John C. Calhoun
Från Rilpedia
 |
|
| USA:s 7:e vicepresident | |
|---|---|
| Ämbetsperiod: | |
| 4 mars 1825 – 28 december 1832 | |
| President: | John Quincy Adams Andrew Jackson |
| Företrädare: | Daniel D. Tompkins |
| Efterträdare: | Martin Van Buren |
| USA:s 16:e utrikesminister | |
| Ämbetsperiod: | |
| 1 april 1844 - 10 mars 1845 | |
| President: | John Tyler |
| Företrädare: | Abel P. Upshur |
| Efterträdare: | James Buchanan |
| {{{nummer3}}} | |
| Ämbetsperiod: | |
| {{{ämbetsperiod3}}} | |
| {{{nummer4}}} | |
| Ämbetsperiod: | |
| {{{ämbetsperiod4}}} | |
| {{{nummer5}}} | |
| Ämbetsperiod: | |
| {{{ämbetsperiod5}}} | |
| Information | |
| Födelsedatum: | 18 mars 1782 |
| Födelseplats: | Abbeville, Sydkarolina |
| Dödsdatum: | 31 mars 1850 (68 år) |
| Dödsplats: | Washington D.C. |
| Make: | {{{make}}} |
| Hustru: | Floride Colhoun Calhoun |
| Politiskt parti: | Republican Party (1800–1828), Demokraterna, Nullifier Party |
| Hemsida: | {{{url}}} |
| Militärtjänst | |
| I tjänst för: | {{{troskap}}} |
| Försvarsgren: | {{{gren}}} |
| Tjänstetid: | {{{tjänstetid}}} |
| Grad: | {{{rang}}} |
| Tjänstetid: | {{{tjänstetid}}} |
| Enhet: | {{{enhet}}} |
| Befäl: | {{{kommand}}} |
| Slag/Krig: | {{{slag}}} |
| Utmärkelser: | {{{utmärkelser}}} |
John Caldwell Calhoun, född 18 mars 1782 i Abbeville i Sydkarolina, död 31 mars 1850 i Washington D.C., var en amerikansk politiker. Han har framför allt gått till historien som en av slaveriets främsta försvarare. Calhoun var USA:s sjunde vicepresident och en av två som tjänstgjort som vicepresident för två presidenter, nämligen John Quincy Adams och Andrew Jackson.
Calhoun framträdde tidigt som en förespråkare av utvidgade rättigheter för delstaterna gentemot den federala regeringen. Han hävdade bland annat att delstaterna skulle ha en absolut vetorätt mot alla federala lagar som de ansåg strida mot konstitutionen. Calhouns synsätt i denna fråga gjorde honom till en viktig förebild för de grupper som ville bryta ut Sydstaterna ur USA. Att han dessutom hävdade att slaveriet inte bara var till fördel för samhället utan även för den förslavade individen minskade inte hans popularitet i de kretsar som eftersträvade ett Amerikas konfedererade stater.
Calhoun utsågs efter sju år i representanthuset 1817 till krigsminister av James Monroe och upprätthöll tjänsten fram till 1824 då han tillfrågades om han ville ställa upp som Adams vicepresidentkandidat, vilket han accepterade. Från 1825 till 1829 tjänstgjorde Calhoun sin första period som vicepresident och fortsatte sedan utan avbrott under Jackson fram till 1832 då han avgick för att i stället kandidera för en plats i senaten som representant för Sydkarolina. Han gjorde ett kort återinträde som minister 1844–1845 då han tjänstgjorde som utrikesminister under president John Tyler
Som senator framstod Calhoun som den ledande slaveriförespråkaren i senaten under 1830- och 1840-talen och intog en omedgörlig, nästan fanatisk, ståndpunkt i frågan. Han motsatte sig hårdnackat alla former av abolitionism och arbetade aktivt för att slaveriet skulle införas även i territorierna.
Under sin tid som försvarsminister grundade Calhoun mot kongressens vilja det som sedermera kom att bli den mest korrumperade myndigheten i USA:s historia, Office of Indian Affairs (nu Bureau of Indian Affairs).
| Företrädare: Daniel D. Tompkins |
USA:s vicepresident 1825–1832 |
Efterträdare: Martin Van Buren |
Källor
- CALHOUN, John Caldwell, (1782 - 1850)
- Defense of Slavery: John C. Calhoun
- Andrew Jackson : Good, Evil & The Presidency . The People . John C. Calhoun
|
|||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||
