Martin Fehr

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Martin Nikolaus Fehr, född 6 december 1885 i Stockholm, död där 20 februari 1938, var en svensk jurist och politiker (liberal).

Martin Fehr blev juris doktor 1910 och var docent i romersk rätt vid Uppsala universitet 1910-1917, under åren 1910-1913 även som tillförordnad professor i juridisk encyklopedi, romersk rätt och internationell privaträtt samt 1913-1914 som tillförordnad professor i civilrätt och romersk rätt. Åren 1919-1938 var han professor i rättsvetenskap vid Handelshögskolan i Stockholm, där han också var rektor 1929-1936. Han var även ordförande 1932-1937 för Stockholms fondbörs.

Mellan 1923 och 1930 var Fehr riksdagsledamot i första kammaren för Stockholms och Uppsala läns valkrets. Han tillhörde liberala samlingspartiet, och vid partisplittringen hösten 1923 anslöt han sig till liberala riksdagspartiet, som var riksdagsgrupp för Sveriges liberala parti. I riksdagen var han bland annat ledamot av konstitutionsutskottet 1927-1928 och av första lagutskottet 1929-1930. Han engagerade sig bland annat i civilrättsliga frågor och var även en förespråkare av stärkt personval.

När Ernst Lyberg aviserade sin avgång som partiledare för Sveriges liberala parti 1932, drev den moderatliberala falangen igenom att Martin Fehr i juli samma år utsågs till ny partiledare och att valet skulle vara "strängt konfidentiellt". Bakgrunden till detta var att partiets landsmöte dessförinnan i juni månad hade uttalat sig för en återförening med frisinnade landsföreningen, som vid denna tid leddes av Carl Gustaf Ekman. Eftersom Martin Fehr var konkursförvaltare för Kreuger & Toll, vars affärer med Ekman vid denna tid var hett omdiskuterade, ansågs det känsligt att Fehrs samtidiga roll som ledare för det liberala partiet var allmänt känd. I augusti 1932 avgick Ekman, och Fehr kom i praktiken aldrig att tillträda posten som partiledare.

Källor

Litteratur

  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970, band 1 (Almqvist & Wiksell International 1988), band 1, s. 234-235
  • Anders Johnson: Kämpande liberalism (Informationsförlaget 2002), s. 60-61

Se även


Företrädare:
Ernst Lyberg
Sveriges liberala partis partiledare
1932 (tillträdde aldrig)
Efterträdare:
Karl Andersson
Personliga verktyg