Från Rilpedia

John Hepburn, skotsk krigare, född omkring 1600, död 8 juli 1636. Han var katolik, men tog trots detta tjänst 1620 bland de värvade trupper, som tjänade den protestantiska kungen Fredrik av Böhmen. Sedan denne genom slaget på Vita berget 8 november 1620 förlorat sitt rike, övergick Hepburn liksom de andra skottarna till Ernst av Mansfeld, i vars här han kämpade, till dess även den upplöste sig (1623). Då begav sig Hepburn till Gustaf II Adolf, som gjorde honom till överste för ett skotskt regemente i svensk tjänst.

I de preussiska fälttågen hade han tillfälle att flera gånger utmärka sig, och under tyska kriget erhöll han i mars 1631 befälet över den av skottar bildade gröna brigaden. Vid stormningen av Frankfurt an der Oder 3 april 1631 inlade han stor förtjänst, och som befälhavare för reserven bidrog han till den lyckliga utgången i slaget vid Breitenfeld 7 september där han förde centerns andra träff.

Sedan München fallit i svenskarnas händer (maj 1632), blev Hepburn guvernör där. Från München följde han Gustaf Adolf till Nürnberg, men råkade där av okänd orsak i tvist med kungen och lämnade sin tjänst. Han begav sig till Frankrike och mottog i början av 1633 befälet över ett skotskt regemente i fransk sold. Året därefter utnämndes han till fransk maréchal de camp (ung. brigadgeneral).

Då Bernhard af Weimar 1635 efter sitt nederlag vid Nördlingen (1634) kastade sig i Frankrikes armar, blev Hepburn befälhavare över resterna av gröna brigaden och andra skottar, som tillhörde hertigens armé. 1636 upphöjdes han till marskalk av Frankrike; men innan han mottagit marskalksstaven, hade han vid belägringen av Saverne 8 juli samma år slutat sin skiftesrika levnad.

Källor

• Nordisk familjebok, 2:a upplagan, Malmö

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).