Kommunala utjämningssystemet
Från Rilpedia
Kommunala utjämningssystemet är det beskattningssystem som fördelar resurser mellan Sveriges kommuner.
Innehåll |
Kommunala utjämningssystemet
Det kommunala utjämningssystemet grundar sig i rätten för samtliga svenska kommuner att ha möjligheten att tillhandahålla en likvärdig service för sina kommunmedborgare, oavsett förutsättningar. Därför tilldelas kommuner resurser beroende på två olika grunder. Dessa är inkomstutjämning & strukturutjänming.
Inkomstutjämning
Inkomstutjämning baseras på en kommuns inkomst från skatteintäkter. En kommun med högre inkomst per invånare betalar ut pengar till staten som redistribuerar dem till kommuner med lägre inkomst. Kommuner med låg inkomst får dock bara bidrag upp till 95% av målet på 115% skattekraft. Kommuner över 115% betalar max 80% av sitt överskott. Sammanlagt 13 kommuner betalar ut till staten på grund sin höga skatteinkomst.
Kritiker mot det kommunala utjämningssystemet hävdar att inkomstutjämningen bryter mot svensk grundlag då man i praktiken tar ut skatt för annan kommuns verksamhet. Dessutom anses inkomstutjämningen vara tillväxthämmande då incitamenten försvinner eftersom "rika" kommuner inte får behålla nya medel som införskaffats genom ekonomisk tillväxt i kommunen.
Strukturutjämning
Strukturutjämningen skall utjämna sådana kostnader som inte går att påverka. Exempelvis ökade krav på äldrevården vid gammal åldersstruktur eller ökade kostnader för transport och skola i glesbygd. Glesbygskommuner i norr är större mottagare av strukturutjämningsbidrag.
