Från Rilpedia

Jan Gösta Waldenström, född 17 april 1906, död 1 december 1996, brorsonson till Paul Petter Waldenström, var en svensk läkare inom internmedicin, som först beskrev sjukdomen primär makroblobulinemi, eller Morbus waldenström.

Han föddes i Stockholm i en familj med stark läkartradition. Hans far, Johann Henning Waldenström (1877-1972)) var professor i ortopedi, och hans farfar, Johan Anton Waldenström (1839-1879) var professor i internmedicin.

Waldenström beskrev, 1944, patienter som led av ett hyperviskositetssyndrom (trögflytande blod), med onormala lymfocyter och antikroppar som påverkade benmärgen dysfunktionellt. Symtomen var anemi, lever- och mjältförstoring (hepatosplenomegali) samt blödning från bland annat slemhinnor.

Sjukdomen fick namnet primär makroglobulinemi, Waldenströms makroglobulinemi eller Morbus waldenström.