Lennart Hohenthal
Från Rilpedia
Karl Lennart Hohenthal, född 25 november 1877 i Kurikka, Finland, död 13 augusti 1951 i London, var en finlandssvensk aktivist. Hohenthal var äldste son till Klas Emil Hohenthal (född 1846 i Lappo) och Leonie Reichnizt (född 1845 i Stockholm). Fadern verkade som kyrkoherde i Sideby 1885-1898 och i Nivala 1898-1904.
Den 6 februari 1905 sköt Helsingforsstudenten Lennart Hohenthal, vilken dess före studerat vid Vasa lyceum, prokuratorn Eliel Soisalon-Soininen (hette Eliel Johnsson före adlandet 1904) i dennes hem i Helsingfors, vilken dog av skottskadorna. Hohenthal fängslades och kom i rätten att försvaras av Pehr Evind Svinhufvud, trots ett brinnande försvarstal från den senares sida, så dömdes den förra till livstids fängelse.
Det var inte första gången Hohenthal hade försökt genomföra ett attentat, såsom medlem av det aktiva motståndspartiet Kagalen, hade han drygt ett år tidigare flera gånger försökt döda den ryske generalguvernören Nikolaj Bobrikov genom att spränga denne i luften under någon promenad. Det misslyckades på grund av tillfälligheter, men Hohenthal och kumpanerna Herman Gummerus och Arvid Mörne förhördes, då polisen var denna attentatsgrupp i spåren. I brist på bevis blev de aldrig häktade.
Den 10 oktober 1905 befriades Hohenthal från länsfängelset på Skatudden i Helsingfors av aktivistvänner. I fritagandet medverkade den då 18-årige Gunnar Björling. Aktivisterna hjälpte Hohenthal att fly till Sverige via det så kallade Monäs-passet (genom lantdagsman Jakob Näs och Isak Flygar). Senare kom Hohenthal till England, där verkade han som sjukgymnast – i Finland hade Hohenthal studerat medicinvetenskap vid Helsingfors universitet – och affärsman under namnet Erik Alvén, samtidigt som han arbetade i det tysta för Finlands självständighet. I England skrev Hohenthal även sina memoarer och en skrift om vännen och attentatsmannen Eugen Schauman, den person som 16 juni 1904 lyckades skjuta den ryske generalguvernören Nikolaj Bobrikov till döds i Senatshuset i Helsingfors. Hohenthal benådades av den nya finländska regeringen efter Finlands självständighet.
Bibliografi
- Memoarer, Stockholm 1908.
- Eugen Schauman. Minnen och anteckningar, 1925.
Externa länkar
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).