Eduard Suess, I, 1920; delvis, med beaktande av svenska förhållanden bearbetad av Alfred Gabriel Nathorst i "Jordens historia", 1884-94) är en samlad populär framställning av geologin, som hade mycket stor betydelse för spridningen av kunskaper i detta ämne. Neumayrs paleontologiska arbeten, i vilka han konsekvent tillämpar Charles Darwins evolutionsteori, utgörs av ett antal specialarbeten samt början av handboken Die Stämme des Tierreichs (I, 1888, omfattande ungefär hälften av evertebraterna).

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Neumayr, Melchior, 1904–1926 ^(Not).