Från Rilpedia

Hela eller delar av artikeln innehåller text från den numera fria publikationen Nordisk familjebok, vilket gör att den kan innehålla omodernt språkbruk. Du kan hjälpa Wikipedia genom att modernisera artikelns språk.

Johann Gottfried Scheibel, född 1783 i Breslau, död 1843 i Nürnberg, tysk luthersk teolog.

Scheibel intog som predikant och själasörjare en mycket inflytelserik ställning i sin födelsestad och blev 1811, med bibehållande av sitt prästerliga ämbete, e.o. och 1818 ordinarie professor vid det då nyss från Frankfurt an der Oder till Breslau förflyttade universitetet. Redan tidigt gjorde sig Scheibel bemärkt som en avgjord och i polemiken hänsynslös förfäktare, i tal och skrift, av den ortodoxt lutherska ståndpunkten emot den ännu vid denna tid vid de preussiska universiteten rådande rationalismen. Mest bekant har Scheibel dock blivit som ledare för den lutherska rörelsen mot de från den preussiska regeringen utgående strävandena för en union mellan den reformerta och den lutherska kyrkan och som den egentlige upphovsmannen till den s.k. gammallutheranska separationen från den unierade preussiska kyrkan (se Gammallutheraner). På grund av sitt uppträdande i denna sak blev han 1830 suspenderad från sitt prästerliga ämbete och nödgades 1832, avsatt jämväl från sitt professorsämbete, lämna Breslau. Även därefter tvingades han flera gånger växla vistelseort. Scheibels många skrifter från hans senare år står nästan alla i samband med hans kamp mot den kyrkliga unionspolitiken. Viktigast av dessa är Aktenmässige geschichte der neuesten unternehmung einer union (två band, 1834), ännu i dag den bästa källan för unionssträvandenas historia.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).