Jättepåsråttor
Från Rilpedia
| ?Jättepåsråttor | |
|---|---|
 Afrikansk jättepåsråtta
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Gnagare Rodentia |
| Underordning: | Myomorpha |
| Familj: | Nesomyidae |
| Underfamilj: | Hamsterråttor Cricetomyinae |
| Släkte: | Jättepåsråttor |
|
|
|
| §Cricetomys Auktor: Waterhouse, 1840 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Jättepåsråttor (Cricetomys) är ett släkte i familjen Nesomyidae av ordningen gnagare. I släktet finns två arter Gambiansk jättepåsråtta (Cricetomys gambianus) och Afrikansk jättepåsråtta (Cricetomys emini). Cricetomys gambianus förekommer oftare som husdjur och används även till att leta efter minor och tbc.
Med en kroppslängd upp till 45 centimeter är de två till tre gånger större än andra medlemmar i underfamiljen hamsterråttor. Hannar når en vikt av cirka 2,5 kg och honor blir ungefär 1,4 kg tunga. Pälsens färg är på ovansidan gråbrun eller rödbrun och på undersidan vitaktig. De stora öronen och svansen är naken.
Ursprungligen listades 6 arter i släktet men zoologen John Ellerman som forskar om gnagare sammanfattade dessa 1941 till en enda art. 1967 delades det nyskapade taxon av H. Genest-Villard åter i två arter.
Bägge arter är aktiva på natten och gömmer sig i den täta undervegetationen. De har bra förmåga att klättra och simma. Jättepåsråttor bygger ibland egna bon men de föredrar bestående håligheter i träd eller termitbon.
De är allätare och livnär sig av olika växtämnen samt insekter, snäckor och till och med andra djurs avföring. De förvarar födan i sina kindpåsar för att bära den mot gömstället.
Varje individ lever ensam och kindpåsråttor av samma kön är mycket aggressiva mot varandra. Om två hannar placeras i samma bur kämpar de tills en om kontrahenterna dör. De kan para sig flera gånger om året ibland upp till 10 gånger. Per kull föds ett till fem (vanligen fyra) ungdjur. Individer i fångenskap blev upp till 7 år gammal men livslängden i naturen antas vara mycket kortare.
I några städer av västra Afrika lever kindpåsråttor i avloppsledningar och där betraktas de liksom brunråttan som skadedjur. Däremot undviker de i södra Afrika människans närhet.
I nyare tider utfördes lyckade försök att utbilda jättepåsråttor för sökandet efter landminor.[1] De kan i motsats till hundar lättare tränas och uppforstras samt går lättare att transportera. Dessutom utlöser de nästan inga minor på grund av sin ringa vikt. Att utbilda de för detta ändamål tar cirka 6 till 8 månader.
Enligt nyare forskningar har jättepåsråttor förmåga att upptäcka tuberkulos med sin väll utbildade luktsinne.[2] I vissa försök testade de 150 prover av saliv i 30 minuter med rätt resultat. För att testa 20 prover av saliv under mikroskop behövs idag en dag. Världsbanken stiftade 165 000 dollar för ytterligare forskningar.[2]
Innehåll |
Referenser
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 8 november 2008.
Noter
- ↑ Snokande råttor vapen mot minor DN
- ↑ 2,0 2,1 pressmeddelande - jättepåsråttor letar efter tuberkulos
Tryckta källor
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899
- H. Genest-Villard: Révision du genre Cricetomys (Rongeurs, Cricetidae). In: Mammalia 1967, Nr. 31, S. 390-455.
