Mandelblomma

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Mandelblomma
SaxifragaGranulata.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Växtriket
Plantae
Division: Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision: Gömfröväxter
Angiospermae
Klass: Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning: Saxifragales
Familj: Stenbräckeväxter
Saxifragaceae
Släkte: Bräckesläktet
Saxifraga
Art: Mandelblomma
S. granulata
Vetenskapligt namn
§Saxifraga granulata
Auktor: L.
Dahlia redoute.JPG
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen

Mandelblomma ((Saxifraga granulata) art i familjen stenbräckeväxter.

Innehåll

Utbredning

Mandelblomman är utbredd i Europa och nordvästra Afrika. I Norden är mandelblomman till sin utbredning sydlig. I Sverige finns den upp till södra Norrland, i Norge bara i låglandets sydligaste delar, och i Finland i närheten av Finska viken. Den har dessutom sina bestämda ståndorter, nämligen torra backar, men främst trivs mandelblomman i det tunna täcket av jord och mossa på berghällar i öppet läge. Dock är denna art mycket ymnig så långt ektrakterna sträcker sig.

Se avsnittet Externa länkar för utbredningskartor.

Utseende

Mandelblomma blir upp till fyra decimeter hög. Namnet beror på att de vita blommorna har en svag mandeldoft. Den blommar i maj-juni.

Fruktämnet har ett mer eller mindre undersittande läge och ovanpå detta finns en disk. Hyllebladen är fästade omkring mitten av fruktämnet. Blomaxeln är betydligt utvecklad på bredden mittför kronbladens och ståndarnas fäste. Runt stjälkens bas finns små knöl- eller lökformiga groddknoppar som utgör mandelblommans övervintrings- och förökningsmedel. Därför har växten även kallats knölbräcka. Dialektalt i Uppland förekommer benämningen anis-roser.[1]

Odlade sorter

Mandelblomma odlas ibland som trädgårdsväxt. Då vanligen sorten 'Plena' som är fylldblommig.

Synonymer

Saxifraga aemula Sennen
Saxifraga boussoui Sennen
Saxifraga castellana f. pauciflora Pau
Saxifraga castellana Reut. ex Pau nom. illeg.
Saxifraga cernua Lapeyr. nom. illeg.
Saxifraga glaucescens Reut.
Saxifraga glaucescens var. castellana Reut.
Saxifraga glaucescens var. minor Willk.
Saxifraga granulata f. genuina Engl. & Irmsch.
Saxifraga granulata f. humilis Engl. & Irmsch.
Saxifraga granulata f. maior Engl. & Irmsch.
Saxifraga granulata subsp. eugranulata Engl. & Irmsch.
Saxifraga granulata subsp. fernandesii Redondo & Horjales
Saxifraga granulata subsp. graniticola D.A. Webb
Saxifraga granulata var. borealis Engl. & Irmsch.
Saxifraga granulata var. glaucescens (Reut.) Engl.
Saxifraga granulata var. gracilis Engl.
Saxifraga granulata var. multicaulis Don
Saxifraga granulata var. rouyana (Magnier) Engl. & Irmsch.
Saxifraga granulata var. vulgaris Haw.
Saxifraga recta sched. exsiccata nom. illeg.
Saxifraga rouyana Magnier
Saxifraga sampaioi Rozeira

Referenser

  1. Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1867/Malmö 1962, s 10 [1]

Externa länkar

[2] Utbredningskarta Norden
[3] Utbredningskarta norra halvklotet
Personliga verktyg