Karma

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Karma AS.jpg

Karma (sanskrit: karman, pali: kamma, "handling") är ett centralt begrepp inom religion och filosofi med indiskt ursprung. [1] Det förekommer inom religionerna hinduism, buddhism, jainism och sikhism. Inom buddhismen är karma resultatet av en människas handlingar, ord och tankar under hennes livstid. Inom hinduismen står karma också för summan av handlingar under livet, hur väl en människa uppfyllt sina plikter avseende religiösa och vardagliga handlingar. Karmans "kvalitet" har en direkt betydelse när det gäller om vi återföds och som vad vi återföds. [2] Karma används även av andra grupper och individer, även utan filosofisk eller religiös innebörd och som ett uttryck som blivit populärt i Nordamerika och Europa.

Karma genereras enligt hinduistisk religion genom våra handlingar och summan av den under ett helt liv ackumulerade karman, karma-phala, bestämmer i sin tur var och som vad vi återföds i nästa reinkarnation. Goda gärningar genererar god karma och onda gärningar ond, men det slutliga målet i alla dessa religioner är att uppnå ett upplyst stadium, moksha, där ingen mer karma produceras och individen inte heller reinkarneras. Upplysta individers handlingar anses inte generera någon karma. Människans goda gärningar, d.v.s. god karma belönas i nästa liv på det sättet att man kan nå en bättre existens. Man kan t.ex. vara en larv, och om man samlat god karma kan man bli något bättre i nästa liv. Det lägsta man kan vara är en insekt. Kon är högt upp i rang för att i Indien anses den vara helig.

I frågan om det behövs en gudom för att distribuera karma, eller om det är en slags naturlag, finns det olika meningar, och ävenså skiljer de olika religioner åt i frågor om exempelvis vilka gärningar som producerar vilket slags karma.


Källor

  1. Religionslexikonet (1996). Översättning Retzlaff, J; Huvudred Ewald, Stefan. Stockholm: Bokförlaget Forum
  2. Vramming, Y. (1996) Uppslag religion. Från anatta till övergångsrit, ss 14 och 29. Stockholm: Almqvist & Wiksell.







Personliga verktyg