Tyska

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
tyska
Deutsch
Talas i Tyskland, Österrike, Schweiz, Luxemburg, Liechtenstein och åtminstone 14 andra länder med stora tysktalande minoriteter
Region Centraleuropa, Nordeuropa
Antal talare 120 miljoner
Klassificering indoeuropeiskt

 germanskt
  västgermanskt

   tyska
Officiell status
Officiellt språk i Österrike, Schweiz, Luxemburg, Liechtenstein, Belgien, Italien, Danmark, Namibia, EU, de facto även i Tyskland
Språkmyndighet ingen
Språkkoder
ISO 639-1 de
ISO 639-2 ger(B)/deu(T)
ISO 639-3 deu

Tyska är ett germanskt språk talat av omkring 120 miljoner människor, vilket gör det till Europas största språk och det germanska språk med näst engelskan flest talare i världen. Det förekommer i många dialekter (med huvudtyperna högtyska och lågtyska), och har mer än de flesta andra germanska språk bevarat mycket av den urgermanska grammatiken, med exempelvis i större omfattning bibehållna kasusböjningar.

Innehåll

Etymologi

"Tyska" kommer av fornnordiska þýdisker, (kognat med tyska Deutsch ("tysk")), av forngermanska thioda, som betyder "folk", och betecknade alla germanska stammar i centrala Europa, till skillnad från de latinska folken, jmf poetiska "Svitjod", isländska Svíþjóð (Sverige), runsvenska "sveþiuþ" (Svea-Folk). Landet har sedan medeltiden fått benämningar av typen "daz tiutsche lant"/ "Dûtisklant" etc. = "Deutschland".

Ordförråd

Arvord och lånord

Arvorden härstammar från indoeuropeiska eller germanska språk. Till arvorden hör ord som zwei, Zaun, hundert, Liebe, Zahn och Vieh. Exempel på lånord från latin är Fenster, Wein, Straße, Ziegel och Rettich, medan Pfaffe och Kirche är tidiga lånord av grekiskt ursprung. Senare lånord av grekiskt ursprung är Biologie, Theologie, Mathematik och Arithmetik. Sena lånord av italienskt ursprung är Bank, Bilanz och Melone. Från franska härstammar Garderobe, Toilette och galant.

De flesta lån- och arvorden i det tyska språket är av indoeuropeiskt ursprung. Exempelvis orden Bruch och Fraktur går tillbaka på samma indoeuropeiska ord. Medan Bruch är ett indoeuropeiskt arvord, härstammar Fraktur (liksom Fraktion och Fragment) från latin. På samma sätt förhåller det sig med arvordet Joch och lånordet Yoga (från sanskrit).

Grammatik

Huvudartikel: Tysk grammatik

Kasus

Tyska språket utmärker sig genom att det finns fyra olika kasus, nämligen nominativ, genitiv, dativ och ackusativ. Adjektiv, pronomen, vissa former av substantivet och substantivets artikel kasusböjs.

Genus

Det tyska språket har tre genus (maskulinum, femininum och neutrum). Adjektiv, pronomen och substantivets artikel böjs efter huvudordets genus.

Verb

På tyska skiljer man mellan böjning av svaga verb, starka verb och oregelbundna verb. Verben böjs efter person (subjekt-predikat-kongruens) även om verbens böjning är samma i första och tredje person plural.

Tempus

Det tyska språket har sex tempus. De tyska tempusen är: presens, imperfekt, perfekt, pluskvamperfekt, futurum 1, futurum 2. De tyska tempusen imperfekt och perfekt uttrycker i de flesta fall ingen betydelsemässig skillnad. Vid vissa verb (de så kallade "durativa" verben) är tempusbruket dock betydelseskiljande och tempusanvändningen är dessutom generellt olika i talat (mera perfekt) och skrivet (mera preteritum) språk.

Adjektiv

När ett adjektiv står före substantivet (attributivt) så böjs det efter kasus, numerus och genus. När adjektivet står senare i satsen (predikativt) så lämnas adjektivet helt oböjt. Detta gör att tyska språket saknar markör för att visa på skillnaden mellan predikativa adjektiv och adverb.

Substantiv

Substantiv böjs i det tyska språket efter kasus och numerus. Substantivets första bokstav skrivs alltid versal.

Substantivets genus kan generellt sätt inte utläsas utifrån substantivet själv, utan måste läras in för en person som vill lära sig det tyska språket. Det finns några grupper med ord med vissa ändelser som tillhör specifika genus (Exempel: ord med -chen ändelse är alltid neutrala). Det finns även ändelser som indikerar att substantivet oftast tillhör ett specifikt genus (Exempel: Ord med -e ändelse är oftast feminina). Substantiv som betecknar maskulina eller feminina levande varelser är också oftast maskulina respektive feminina. Substantiverade verbinfinitiver är alltid neutrala.

De tyska substantivens pluralformer är oregelbundna och måste läras in ord för ord för en person som ska lära sig det tyska språket. Substantivets pluralform består oftast av ett suffix. Substantivets slutbokstav indikerar vilken pluraländelse som kan tänkas vara trolig, men några generella regler finns inte. Det förekommer också att ordet stam förändras, och när en sådan stamförändring sker är det särskilt vanligt att A ändras till Ä,att ett O ändras till Ö eller U ändras till Ü, så kallad "Umlaut". Jämföra med svenskans omljud i land/länder eller bok/böcker.

Tyska substantiv kan i likhet med de svenska kombineras till nya genom sammansättning. Likt förhållandet i det svenska språket så finns det ingen generell regel för hur många substantiv som på detta sätt kan sammanfogas vid bildandet av ett nytt. Generellt kan sägas att det i tyskan förekommer fler långa sammansättningar.

Artiklar

Tyska språket har två artiklar, bestämd och obestämd artikel. Dessutom kan substantivet stå utan artikel. Artiklarna böjs efter substantivets genus, numerus och kasus.

Bestämd artikel

Maskulinum Neutrum Femininum Plural
Nominativ der das die die
Ackusativ den das die die
Dativ dem dem der den+n
Genitiv des des der der

Obestämd artikel

Maskulinum Neutrum Femininum
Nominativ ein ein eine
Ackusativ einen ein eine
Dativ einem einem einer
Genitiv eines eines einer

Pronomen

Pronomen böjs efter kasus, numerus och genus.

Relativpronomen

Relativpronomen kasusböjs i enlighet med deras syntaktiska roll i relativsatsen. Däremot rättar sig genus- och numerustillhörighet efter korrelatet (ordet som relativpronomenet syftar på).

Personliga pronomen

Som artighetsform används tredje person plural till skillnad från andra person plural i svenska språket. En skillnad mellan artighetsformen i tredje person plural och den vanliga formen i tredje person plural görs däremot i skrift då artighetsformen skrivs med stor första bokstav (Sie och sie). Artighetsformen används mycket mer flitigt än i svenska språket och bör alltid användas till äldre eller okända personer för att man inte ska uppfattas som oartig, eller plumpt överfamiljär.

Singular 1 pers. 2 pers. 3 pers.
Nominativ ich du er / es / sie
Ackusativ mich dich ihn / es / sie
Dativ mir dir ihm / ihm / ihr
Genitiv meiner deiner seiner / seiner / ihrer

Precis som i svenskan så beror tredje person singular på genus. I tabellen ovan anges maskulinum / neutrum / femininum.

Plural 1 pers. 2 pers. 3 pers.
Nominativ wir ihr sie / Sie
Ackusativ uns euch sie / Sie
Dativ uns euch ihnen / Ihnen
Genitiv unser euer ihrer / Ihrer

Prepositioner

Tyskans prepositioner styr olika kasus. De flesta prepositionerna kan delas in i tre grupper där de styr dativ, ackusativ, eller antingen dativ och ackusativ beroende på befintlighet respektive rörelse. Det finns även prepositioner som styr genitiv.

Ackusativ Dativ Genitiv Både ackusativ och dativ
durch genom aus av/från/ut ur während under (tid) an vid/på
für för/till außer utom (med undantag) trotz trots auf
gegen (e)mot bei på/bredvid/hos anstatt istället för hinter bakom
ohne utan gegenüber mittemot wegen på grund av in i
um omkring/runt mit med neben bredvid
nach efter/till/mot über över
entlang längs (med) seit sedan unter under
bis till/tills von av vor framför
wider mot zu till zwischen mellan

Ordföljd

I huvudsatsen så står det personböjda verbet på position två. Men i bisatsen så sätts det personböjda verbet i slutet på satsen. Detta i kombination med andra ordföljdsregler leder till en för tyska språket typisk verbuppräkning i slutet av bisatsen.

I tyska språket sätts komma mellan en menings alla ingående satser. I tyskt skriftspråk används ofta en meningslängd som vida överstiger vad man kan hitta i en motsvarande svensk text. Bisatser som relativsatser och att-satser adderas till varandra och kan bilda en struktur ovan för den moderne svensken.

Uttal

I stort sett uttalas tyska språket som svenska språket. Det finns dock några viktiga undantag. Några ljud i tyskan, som till exempel ach-ljud och låga y-ljud, samt även pf (uttalat som pf) och z (uttalat som ts) i början på ord, har inte motsvarande uttal i svenska.

Den tyska sättet att betona orden skiljer sig däremot en del från det svenska språkets.

Vokaler

fonem
(IPA)
grafem beskrivning exempel på tyskt ord fon
(IPA)
/a/ a mer öppet än ett svenskt a, ungefär som i falla, dock längre. fallen [a]
// a långt a kam (kom), Kamin [a(ː)]
/ɛ/ e som i svenskan e i mest eller ä i häst Stelle; bitte [ɛ]/[ə]
/ɛː/ ä antingen som i svenskan, till exempel ä i gäspa eller som e i se Käse [ɛː]
// e/eh långt e, som i svenskan, till exempel e i mer. mehr, stehlen [e(ː)]
/ɪ/ i som i svenskan, till exempel i i mitt Mitte [ɪ]
// i/ie långt i, som i svenskan, till exempel i i fin Miete, vital [i(ː)]
/ɔ/ o alltid som svenskt kort å, till exempel i gått, aldrig som o i hot offen [ɔ]
// o/oh alltid som svensk långt å, till exempel som i kåk Ofen; Roman [o(ː)]
/œ/ ö som i svenskan, till exempel ö i kött Hölle [œ]
/øː/ ö/öh långt ö, som i svenskan, till exempel ö i köl Höhle; Ödem [ø(ː)]
/ʊ/ u alltid som o i bott, aldrig som u i ungdom Mutter. [ʊ]
// u/uh som o i klok Mut; Rubin [u(ː)]
/ʏ/ ü ungefär som y i pytt müssen. [ʏ]
// ü/y ungefär som y i meny, dock lite djupare. Det finns ingen riktig motsvarighet i svenskan. müßig bzw. Physik. [y(ː)]

Observera att ä, ö och ü inte är några enskilda bokstäver i tyskan, utan anses som omljud och sorteras som a, o eller u i ordböcker och i listan ovan. ß sorteras som ss. Ett h som står efter en vokal betyder att vokalen ska uttalas lång, till exempel ordet Zahl uttalas med ett långt a, jämför med det svenska ordet tal.

Diftonger

Det tyska språket har tre diftonger.

fon
(IPA)
graphem beskrivning exempel på tyskt ord
aɪ̯ ei, ai, ay som aj i paj Ei: Mai
aʊ̯ au ungefär som ou i det engelska ordet house Haus
ɔʏ̯ eu, äu som oj i skoj. Uttalas aldrig som kombination ev eller you i euro. Eule; Mäuse

Konsonanter

Det tyska konsonantsystemet består av 25 fonem.

fon
(IPA)
graphem beskrivning exempel på tyskt ord
b b som i svenskan i början och i mitten av ett ord, till exempel b i björn. I slutet av ett ord uttalas det som p. Bär, ab
ç ch Om ch står före eller efter en mjuk vokal, eller om det kommer efter en konsonant, se ich-Laut. ich [ɪç], Furcht [fʊrçt], Frauchen [fra͡ʊçən], inte i södra Tyskland: China [ˈçiːna], dreißig [ˈdra͡ɪsɪç]
d d som i svenskan, till exempel d i dam, men tonlöst som sista bokstav, som t i ton. d uttalas dock alltid i tyska Dame, und
f f, (v) som i svenskan, till exempel f i för. I en grabbnäve ord uttalas v som f, till exempel Vogel (fågel), Vater (fader), Vogt (fogde), vier (fyra), ord med ver- och i slutet av ett ord. für, Vogel, brav
ɡ g alltid som g i gåva, aldrig som g i ge. Som utljud (i t.ex. Weg) uttalas g som k Gabe, geben, Weg
h h som i svenskan, till exempel h i hus Haus.

Inuti ord är h stumt.

j j som i svenskan, till exempel j i ja ja
k k alltid som k i kanal, aldrig som k i köpa Kanal, kaufen
l l som i svenskan, till exempel l i lust Lust
m m som i svenskan, till exempel m i mor Mutter
n n som i svenskan, till exempel n i noll null
ŋ ng som ng i stång lang [laŋ], singen [ˈzɪŋən]
p p som i svenskan, till exempel p i panna. Pate
p͡f pf kombination pf i tyskan är en affrikata. Den verkligen uttalas som ett p som efterföljs av ett f. Pfaffe [ˈp͡fafə], Apfel [ˈap͡fəl]
r ʀ ʁ r tyskan har i den största delen av sitt utbredningsområde tungrots-r, så som i svenskans sydligaste dialekter. I slutet av ett ord blir det något försvagat och dras mot det vokaliska a-ljudet. Ordet "wir" uttalas mer eller mindre "via" och ordet "mehr" som "mea" (vocalized r).
I Österrike och Schweiz är det däremot vanligt att man har tungspets-r.
rot [roːt, ʀoːt, ʁoːt], starre [ˈʃtarə, ˈʃtaʀə, ˈʃtaʁe], mit Vokalisierung: sehr [zeːɐ̯], besser [ˈbɛsɐ]
s s, ss, ß antingen tonlöst som i svenskan, till exempel s i se, eller tonande framför vokal, mellan vokaler eller framför en tonande konsonant. Motsvarighet till tonande s saknas i svenskan. Efter en lång vokal det är skrivit ß, efter en kort vokal ss. Se också kombinationer sch, sp och st nedan sehen, Straße, Spaß, Fass
ʃ sch som i svenskan, till exempel sch i schlager Schule [ˈʃuːlə], Stier [ʃtiːr], Spur [ʃpuːr]
t t som i svenskan, till exempel t i tron Tag
t͡s z, tz z eller tz är en affrikata. Ett mycket hårt ljud, mer pressat än ts i tsar. Det finns ingen riktig motsvarighet i svenskan. Zaun [t͡sa͡ʊn], Katze [ˈkat͡sə]
t͡ʃ tsch tsch är en affrikata. Den uttalas som i engelskan ch i child. deu'tsch [dɔ͡ʏt͡ʃ], Kutsche [ˈkʊt͡ʃə]
v w, (v) w uttalas alltid som v i vatten. I lånord (som Vase) uttalas v som i svenska v. Wasser, Vase, Kurve
x ch Om ch står efter en hård vokal eller diftongen au se ach-Laut. Det finns inga motsvarigheter i svenskan. lachen [ˈlaxən]


Övriga bokstäver

graphem fon
(IPA)
beskrivning exempel på tyskt ord
c k, t͡s Om c efterföljs av a, o, u eller en konsonant, uttalas det som k i Kalle. Om c efterföljs av e, i eller ä, uttalas det som ts i tsar Coburg, Cicero, Claudia
x ks som i svenskan, till exempel x i xylofon Xylophon, Max
y y(ː), i(ː) y kan uttalas antingen som tyskans i eller som tyskans ü. I ordet Handy måste det dock uttalas som i Handy, Sylvia


Särskilda bokstäverkombinationer

graphem fon
(IPA)
beskrivning exempel på tyskt
ck k som i svenskan, till exempel ck i Nacka Ecke
ph f som ett f i svenskan, till exempel f i filosofi Philosophie
qu kv q efterföljs i tyskan alltid av ett u. qu uttalas som kv i kvittera quittieren
sp sp, ʃp I början av ord (eller sammansättningsled) uttalas det schp, i övriga fall som i svenskan. Wespe, Spiel
st st, ʃp I början av ord (eller sammansättningsled) uttalas det scht, i övriga fall som i svenskan. stern, Verstand, Stein

Stavning och skrivregler

Tyska skrivs med det latinska alfabetet med tilläggstecknen ä, ö, ü och ß. Dessa räknas som ae, oe, ue respektive ss i bokstavsordningen. Stavningen är relativt oregelbunden, bland annat till följd av starkt folkligt motstånd mot stavningsreformer.

Varianter och dialektuppdelning

Det tyska standardspråket har inte någon strikt regional anknytning, liknande London för engelskan eller Paris för franskan. Standardspråket (den "dialektfria" tyskan, högtyskan) kommer istället från en utjämning av ett antal olika stavningsvarianter från 1500-, 1600- och 1700-talen. Normen för uttalet brukar regionalt bestämmas till Hannover, men detta är omstritt. De flesta med tyska som modersmål kan obehindrat prata standardspråket och gör så ofta i formella sammanhang, samtidigt som man bland vänner och familj pratar sin regionala dialekt. Speciellt i södra delen av det tyska språkområdet (södra Tyskland, Schweiz, Österrike) skiljer sig dialekterna avsevärt från standardspråket.

Lågtyska eller plattyska brukar, på grund av historia, släktskap, ordförråd och uttal bland lingvister räknas till en annan undergrupp till västgermanska språk, tillsammans med nederländska.

Utbredning

Länder där tyska är huvudspråket

De västgermanska dialekternas utbredning i Centraleuropa, 31 december 1937
De tyska dialekternas utbredning i Centraleuropa, nuförtiden

Andra länder där tyska är ett officiellt språk

(officiellt språk betyder att lagarna publiceras på tyska, invånare har rätt att kommunicera med myndigheterna på tyska, samt att ort- och gatunamn är på tyska)

I den gamla tyska kolonin Namibia var tyska mellan 1984 och 1990 tillsammans med engelska och afrikaans ett officiellt språk.

Andra länder med tyskspråkiga områden eller tyskspråkiga minoriteter

Karta som belyser tyskans utbredning i världen.
- Mörkorange: officiellt språk eller huvudsakligt inhemskt språk
- Ljusorange: stor tyskspråkig minoritet eller inofficiellt kanslispråk
- Orangea kvadrater: tyskspråkiga minoriteter

Länder med stora tyska immigrantgrupper

Tyska som främmande språk

Tyskkunskaperna i Europeiska unionen med kandidatländer.

Tyska (standardtyska) studeras i många länder som främmande språk; främst i Europa. Majoriteten av studerande finns framförallt i Nederländerna, Skandinavien, Baltikum, Slovenien, Kroatien, Polen, Japan, Bosnien och Hercegovina, Schweiz, Serbien, Ungern, Montenegro och Makedonien. Tyska är i många av dessa länder det första främmande språket i skolan. Även i före detta Sovjetunionen studeras mycket tyska. I länder som Frankrike och USA är många andra språk mer populära. Tyskt inflytande i Japan under 1800- och 1900-talet ledde till att tyska var det språk som användes istället för latin inom den medicinska utbildningen och tyska har också använts mycket inom den japanska rättsvetenskapen, eftersom stora delar av den japanska juridiken kopierades från tyska förebilder i slutet av 1800- och början av 1900-talet. I Sverige var tyska det första främmande språket i skolundervisningen fram till 1946 då det ersattes av engelska. Det blev med enförandet av enhetsskola (sedermera grundskola) 1950 frivilligt ämne från årskurs 7. Vissa skolor börjar efter 1994 redan i årskurs sex.

Det universitetsämne som ägnas åt vetenskapliga studier av det tyska språket och den tyska litteraturen (samt i icke-tysktalande länder även språkfärdighet) kallas internationellt för germanistik.

Se även

Källor

  • Kühn, Ingrid; Lehker, Marianne, Deutsch in Europa : Muttersprache und Fremdsprache, Frankfurt am Main 2002
  • Rydén, Kerstin; Wengse, Ingemar; Wistam, Anne-Louise, Modern tysk grammatik, Almqvist & Wiksell, Uppsala 2000
  • Schunk, Gunther, Studienbuch zur Einführung in die deutsche Sprachwissenschaft : vom Laut zum Wort, Gunther Schunk, Würzburg 2002

Externa länkar

Wikipedia
Wikipedia har en upplaga på Tyska.


Personliga verktyg
På andra språk