Från Rilpedia

Kustsanatoriet Apelviken i centralorten Varberg, Varbergs kommun, Hallands län, grundades 1904 av varbergsläkaren J S Almer, som var övertygad om att havsklimatet var välgörande för skrofulösa (tuberkulösa) barn. Sanatoriet var beläget vid Lilla Apelviken, ett par km söder om stadens centrum.

Sanatoriet var avsett för barn som led av skrofulos samt körtel-, ben- eller ledtuberkulos. Vid starten 1904 fanns endast en träbyggnad med plats för cirka 20 patienter, därutöver matsal och rum för sköterska och biträde. Under år 1924 vårdade man på sanatoriet 1 039 patienter till en kostnad av 600 000 kronor.

Vid sanatoriet finns en liten kyrkogård, där avlidna patienter från avlägsna orter begravdes när de anhöriga saknade medel för att bekosta den sista resan hem. Begravningen bekostades här av sanatoriet och gravarna har likformiga stenar, försedda med namn, hemort och övriga data. På kyrkogården ligger även Apelvikens kapell som byggdes 1927. Invigningen av kapellet ägde rum den 25 augusti 1927 i samband med att sjukhusets grundare J S Almers urna gravsattes. På hans gravplats står ett ståtligt monument där man kan läsa om utvecklingen av Apelvikens sjukhus. Kyrkogården gränsar till Apelvikens camping och kan nås via Karl Nordströms väg.

Sanatoriets verksamhet minskade i takt med tuberkulosens avtagande och 1985 såldes anläggningen till en privat köpare för nio miljoner kronor. Flera av byggnaderna ingår numera i Comwell Varbergs Kurort.

Referenser

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sanatorium, 1904–1926 ^(Not).