Från Rilpedia

Justitium, lat., var inom romersk rätt benämningen på ett upphörande av domstolarnas verksamhet till följd av förhållanden, som var oberoende av deras vilja, till exempel krig, farsot o.s.v. I moderna termer motsvaras detsamma av undantagstillstånd.

Då under justitium parterna saknade möjlighet att fullfölja sin rätt, så inräknades inte den tid, under vilken justitium varade, i de frister, som annars var bestämda för vissa rättsliga handlingar (jfr moratorium).

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).