Radikalkonservatism
Från Rilpedia
| Den här artikeln ingår i serien om Konservatism. |
|
| Ideologier | |
|
Socialkonservatism |
|
| Partier | |
|
Konservativa partier |
|
| redigera |
Radikalkonservatism är en samlingsbeteckning som myntats av idéhistorikern Conny Mithander och sociologen Göran Dahl. I sin forskning har de försökt att fånga det politiskt gemensamma hos en bred skala tyska teoretiker som åren efter första världskriget förespråkade en konservativ revolution, men även ge termen en vidare innebörd. De mest kända företrädarna för den konservativt revolutionära världsåskådningen är författaren Ernst Jünger, historiefilosofen Oswald Spengler, statsrättsteoretikern Carl Schmitt och filosofen Martin Heidegger.
Begreppet konservativ revolution har gamla anor, men under Weimarrepublikens era var det diktaren Hugo von Hofmannsthal och teoretikern Edgar Julius Jung som introducerade det som ett politiskt gångbart begrepp i bredare kretsar.
De konservativa revolutionärerna stod för en esoterisk nationalism. De avvisade parlamentarism och kapitalism för att dessa satte kvantitet före kvalitet, vilket man ansåg hotade den tyska, eller preussiska, kulturen. Den politiska aspekten av den konservativa revolutionen framgår ur en mer omfattande världsbild och människosyn. De konservativa revolutionärerna var till exempel djupt påverkade av Nietzsches kritik av den liberala framstegstanken och den linjära tidsuppfattningen.
En stridsfråga gäller om de konservativt revolutionära idéerna beredde vägen för den nationalsocialistiska regimen eller inte, och i så fall i vilken grad.
Skrifter om radikalkonservatism
- Tema konservativ revolution, 1993, ISBN 91-7139-178-9, Res Publica nr 23.
- Preussiska anarkister. Ernst Jünger och hans krets under Weimar-republikens krisår, 1997, ISBN 91-7139-373-0, Carl-Göran Heidegren (Brutus Östlings Bokförlag Symposion).
- Radical conservatism and the future of politics, 1999, ISBN 0-7619-5414-7, Göran Dahl (Sage).
- Antropologi, samhällsteori och politik – radikalkonservatism och kritisk teori – Gehlen, Schelsky, Habermas, Honneth, Joas, 2002, ISBN 91-7173-164-4, Carl-Göran Heidegren (Daidalos).
- Radikalare än Hitler. De esoteriska och gröna nazisterna. Inspirationskällor. Pionjärer. Förvaltare. Ättlingar., 2006, Göran Dahl
- Dietrich Eckarts onda öga, 2009, Per Landin
Se även
Radikalkonservatism (II)
Begrepp inom svensk konservatism under och efter andra världskriget. Myntat och använt av personer främst inom Föreningen Heimdal och Sveriges Konservativa Studentförbund. Dessa radikalkonservativa menade på att den svenska högern borde verka för radikala (välfärds)reformer och på så sätt ta udden av socialdemokratin. Termen och dess anhängare försvann i samband med att välfärdsstaten fullbordades under 50- och 60-talet, och Högerns accepterande av välfärdsstaten genom 1946 års handlingsprogram.
