Kungariket Württemberg
Från Rilpedia
Kungariket Württemberg (tyska: Königreich Württemberg) var en stat som existerade mellan 1806 och 1918 och som under tiden för sin existens var Europas minsta kungarike. Numera är dess område en del av det tyska förbundslandet Baden-Württemberg.
Innehåll |
Geografi
Största avståndet mellan norr och söder var 225 kilometer och det största avståndet mellan väster och öster var 160 kilometer. Gränsen hade en total längd av 1 800 kilometer. Landets sammanlagda area var 19 508 km².
Det delade gräns i öster med Bayern och på de andra tre sidorna med Baden, med undantag av en liten sträcka i söder där det gränsade till Hohenzollern och Bodensjön.
Historia
Den historiska regionen Württemberg blev hertigdöme 1495 och kurfurstendöme 1803. Den 1 januari 1806 antog den regerande hertigen Fredrik II titeln som kung Fredrik I. Han upphävde konstitutionen och förenade gamla och nya Württemberg. Han ställde sedan kyrkans tillgångar under statens kontroll. 1806 gick han in i Rhenförbundet och erhöll ytterligare territorier med 160 000 invånare; lite senare, genom freden i Wien i oktober 1809, kom 110 000 till invånare under hans styre. För att återgälda dessa tjänster slöt sig Fredrik upp på Napoleons sida i hans fälttåg mot Preussen, Österrike och Ryssland. Av de 16 000 soldater som marscherade mot Moskva under 1812 kom några hundra tillbaka. Efter slaget vid Leipzig i oktober 1813, övergav kung Fredrik den franske kejsaren, vars tid såg ut att snart vara ute, och genom en uppgörelse med Metternich i Fulda i november 1813 säkrade han sin kungliga titel och de erövringar som han nyligen hade gjort och hans trupper började marschera med de allierade trupperna mot Frankrike. 1815 anslöt sig kungen till det tyska förbundet, men Wienkongressen medförde inga territoriella förändringar för hans land. Samma år lade han fram ett utkast till en ny författning inför sitt folks representanter, men de förkastade denna och mitt i detta dog Fredrik den 30 oktober 1816.
Den nya kungen, Vilhelm I (regeringstid: 1816–1864) tog genast tag i den konstitutionella frågan och efter diskussion kom den nya grundlagen till i september 1819. Denna författning, med efterföljande förändringar, gällde fram till 1918. En period av lugn började nu och tillståndet i kungadömet, för dess utbildningssystem, för dess jordbruk och vad gällde dess handel och manufakturer började få uppmärksamhet på allvar medan kung Wilhelm I genom sparsamhet, både vad gällde det offentliga och det privata, hjälpte till att förbättra landets finanser. Men önskan efter större politisk frihet bleknade inte bort tack vare 1819 års konstitution och efter 1830 inträffade vissa oroligheter. Detta ebbade dock snart ut eftersom Württembergs anslutning till den tyska tullföreningen och byggandet av järnvägar gynnade handeln.
Den revolutionära rörelsen 1848 påverkade Württemberg även om inget våld inträffade inom kungadömet. Kung Vilhelm avskedade Johannes Schlayer (1792-1860) och hans andra ministrar och tillsatte istället män med mer liberala idéer som var representanter för idén om ett enat Tyskland. Kung Vilhelm proklamerade en demokratisk konstitution, men så fort rörelsen hade förbrukat sitt krut sparkade han de liberala ministrarna och i oktober 1849 kom Schlayer och hans förbundna återkom till makten. Genom att hindra allmän rösträtt lyckades kungen och hans ministrar med att sätta ihop en lydig församling 1851 och denna suddade ut alla de privilegier som hade uppnåtts sedan 1848. På det här sättet återställde myndigheterna 1819 års grundlag och makten kom i händerna på en byråkrati. Ett konkordat med påvedömet var en av de sista saker som hände under Vilhelms långa period av styre, men parlamentet förkastade överenskommelsen för det föredrog att reglera relationerna mellan kyrka och stat på sitt eget sätt.
I juni 1864 efterträdde Karl (regeringstid: 1864-1891) sin far Vilhelm I som kung och var nästan genast tvungen att ta tag i betydliga svårigheter. I duellen mellan Österrike och Preussen om överhögheten i Tyskland hade Vilhelm konsekvent tagit Österrikes sida och hans politik fick sin fortsättning även under den nye kungen och hans rådgivare. 1866 tog Württemberg till vapen till förmån för Österrike i det österrikisk-preussiska kriget, men tre veckor efter slaget vid Königgrätz (3 juli 1866) led kung Karls trupper en betydande förlust vid Tauberbischofsheim och landets öde låg i Preussens händer. Preussarna ockuperade norra delen av Württemberg och förhandlade fram en fred i augusti 1866. Württemberg betalade ett skadestånd på 8 000 000 gulden, men samtidigt skrev det under ett hemligt avtal om militärt samarbete med Preussen. Württemberg var en av undertecknarna av Sankt Petersburg-deklarationen 1868.
Slutet på kampen mot Preussen tillät en förnyelse av den demokratiska agitationen i Württemberg, men den hade inte uppnått några faktiska resultat då det stora kriget mellan Frankrike och Preussen bröt ut 1870. Fastän Württembergs politik hade fortsatt att drivas mot Preussen drogs kungadömet med i den nationella entusiasmen som drog över Tyskland, och dess trupper deltog på ett avgörande sätt i slaget vid Wörth och i andra operationer i kriget. 1871 blev Württemberg medlem av det nya Tyska riket, men bibehöll kontrollen över sitt eget postväsende, telegrafer och järnvägar. Württemberg hade också vissa speciella privilegier vad gällde beskattning och armén och under de tio kommande åren stödde Württembergs politik den nya ordningen på ett entusiastiskt sätt. Många politiska reformer, speciellt inom den finansiella sektorn, följde, men ett förslag på ett förenande av järnvägsnätet med det övriga Tysklands järnvägsnät misslyckades. Efter nedskärningar av skatterna 1889 blev en reformation av författningen den viktigaste frågan. Kung Karl och hans ministrar ville stärka de konservativa inslagen i kamrarna, men lagarna 1874, 1876 och 1879 ledde bara till obetydliga reformer i avvaktan på en mer genomgående överenskommelse. Den 6 oktober 1891 avled kung Karl hastigt. Hans kusin, Vilhelm II (regeringstid: 1891-1918) efterträdde honom på tronen och fortsatte att föra samma politik som föregångaren.
Diskussioner angående en reform av konstitutionen fortsatte och valet 1895 blev en framgång för demokraterna. Kung Vilhelm hade inga söner och det hade inte heller hans enda manliga släkting som var protestant, hertig Nikolaus (1833-1903); alltså skulle den katolska grenen av familjen ärva tronen och detta skapade vissa svårigheter vad gällde relationerna mellan kyrka och stat. Tronarvinge var 1910 den katolske hertig Albrecht (1865-1939).
Mellan 1900 och 1910 koncentrerades Württembergs politiska historia runt uppgörelserna om författningen och utbildningssystemet. Grundlagen genomgick en revision 1906 och en utbildningsöverenskommelse kom 1909. 1904 hade järnvägsnätet integrerats med det i resten av Tyskland.
Se även
Referenser
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
