Från Rilpedia

Johan I Albrekt (Målad av konstnären Jan Matejko)
Regerade	23 september 1492 - 17 juni 1501
Kröntes	23 september 1492, Wawelkatedralen, Kraków, Polen
Dynasti	Jagiellonska
Föräldrar	Kazimierz IV Jagiellon, Elżbieta Rakuszanka
Gift	Nej
Barn	Inga
Född den	27 december 1459
Född i	Kraków, Polen
Dog den	17 juni 1501.
Dog i	Toruń, Polen
Begravd i	Kraków, Polen (26 juli 1501).

Johan I Albrekt, po. Jan I Olbracht, född 27 december 1459, död 17 juni 1501, kung av Polen 1492 – 1501, storhertig i Głogów mellan 1491 - 1498. Son till Kasimir IV av Polen och Elżbieta Rakuszanka, bror till Alexander av Polen och Sigismund I av Polen samt Vladislav II av Böhmen.

Historik

• Som kronprins åläggs han 1486 av sin far Kasimir IV av Polen att organisera försvaret av Samväldets sydöstra domäner mot de härjande tatarerna. För att i tid kunna mobilisera och fylka adelsuppbådet och andra tillgängliga försvarsstyrkor sätter den krigiske prins Jan Olbracht upp en stående medborgarkår av lokala ortsbor, främst ukrainska jägare och bönder( kosacker ) som ska patrullera den sydöstra gränsen mot tatarernas territorier och larma samt sinka tatarernas framfart. Med hjälp av detta system vinner han en stor seger över Tatarerna redan i september 1487 vid Kopystrzyń
• 1490 proklammerade den ungerska adeln den lovande och dynamiske Jan Olbracht till kung av Ungern vid Rokos. De ungerska stormännen känner sig dock hotade av den energiske Olbracht och väljer hans äldre och betydligt mindre kraftfulle bror Vladislav till kung istället. Vladislav är då redan kung i Böhmen som Vladislav II av Böhmen. Ett ungerskt inbördeskrig med tjeckisk och polsk inblandning utbryter därför 1490-92 tills slutligen Jan Olbracht besegras av övermakten på nyårsdagen 1492 i slaget vid Prešov i Slovakien. Vladislav beträder den ungerska tronen och Olbracht drar tillbaka sitt ungerska tronanspråk.
• 1492 dör Jan Olbrachts far Kasimir IV av Polen varvid Olbracht bestiger Polen-Litauens tron i ett rike som når sin maximala utbredning och sträcker sig över 1. 115 000 km2 - de polska vasallerna Preussen och Moldavien ej inräknade. De tidigare stridande bröderna Olbracht och Vladislav ingår nu som jämlikar i en personalunion som sträcker sig över praktiskt taget halva den europeiska fastlandskontinenten och bildar ett av Europas mäktigaste riken. Ingendera av bröderna förmår emellertid att få bukt med de exceptionellt mäktiga stormännen i Polen-Litauen och Ungern vilka hindrar dem att effektivt regera sina respektive riken. Dynastins makt blir därför närmast bara nominell och unionen endast löst sammansatt.
• 1493 Adeln och kungen fastställer detta år bildandet av en permanent trestånds riksdag (sejm) med två kammare, bestående av: kung, senat samt parlament. Bildandet av riksdagen manifesterar försvagandet av kungamakten och regenternas allt större beroendeförhållande till stormännen. I jämförelse med andra liknande institutioner i det samtida Europa - t.ex. den jämngamla tyska Reichstagen - har den polska sejmen ett mycket brett kompetensområde och tillåts att mäta sig med kungamakten, vilken dessutom måste ta hänsyn till att dess polska krona inte är ärftlig.

• 1497 Efter flera års allt intensivare tatarhärjningar anstiftade av Turkiet, lyckas Olbracht att få sejmens (riksdagens) godkännande att invadera det alltmer turkvänliga Moldavien för att driva ut tatarerna därifrån och återetablera polsk överhöghet där. Därigenom vill den polske kungen slå en kil landvägen mellan Turkiet och krimtatarerna för att sedan lättare handskas med de senare. Med den starkaste här en polsk kung ditintills anfört invaderas Moldavien och de tatariska baslägren för utfall mot Polen förstörs och tatarerana skingaras. Där slutar framgångarna. Den moldaviske hospodaren (fursten) som först lovat sitt stöd till Polen pressas av turkarna att kräva polackernas uttåg ut ur Moldavien samtidigt som de ungerska stormännen kraftigt protesterar mot den polska närvaron vid Svarta Havet som de fruktar ska rubba maktbalansen till Ungerns nackdel. Snart ansätts polackerna av kringsvärmande moldaver, tatarer samt ditsända turkiska hjälptrupper. Oförmögen att tvinga den flyktiga fienden till ett avgörande i öppna fältet ger Olbracht i oktober order om återtåg. Ständigt ansatta av kringsvärmande tatarer, bakhåll och anlagda slätt- och gräsbränder råkar den polska hären ut för ett stort bakhåll vid Kozmin men värjer sig och lyckas lämna Moldavien. Den militära förlusten är trots allt inte så svår men de politiska konsekvenserna blir fruktansvärda för Samväldet. För det första blåser de oppositionella inom adeln upp det moldaviska fiaskot till orimliga proportioner vilket urholkar kung Jan Olbrachts prestige och ställning samt hämmar en förnyad kampanj. För det andra går Moldavien förlorat till turkarna vilka förbereder sig för en invasion av Samväldet och därmed tillsammans med sina tatariska allierade etableras som en ny militär maktfaktor i det norra Svarta havsområdet. Konflikten har också visat svagheten och bristen på centralstyrning i den polsk-litauiska och ungersk-tjeckiska unionen.
• 1498-1500 Ett flertal tatariska räder samt två turkiska invasionsförsök drabbar de sydöstra delarna av Samväldet och drivs endast nödtorftigt tillbaka.
• 1501 Polens i fordom så stridbare och energiske kung Jan Olbracht dör i förtid i juni, motarbetad, alkoholiserad och nedbruten av den internationella och inrikespolitiska prestigeförlust det militära fiaskot i Moldavien 1497 inneburit.

Företrädare: Kasimir IV

Kung av Polen Storfurste av Litauen

Efterträdare: Alexander