Panterlo
Från Rilpedia
| ?Panterlo Status i världen: Akut hotad[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Rovdjur Carnivora |
| Familj: | Kattdjur Felidae |
| Underfamilj: | Felinae |
| Släkte: | Lodjur Lynx |
| Art: | Panterlo L. pardinus |
|
|
|
| §Lynx pardinus Auktor: Temminck, 1827 |
|
 Panterlons utbredning
|
|
| Synonymer | |
|
Lynx pardina |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Panterlon (Lynx pardinus) lever sällsynt på den Pyreneiska halvön. Arten kallas även iberiskt lodjur. Arten är akut utrotningshotad; det tros inte finnas fler än 150 fertila individer kvar.[1]
Innehåll |
Kännetecken
I utseende liknar panterlo det europeiska lodjuret, båda arterna har långa ben, en skalle som är typisk för kattdjur och ett utpräglat skägg vid kinden som är med en längd av fem till åtta centimeter tydligare än hos det europeiska lodjuret. Dessutom är panterlon svans lika rudimentär som hos de andra lodjuren. Vid slutet av de trekantiga öronen finns långa hår som liknar en pensel (tofsar på öronen). Dessa hår förbättrar djurets förmåga att höra liksom hos det europeiska lodjuret. Hos det sistnämnda djuret visades i experiment att avsaknaden av dessa hår minskar hörseln betydligt.
Panterlo är betydligt mindre än den art som förekommer i andra europeiska länder. Med en kroppsvikt av nio till femton kilogram väger den bara en tredje del av den europeiska lon.[2] Pälsen har oftast mörkare och tydligare fläckar än pälsen av det europeiska lodjuret. Vanligtvis skiller man mellan två olika typer. Den första typen har 12 stora fläckar med en diameter av två centimeter. Den andra typen som är vanligare har flera mindre fläckar med en centimeter diameter. Pälsen grundfärg är ett mörkt rödgul. Allmänt är panterlons päls mindre tät än pälsen av det europeiska lodjuret.
Utbredning
Antagligen hade arten tidigare ett utbredningsområde som omfattade hela Spanien och Portugal. Idag finns bara 160 exemplar kvar som lever ifrån varandra skilda regioner som är ojämnt fördelade över den iberiska halvön. Oroväckande är populationens storlek och minskningen av utbredningsområdet. Under 1980-talet fanns ungefär 1000 till 1200 panterlo som vistades i ett 11 000 kvadratkilometer stort område. 2005 fanns bara 160 individer kvar som levde i ett 585 kvadratkilometer stort revir.[2]
Enskilda exemplar förekommer i den portugisiska Algarve och de andra i Spanien. De två största populationerna finns i naturparkerna Doñana och Sierra de Andújar i provinsen Jaén.
Habitat
Panterlon föredrar ett habitat som utgörs av öppna landskap med några träd och buskar. Ofta förekommer arten i regioner med korkekar och cistrosor.[3] De är på så sätt mindre anpassade till livet i skogen än det europeiska lodjuret. De flesta panterlo finns i bergsregioner men det beror på människans jakt och inte på naturliga förutsättningar.
I jämförelse med det europeiska lodjuret har individerna betydligt mindre revir. Varje individ har ett territorium som är ungefär 300 hektar stort. Liksom hos den andra europeiska arten är revirets storlek avhängig av tillgången till föda och av möjligheter att gömma sig. Dessutom ska det finnas vattendrag eller dammar i reviret.[3]
Födan
Dessa kattdjur jagar på natten. Deras huvudsakliga byte är vildkaniner. Andelen av kaniner i födan är beroende på kaninernas antal i jämförelse med andra bytesdjur. I spanska bergsregioner utgör kaniner 56 procent av födan. I nationalparken Doñana består födan däremot till 79 procent av kaniner.[4] På så sätt är panterlon avhängig av kaninernas bestånd och dess fluktuationer. Den vanliga kaninpesten (Myxomatos) kan alltså indirekt hota panterlons bestånd. För att skydda panterlon inrättade den spanska regeringen åtgärder som ska hålla kaninernas bestånd stabilt.[5]
Bredvid kaniner jagar panterlon andra mindre däggdjur som gnagare och harar. I områden där det förekommer ankor tillhör dessa till panterlons byte. I nationalparken Doñana utgör de till och med 9 procent av panterlons föda. Även fälthöns och andra mindre fåglar ingår i födan. Däremot är panterlon för liten för att jaga vuxna rådjur, kronhjort och dovhjort. Ungdjur av dessa arter jagas regelbundet. I vissa fall dödar panterlon ungdjur av vildsvin.[6] En vuxen panterlo behöver per dag ungefär ett kilogram kött. Det är hälften av behovet av det europeiska lodjuret.
Beteende under jakten
Liksom den andra europeiska arten är panterlon ett djur som uppvaktar sitt byte och utnyttjar överraskningseffekten. I motsats till vargen springer den inte efter bytet tills rovet är trött. Oftast sitter den i närheten av kaninernas bon tills de kommer ut. Panterlon smyger fram tills avståndet är fyra meter eller mindre och sedan gör den några hopp för att döda bytet. Kaniner dödar panterlon med ett bett i djurets nacke. När det gäller ungdjur av rådjur, kronhjort och dovhjort biter panterlon i strupen.
I motsats till det europeiska lodjuret föredrar panterlon att flytta bytet från platsen där rovet blev dödad. Den kan bära kaniner större sträckor innan den sätter sig när för att äta djuret med undantag av de största benen och några bitar av pälsen. Större bytesdjur drar den bara på marken några meter från fångstplatsen. Är bytet för stort för att äta det på en gång kommer panterlon ofta tillbaka. De delar som blir kvar gömmer panterlon under marken.[7]
Beståndet
Antalet individer och orsakar till antalets minskning
Beståndets minskning är dramatisk. Troligtvis fanns vid början av 1900-talet 100 000 individer. Fram till 1960 minskade populationen till 3 000 exemplar och även utbredningsområdet minskade tydlig. Redan vid denna tid var några grupper geografisk skild från andra grupper och djuret hotas därför av inavel. Vid året 2002 fanns bara 200 individer kvar. Antalet honor med förmåga att para sig uppskattades med 30.[8]
För denna utveckling finns olika grunder. Antalet kaniner minskade på grund av kaninpesten och människans jakt. Samtidigt ändrades jordbruksmetoderna i regionen. Den traditionella metoden med svedjebruk för att odla på små åkrar övergavs. På så sätt var kaninerna utan tillfredsställande habitat. De områden som var oanvända hade numera allt för täta buskar och de områden med intensivt jordbruk saknade gömställen.
Skyddsåtgärder
I en del områden ändrades jordbruksmetoderna till en form som är nyttig för kaniner. Med dessa åtgärder hjälpas inte bara panterlon utan även andra hotade arter som till exempel kejsarörnen.
I vissa regioner sätts foder ut för panterlon. Till exempel finns särskild byggda staket som är öppen på en sida så att panterlon kan komma in och döda dessa harar och kaniner som sätts ut. Med dessa insatser hjälpas huvudsakligen honor med ungar som har ett större behov av föda.[9]
Dessutom avlas i nationalparken Doñana för närvarande 15 panterlo i fångenskap. I mars 2005 fick honan Saliega de första 3 ungdjuren av panterlo som föddes under människans vårdnad. I mars 2006 tillkom ytterligare två ungdjur av samma hona.
Systematik
Enligt molekylärgenetiska undersökningar som gjordes under 1990-talet av Stephen J. O’Brien utvecklades släktet lodjur av en grupp stora kattdjur som delade sig för tre till sju millioner år sedan i två stora sidogrenar. Den första grenen delade sig för 2,8 millioner år sedan i arterna trädleopard, lejon, tiger, jaguar, leopard och snöleopard. Ur den andra grenen som utgjordes av ett tidigt lodjur (Lynx issiodorensis) bildades släktet Lynx och marmorkatten.[10]
Panterlon utgör idag en självständig art i släktet lodjur. Tidigare räknades den tillsammans med det europeiska lodjuret och det kanadensiska lodjuret som underart till en gemensam art. Enligt upphittade fossil skilde sig panterlon redan för 1,6 till 2 millioner år sedan från andra arter i släktet.
Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
Tryckta källor
- Robert Hofrichter und Elke Berger, Der Luchs – Rückkehr auf leisen Pfoten. Leopold Stocker Verlag, Graz 2004, ISBN 3-7020-1041-6 (tyska)
- Roland Kalb: Bär, Luchs, Wolf – Verfolgt, Ausgerottet, Zurückgekehrt, Leopold Stocker Verlag, Graz 2007, ISBN 978-3-7020-1146-8 (tyska)
Noter
- ↑ 1,0 1,1 Cat Specialist Group 2002. Lynx pardinus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061127.
- ↑ 2,0 2,1 Kalb, S. 155
- ↑ 3,0 3,1 Kalb, S. 156
- ↑ Kalb, S. 159
- ↑ Hofrichter und Berger, S. 50
- ↑ Kalb, S. 158f
- ↑ Kalb, S. 161
- ↑ Kalb, S. 166
- ↑ Kalb, S. 163
- ↑ Hofrichter und Berger, S. 38 und 49
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Panterlo
