Från Rilpedia

Louis Félix Marie François Franchet d'Espérey, född 1856, död 1942, var en fransk militär verksam under första världskriget. Utnämnd till Marskalk av Frankrike 1922.

Franchet d'Espérey tjänstgjorde huvudsakligen i de franska kolonierna före 1914. Under de första veckorna av första världskriget ledde han Första armékåren i general Lanrezacs Femte armé och visade sin skicklighet under slaget vid Charleroi 23 augusti samt vid den viktiga motattacken vid Guise sex dagar senare. 3 september efterträdde han Lanrezac som chef för 5:e armén och ledde den till seger i slaget vid Marne. Jämfört med sin företrädare kom Franchet d'Espérey betydligt bättre överens med sina brittiska grannar i BEF.

Franchet d'Espérey förespråkade i slutet av 1914 en offensiv på Balkan som alternativ till skyttegravskriget på västfronten men fick inte gehör hos överbefälhavaren Joseph Joffre. Han kvarstod på västfronten och i april 1916 fick Franchet befäl över Armegrupp Öst samt i december samma år Armegrupp Norr.

Hans karriär fick en nedgång då han inte lyckades stå emot den tyska våroffensiven 1918 och han förflyttades till Saloniki i Grekland där han tog befälet över ententens trupper. 15 september inlede han en snabb offensiv därifrån som på två veckor slog Bulgarien ur kriget och fortsatte in i Ungern när kriget avlutades i november 1918.

Franchet d'Espérey var ledamot av franska akademin från 1934.

Källa

• Frankland, Noble: The encyclopedia of 20th century warfare, 1989. ISBN 0-517-56770-9.