Katarina Bure

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Katarina (eller Catarina) Bure , död 1706, var en påstådd svensk häxa, känd som Prästfrun från Gävle. Hon var en av de mest kända fallen under häxprocesserna kallade Det stora oväsendet i Sverige 1668-76. Hon var också en av de få personer från de förmögnare samhällsklasserna som anklagades i denna häxprocess. Rättegången mot henne blev ett exempel för häxprocessernas kritiker, då hon ansågs oskyldig.

Innehåll

Bakgrund

Häxkommissionen till Gävlei februari 1675. Prästen Johan Fontelius var där i konflikt med borgmästare Carl Falck; Fontelius var emot häxprocesserna, Falck för. Fontelius hade varit medlem i Rosenhanes kommission och blivit kritisk mot häxjakten under processen i Bollnäs. Han hade tidigare misskrediterat några barnvittnen i en process i Valbo 1673, där han beslog två jäknar med tvetalan och friat två kvinnor.

När häxjakten kom till Gävle, anklagade kretsen kring Falck Fontelius fru för att ha fört barn till Blåkulla. Vittnen sade att Fontelius slutat läsa häxbönen, som infördes 1670, redan 1673 och inte börjat igen förrän kommissionen kom till staden; att han ansåg häxeri vara fantasier, och sagt till föräldrarna att ge barnen en avbasning om de talade om Blåkulla. Detta var en ovanlig åsikt för en präst, av vilka de flesta andra entusiastiskt deltog i processerna. Häxkommissionen ställde sig då på Falcks sida mot Fontelius. Då barnen i Gävle förhördes, anklagade 20 barn, med borgmästarens son Håkan Falck i spetsen, Fontelius fru Katarina Bure för häxeri.

Katarina Bure inför rätta

Katarina Bure försvarade sig med stor vältalighet. Trolldom stred mot Guds ord; för henne var det lika lika avlägset som öster från väster, och om man börjar fråga barn om sådant lär de sig hur man ska svara; en del kan rent av vara drömmar. Hon sade att barnen hade mutats och övertalats. Kommissionen kallade detta "en galen inbillning".

Då barnvittnena blev allt fler och fick stöd av de häxor som bekänt i Valbo, blev hennes ställning riskabel. Hon anklagades för att ha fört borgmästarsonen till Blåkulla där hon misshandlade honom, sina egna fem barn, och många andra sade sig ha förts dit av henne eller sett henne där. Häxor från både Valbo och Gävle bekräftade det. Tortyr användes på de övriga anklagade. Katarina Bure satt först fängslad på slottet, men släpptes för att kunna ta hand om sina barn mot makens löfte att hålla henne i husarrest.

Den 3 mars 1675, samma dag som de övriga dömdes till döden, flydde familjen Fontelius till Uppsala, där de fick ett rekommendationsbrev till kungen. Domkapitlet ställde sig på deras sida, uppmanade av professor Martin Brunnerus, och uppmanade kungen att lyssna på Fontelius. Kommissionen skrev att de hade dömt henne till döden, men att de bestämt sig för att hon skulle få bli halshuggen utan att brännas på bål efteråt och låta henne begravas på kyrkogården, eftersom hon var "en förnäm mans hustru", så hennes familj inte skulle behöva skämmas, och Falck begärde att Gävle skulle få en ny kyrkoherde. Det blev dock inte något av med dödsdomen mot Bure, och i augusti 1676, i samband med upplösningen av häxprocessen i Stockholm, frikändes hon formelt tillsammans med de som då fortfarande satt fängslade för trolldom i Stockholm.

Fallet mot Katarina Bure hade stor betydelse; kanske för att hon kom från en samhällsklass med högre status än de övriga anklagade, ställde sig många högre ämbetsmän på hennes sida, vilket gjorde att häxprocesserna över huvud taget började ifrågasättas av en del myndigheter under 1675-76. Familjen återvände till Gävle.

Häxprocessen i Gävle

Fem andra kvinnor ställdes inför rätta i häxprocessen i Gävle; Brita Lorents Guldsmed, Brita Canons, Lisbeth Erik Pederssons, Kierstin, svärmor till en av slottsvakterna, och Anna Snifs. 19 barn anklagade dem för att ha tagit dem till Blåkulla. en flicka sade att Guldsmed slagit henne i Blåkulla så hon fått svårt att gå, och domstolen uttalade att Brita guldsmed var "en värsta sortens häxa". Canons anklagades för att ha trollat dåligt väder, Snifs anklagades av en kvinna för att ha tagit kvinnans dotter till Blåkulla där hon misshandlat henne till döds. De övriga för kidnappning till Blåkulla. De ska ha skrapat guld från kyrkklockor på väg till Satan. De nekade allihop, men dömdes alla som skyldiga till halshuggning och offentligt likbål. Snifs, som erkände till slut, slapp få sin kropp bränd på bål och blev begravd på vanligt sätt. De avrättades alla den 6 Mars 1675. Ytterligare 13 kvinnor dömdes strax därefter till döden för häxkost. En annan kvinna, Carin Grijs, dömdes 20 April 1675 till döden för äktenskapsbrott och trolldom; hon var mor till den berömde Johan Grijs.

Källor

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Katarina_Bure"
Personliga verktyg